Upphovsrättsliga förfoganden – Finlandsbåtar, drängar och Alfons Åberg

Upphovsrätten innebär, precis som vi nämnde i ingressen till denna bloggserie, dels en förfoganderätt och dels en ideell rätt. 

Upphovsmannen, eller den som upphovsrätten överlåtits till har rätt att kontrollera exemplarframställningen och när och hur verket ska tillgängliggöras. Man måste alltså ha tillstånd för att framställa exemplar eller framföra, visa, sprida eller överföra hela eller delar av ett verk.

Upphovsmannen har alltid rätt att bli namngiven, åtminstone i den grad som god sed påbjuder och denne ska heller inte behöva tåla att verket framställs i ett tvivelaktigt eller kränkande sammanhang eller att verket ändras så att det kränker upphovsmannens egenart.

Ett intressant exempel på tvist om denna sk ideella rätt handlade om en aktuell fyrtioåring, nämligen Alfons Åberg. I humorprogrammet Pippirull i P3 hade programmakarna klippt ihop uppläsningen av en saga om Alfons med delar av den danska filmen Pusher, som utspelar sig i Köpenhamns undre värld, för att åstadkomma en komisk effekt, eftersom Alfons betyder hallick på danska. Gunilla Bergström som skapat Alfons gillade förstås inte detta, Alfons är ju en snäll kille, även om han är busig ibland. Enligt Högsta domstolen får dock en författare stå ut med det mesta som är hänförligt till parodi eller travesti. Eftersom verket sätts i ett nytt sammanhang blir syftet ett annat och verket får en ny inre form och därigenom begås inget intrång. Detta visar också på samspelet mellan upphovsrätten och yttrandefriheten, men det är en annan diskussion. (NJA 2005 s 905)

Självklart skyddas verken mot ren kopiering eller plagiering, men allt är inte svart eller vitt när man pratar om exemplarframställning. Begreppet exemplarframställning i upphovsrättslig mening är inte begränsat till någon speciell teknik. Ett fotografi av en tavla är en exemplarframställning. Låt vara att fotografen kan ha självständig upphovsrätt till ett foto där ett annat skyddat verk ingår, såtillvida han har lagt ner individuellt och originellt skapande i själv bilden. Den som skapar ett verk ”i fri anslutning” till ett annat verk kan ha självständig upphovsrätt till det nya verket. Det nya verket ska då ha fått en egen yttre form så skild från det ursprungliga verket att det inte utgör något intrång. Det är alltså tillåtet att inspireras, men inte plagiera.

En översättning är också en exemplarframställning, men likväl kan översättaren erhålla en egen upphovsrätt till översättningen i sig, men upphovsrätten är då beroende av det ursprungliga verket.

Upphovsrätten skyddar som vi tidigare nämnt verkets yttre form, det vill säga hur en idé tar sig uttryck, och inte ett tankeinnehåll i sig. Man kan inte få ett konceptskydd för en idé man har om en tecknad serie med en björn som är väldigt stark och väldigt snäll. Klart är dock att skaparen av Bamse har framställt upphovsrättsligt skyddade verk. Den som läst serien och tycker att den skulle lämpa sig på film, kan inte producera någon film utan serietecknarens tillstånd. Man får inte heller tillverka figurer eller nallar av Bamse och hans vänner utan tillstånd. Ni minns kanske att Charlie Kristensen, skaparen av Arne Anka, ändrade Arnes utseende efter påtryckningar från Disney som inte gillade likheten med Kalle. Någon ensamrätt på mänskliga ankor i serier har inte Disney, men utseendemässigt får de inte ligga för nära.

För musik gäller samma sak som andra konstformer. Den inre formen, vilken kan omfatta allmänt kända harmoniföljder eller basgångar skyddas inte alltid om det tillhör det allmänna formspråket inom musiken, men den melodi som spelas över detta kan ha upphovsrättsligt skydd. Även låttexterna skyddas förstås som litterära verk.

Stockholms Tingsrätt utdömde skadestånd till Peter Lundbladh då Silja Line gjorde en reklamkampanj med en parafras på hans omåttligt populära låt Tag mig till havet (och gör mig till kung). I reklamen användes frasen ”Tag dig till havet, vi gör dig till kung”. Texten bedömdes vara så speciell att den är upphovsrättsligt skyddad och reklamfrasen ansågs kränka respekträtten då Lundbladh tidigare avböjt erbjudanden om att hans sång skulle användas i kommersiella sammanhang. (Stockholms tingsrätt mål T 9013-04).

Ofta hör man en ny låt på radion som man tycker man hört förut och speciellt i Melodifestivaltider pratas det om låtstölder. Man brukar i dessa sammanhang tala om ett dubbelskapandekriterium. Alltså: är det möjligt att någon skulle ha kunnat skapa ett verk utan att ha sett den förlaga som man påstås göra intrång i?

Några som fick erfara vad detta innebär var gruppen Drängarna, som i sin låt Om du vill bli min fru hade tagit med ett riff, en fiolslinga, som var mycket lik fiolslingan i en låt som gjordes ett par decennier tidigare av Landslaget, Tala om vart du ska resa. Högsta domstolen konstaterade att intrång i upphovsrätten skett och delar av deras motivering citeras här nedan.

Melodi 1 framstår då melodiskt och instrumentellt som väl avgränsad från övriga inslag i kompositionen och tillräckligt egenartad för att den skall framstå som ett självständigt verk. Båda melodierna framförs på fiol[…]. Att de givits olika tempon och något skild harmonik gör visserligen att de båda melodierna har något olika karaktär. […]Likheterna är dock så påfallande att det vid en helhetsbedömning får anses vara fråga om samma verk. Melodi 2 utgör därför[…] objektivt sett ett intrång i rätten till melodi 1.

Vid en så påfallande likhet som den som konstaterats föreligga mellan de båda melodierna måste ställas höga krav på den bevisning som skall styrka, att fråga är om ett oberoende dubbelskapande. (Melodimålet NJA 2002 s 178)

/Martin Berger, jurist på PRV

Kommentarer inaktiverade för Upphovsrättsliga förfoganden – Finlandsbåtar, drängar och Alfons Åberg

Filed under upphovsrätt

Kommentarer inaktiverade.