Patentombudsman, Patentdomstol, eller…?

Om fem stora tillverkande företag i hemlighet samverkar och trissar upp offerterna till en stor kund (knappast en liten, det lönar sig för litet) – då slår både EUs och Sveriges konkurrensmyndigheter till.
”Kartell bror!” har ropats en gång för mycket.

Men om fem stora tillverkande företag helt öppet samverkar och vägrar teckna licens och betala en liten patentägare – då tvår konkurrensmyndigheterna sina händer.

Om patentet ägs av ett annat stort företag, då kan makt sättas bakom innovationen, och antingen finner de fem stora tillverkarna att det är bäst att betala från början – eller så gör de upp i en bytesaffär, där patent handlas mellan företagen. En del företag söker t o m patent på vissa detaljer just för att kunna delta i en kommande bytesaffär med en konkurrent.

Så begränsat fungerar patentsystemet idag, att kostsamma teknologiska utvecklingsprojekt nästan utan undantag bara utförs av staten direkt eller av mycket stora företag. De teknologiska och affärsmässiga riskerna finns alltid där, men en kapitalstark patentägare kan åtminstone minimera de juridiska riskerna.

Det är ingen tillfällighet att s k riskkapitalbolag noggrant undviker att ta risker med att köpa in sig i patent, vars framtida avkastning är osäker, och där dess juridiska bana är med säkerhet skakig och snårig – och där dessutom teknologisk inhouse-expertis krävs, som inte riskkapitalbolaget har.

Det är heller ingen tillfällighet att de som i USA tjänar mest på patent är jurister, inte patentägare.

Allt detta vore kanske ett mindre och övergående problem – om det inte vore så att idéerna blir allt värdefullare. Det som finns ovanför axlarna på ett lands invånare blir allt viktigare än det som finns under fötterna – trots stigande priser på olja och mineraler.

Lantmäteriet fungerar inte i u-länderna, och därför är det svårt att bevisa sin äganderätt och få betalt och belåna. Men i i-länderna är lantmäteriet, denna revolutionerade inrättning, en stadig tillgång i marknadsekonomin. Likadant är det med reglerna för inmutning och prospektering. Den knatte som mutat in en guldgruva har statens skydd, även om Joakim Anka skulle komma i efterhand och peka med käppen. Men hade Knatte bara en lönsam idé, då….

Vi befinner oss alltså i den paradoxala situationen, att den verksamhet som det är enighet om är den allt viktigare, har det svagaste skyddet. Immaterialrätten är den moderna marknadsekonomins svagaste länk.

Därför är reformpotentialen stor när den gäller den intellektuella äganderätten. Det är tankeväckande att när amerikanska myndigheter vill straffa svenska ungdomars fildelning, då står Sverige och passar upp, och åklagare griper in. Men när den dokumenterat protektionistiska amerikanska patentmyndigheten försenar och fifflar med patentansökningar från Europa, då tas det för givet att ”sådan är kapitalismen”. Nej, sådan är inte den lagbundna kapitalismen. Detta är tecken på nationell korruption.

I Dan Brändströms, Sten Niklassons och min artikel i Ny Teknik tog vi upp dessa frågor, och lanserade tanken på vad som kunde kallas en Patentombudsman. Det viktiga är inte ordet utan syftet, funktionen och resultatet.

Det är uppenbart att något – och mycket – måste göras. En kommentar i Ny Teknik till vår artikel föreslog att en Patentdomstol också borde inrättas, en parallell till Marknadsdomstolen, där Konsumentombudsmannen för talan. Det är en konstruktiv tanke. Idag är få eller inga domare specialister på immaterialrätt, och deras tid tvingas konkurrera med andra mål. Att vänta länge innan ett patentintrångsärende avgörs, kan göra att patentägaren får rätt, efter konkursen.

I Frankrike tycks staten nu vara på väg att testa en annan modell, där ett statligt bolag bildas, som ska investera i viktiga patent, och därmed ge ”gloire et pouvoir”, ära och makt, till patentägaren. Ja, varför inte pröva något liknande i Sverige. Det gäller att ge styrka åt den som annars blir nedslagen.
Rikedom på idéer är viktigare än en massa pengar. Inte för stunden, men i längden. Om antalet patent går ned eller upp i Sverige och EU är ganska ointressant, så länge som patentskyddet fungerar så ojämnt och ojämlikt som idag.

Patentverket i Sverige gör ett bra jobb, och även andra europeiska. Det är när uppfinnaren fått sitt patent, som svårigheterna och svagheterna märks. Här finns en utmaning även för Patentverket att komma med förslag.

/Carl-Johan Westholm
Vice ordf i UppfinnarKollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel, fil dr i statskunskap, har aldrig ansökt om något patent men uppfann ”Maktspelet ”, som Alga sålde i början av 1980-talet. Rådgivare till Håkan Lans.

Kommentarer inaktiverade för Patentombudsman, Patentdomstol, eller…?

Filed under patent

Kommentarer inaktiverade.