Sekretessavtal – hur bör de utformas?

Allmänt

Sekretessavtal är en viktig men ofta underskattad del i många typer av kontrakt. Avtalad sekretess förekommer i form av såväl särskilda sekretessbestämmelser i kommersiella avtal som separata sekretessavtal. Sekretessbestämmelser med ömsesidiga generellt hållna sekretessåtaganden återfinns mycket frekvent som en integrerad del av avtalet i flertalet kontraktstyper. Detta kan exempelvis gälla aktieägaravtal, aktieöverlåtelseavtal, licensavtal, franchiseavtal, uppdragsavtal, konsultavtal och agentavtal.

Utgångspunkten är att näringsidkare kan utforma sekretessavtalet på det sätt de finner lämpligt. Det uppställs inte heller några särskilda formkrav för sekretessavtals giltighet. Däremot kan bl.a. lagen om företagshemligheter påverka den rättsliga effekten av ett ingånget sekretessavtal. Därför är det nödvändigt att vid såväl vid granskningen som vid  upprättandet av sekretessavtal ha kunskap om det skydd som följer av lag.

Sekretessavtalets innehåll och funktion

Ett sekretessavtal går i korthet ut på att klargöra parternas hantering av sådan konfidentiell information som utlämnas i en affärsförbindelse eller ett anställningsförhållande. Såväl sekretessavtal som enskilda sekretessklausuler i avtal ger i detta sammanhang många gånger en falsk trygghet, då de ser ”nästan likadana ut”. Detta får inte sällan till följd att parterna eller i förekommande fall deras ombud lägger alltför lite tankeverksamhet och möda på dess utformning. Detta är sannolikt den vanligaste orsaken till förekomsten av sekretessbestämmelser med oklar eller ofullständig innebörd av typen:

”Respektive part får inte avslöja uppgifter om projektet”

Sekretessbestämmelser av denna typ definierar inte närmare vilken information som ska omfattas av åtagandet. Sekretessåtagandets omfattning är inte heller närmare bestämt. Det framgår inte heller hur länge sekretessåtagandet gäller. Gäller det för all framtid eller upphör åtagandet när avtalstiden löper ut? Äger part lämna ut information till alla sina anställda eller endast till de som behöver ta del av informationen inom ramen för projektet? Begår endera av parterna ett avtalsbrott om de lämnar ut sådan information som de genom myndighetsbeslut har blivit skyldiga att lämna ut? Som framgår besvarar inte klausuler av ovan nämnd typ uttryckligen dessa typer av frågor. Att lita på att sekretessåtagandet genom tolkning och utfyllnad i slutändan får ett acceptabelt innehåll är förenat med juridiska risker.

Vilket närmare innehåll ett sekretessavtal bör ha beror naturligtvis på den enskilda situationen. Ett adekvat upprättat sekretessåtagande bör emellertid i normalfallet besvara följande frågor:

  • I vilket syfte och under vilka premisser sker informationsutlämnandet/informationsutbytet?
  • Vilken information omfattas av sekretessåtagandet?
  • Hur får mottagaren använda sig av/hantera den sekretessbelagda informationen i sin verksamhet?
  • Vem eller vilka får rätt att ta del av informationen?
  • Ska det föreligga någon skyldighet att återlämna/förstöra information som har dokumenterats?
  • Vilka sanktioner finns att tillgå om part bryter mot ett sekretessåtagande?
  • Rättigheterna till tillhandahållen information – sker det någon rättighetsövergång i och med informationsutlämnandet?
  • Under hur lång tid gäller sekretessåtagandet?

Besvaras inte dessa frågor i ett sekretessavtal/sekretessbestämmelse bör läsaren fråga sig varför. I det enskilda fallet kanske det är bättre för endera av parterna att viss fråga inte närmare regleras i avtalet även om avtalet i formell mening haltar.

Att anpassa sekretessavtal

Det förekommer att sekretessavtal/klausuler granskas och/eller upprättas av personer som inte har någon som helst bakgrundsinformation. I det läget bör den som granskar/upprättar dessa avtal fråga sig i vilket syfte sekretessförbindelsen finns eller om det överhuvudtaget är lämpligt att avtala om tystnad. Liksom för andra kommersiella avtal och kontraktstyper behöver nämligen den som ska granska eller upprätta ett sekretessavtal ha ett adekvat underlag.

En grundläggande förutsättning för att på ett adekvat sätt kunna granska eller upprätta en sekretessförbindelse är därför att vissa centrala frågeställningar besvaras. Vilka dessa är varierar naturligtvis utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det finns dock vissa frågeställningar som återkommer, vilka dessa är kommer jag att behandla närmare på kursen – Skydd av Know-how – Företagshemligheter och sekretessavtal (nästa kursstart den 24 oktober 2012).

Skillnaderna mellan hur avtalet lämpligen ska utformas för exempelvis en uppfinnare eller kommersiella parter i stora bolagskoncerner är således betydande. Sekretessavtal bör således alltid utformas och ta sin utgångspunkt i hur det faktiska informationsutbytet kommer gå till och vilka risker som utlämnandet av företagshemligheter kan medföra i det enskilda fallet. Under kursen kommer jag därför även gå igenom den närmare utformningen av sekretessavtal och dess förhållande till skyddet för företagshemligheter som följer av lag.

Magnus Tonell advokat med särskild inriktning mot immaterialrätt och företagshemligheter och verksam vid Advokatfirman Fylgia.

Kommentarer inaktiverade för Sekretessavtal – hur bör de utformas?

Filed under immaterialrätt

Kommentarer inaktiverade.