Etikettarkiv: patenterbara området

Så ska det låta – Jens Waltin om övertoner i 2 § patentlagen

Jazzmusikern Jan Johansson menade att det måste vara möjligt att spela tonen C så att folk bryter samman. Den som hört Jens Waltin bakom tangenterna vet att också han är en trollkarl. Men Jens bemästrar även andra manualer som patentexpert, författare av riktlinjer och utbildare i ämnet uppfinningshöjd. Vi frågade Jens: är det möjligt att skriva en riktlinje som får folk att bryta samman?

Haha, jag vet inte, jag tror inte att någon än så länge verkligen har försökt. Riktlinjeförfattare är i allmänhet fredliga och välvilliga.

Kan man likställa riktlinjer med ett slags noter för handläggning?

Intressant fråga. Riktlinjerna ska tolka patentlagen och ge vägledning där lagen lämnar öppet för egna bedömningar. Som till exempel: hur stor är en väsentlig skillnad? Men noter tycker jag snarare är något som ska tolkas, och på så sätt mer att jämställa med lagen. Fast det är ju inte olagligt att inte följa noter, tack och lov.

PRV:s riktlinjer ska göra våra beslut förutsägbara, det vill säga en patentansökan ska helst tolkas och bedömas på samma sätt oavsett vilken handläggare som gör jobbet. Fast om till exempel Jan Johansson och Mahalia Jackson gör helt olika tolkningar av låten ”Joshua fit the battle of Jericho” så är ju det inget fel med det, tvärtom!

Har du absolut gehör?

Nej.

Om patentlagen verkligen vore entydig, och man har absolut gehör, skulle man då inte kunna klara sig utan krångliga riktlinjer och bara lyssna in lagen?

Det är en fin tanke!

Bör vi ställa högre krav på författarna av lagtext?

Jag tror de gör så gott det går. Det finns ju också en vits med att lagen ibland lämnar öppet för tolkning. Det går inte att förutsäga alla situationer. Sen kan lagtexter ibland vara lite snåriga för en icke-jurist. Till exempel tycker jag att den tidigare lydelsen av 31 § PL hade goda möjligheter att få folk att bryta samman:

”Har sökanden begärt att den internationella patentansökningen skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har han inom nitton månader från den i första stycket angivna dagen i överensstämmelse med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser att använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall han fullgöra vad i första stycket sägs inom trettio månader från nämnda dag.”

Är det möjligt att formulera den perfekta riktlinjen?

Det måste det vara!

Vi har tidigare här diskuterat det patenterbara området (PL 1 §). Ditt examensarbete i patentexpertutbildningen – Pseudovetenskap och patent – handlade om handläggning av uppfinningar som inte fungerar, till exempel evighetsmaskiner och pseudovetenskapliga påfund som klustrat vatten. Varför blir handläggningen av sådana ansökningar problematisk?  

Av flera skäl. Det går inte alltid att säga tvärsäkert att ”den här uppfinningen fungerar inte”. Vi ska bedöma om sökanden har troliggjort att uppfinningen fungerar, vilket kan vara svårt.  I regel ställs högre krav på bevisning om en uppfinning verkar strida mot grundläggande fysikaliska lagar eller den gängse vetenskapliga uppfattningen om hur saker och ting fungerar.

Handläggningen kan bli en svår balansgång i tveksamma fall. Å ena sidan vill vi inte riskera att förbise viktiga tekniska framsteg, bara för att det som patentsöks är kontroversiellt och verkar märkligt vid första åsynen. Något som ser ut som hokus-pokus kan ju visa sig vara en riktig pionjäruppfinning. Å andra sidan kan vi inte ge patent på sådant som faktiskt inte fungerar eftersom det i lagens mening inte är patenterbart. Man kan också tycka att det ser illa ut om en myndighet så att säga ger bifall till tekniskt nonsens.

Ett mer formellt problem är på vilken grund man ska anmärka mot en icke-fungerande anordning.  Eftersom den inte fungerar går den inte att ”tillgodogöra industriellt” (1 § PL). En fackman kan inte heller uppnå den påstådda funktionen med ledning av beskrivningen (8 § PL).  Enligt svensk praxis saknar den ”teknisk effekt”, vilket enligt förarbetena till patentlagen innebär att den inte ens är en ”uppfinning” (1 § PL). Den exakta innebörden av alla dessa begrepp är tyvärr komplex och i vissa fall oklar.

Kan man tala om uppfinningshöjd (PL 2 §) hos en anordning som inte fungerar?

Nej, det blir poänglöst. Begreppet ”uppfinningshöjd” förutsätter att anordningen fungerar. Vid bedömning av uppfinningshöjd kan man därför normalt bortse från tekniska särdrag som uppenbarligen inte bidrar till att lösa det uppställda problemet.

Vårt vanliga sätt att bedöma uppfinningshöjd, utifrån vad som är närliggande för en fackman, blir dock lite avigt om uppfinningen inte fungerar. Tänk dig en mycket udda och fantasirik apparat för omvandling av kyla till värme. Helt unik i sitt slag. Enda problemet är att den inte fungerar. Det vore svårt att hävda att apparaten skulle vara närliggande för en fackman. Men om den inte är närliggande för en fackman så borde den ju ha uppfinningshöjd…

Till sist: Kan man spela tonen C så att folk bryter samman?

Jag gillar den frågan. Tonen C är ju på något sätt grundtonen, den snällaste av dem alla.

Portsmouth Sinfonia´s inspelning av Also sprach Zarathustra innehåller några C som i alla fall får mig att bryta samman. Fast där kan man ju diskutera om det verkligen är C…

Sen sägs det att Mozart på 1700-talet fick hovfolk att smälla av genom att spela en mollters över ett durackord, alltså till exempel tonen C samtidigt med ett A-durackord. Sådana dissonanser var kontroversiella i Europa på den tiden, fast de är vardagsmat nuförtiden.

Tack Jens!

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Fotnot:

Jan Johansson, elektrotekniker från Chalmers och jazzpianist, föddes i Söderhamn 1931. Han omkom i en bilolycka 1968 på väg till en konsert med Arne Domnérus orkester. Hans mest kända verk är förmodligen signaturen till Pippi Långstrump. Tillsammans med Georg Riedel släppte han 1964 skivan Jazz på svenska med bland annat Visa från Utanmyra. Skivan är en av de mest sålda inom svensk jazz. Med på skivan finns också Emigrantvisa.

Det här var den fjärde och sista texten på temat ljudbehandling. Vi har bekantat oss med en talavkodare, en audiofil, en kompositör och nu senast en musiker.

3 kommentarer

Under patent