Immaterialrätt och upphandling

– en svår nöt!

Till regeringen har lämnats en utredning om innovationsupphandling, SOU 2010:56. Frågan om hur offentlig upphandling kan göras så att innovationer stöds, uppmuntras och/eller möjliggörs är en stor och viktig fråga.

En fråga som är central för att få offentlig upphandling att befrämja innovationer är immaterialrättsfrågorna. Utredningen har identifierat dessa frågor som viktiga, men två stora frågor hanteras inte.

Den ena frågan som inte hanteras fullt ut är frågan om hur olika innovationer kan skyddas och hur rättigheter kan/bör fördelas. I utredningens inledande kapitel framhålls att begreppet innovation inte bara omfattar produktinnovationer utan även exempelvis tjänsteinnovationer. De särskilda immaterialrättsliga problem som till exempel tjänsteinnovationer står inför hanteras dock inte i avsnittet om immaterialrätt.

Den andra frågan som inte hanteras är hur det allmänna agerar som avtalspart när det gäller immaterialrättsfrågor. Jag har alltför ofta sett exempel på att upphandlande enheter kräver att få samtliga immaterialrättigheter. Detta trots att den upphandlande enheten sällan, eller aldrig, har varken intresse eller möjlighet att använda resultatet utanför det som upphandlingen faktiskt gäller. I praktiken innebär det att företag som gör innovationer inom ramen för en upphandling själva kan förlora möjligheten att kapitalisera sin innovation.

Det här agerandet görs säkerligen inte för att upphandlande enheter vill försvåra innovation och entreprenörskap. Förmodligen görs det helt enkelt på grund av kompetensbrist. De som arbetar med upphandlingarna är duktiga på just det, men inte på immaterialrättsfrågor.

Så – utredningen är välkommen och resultatet vällovligt. De immaterialrättsliga frågorna vid offentlig upphandling behöver dock ägnas särskild uppmärksamhet.

Christina Wainikka, jur dr och MBA, Wainikkas Innovationsbyrå

Kommentarer inaktiverade för Immaterialrätt och upphandling

Filed under innovation

Kommentarer inaktiverade.