Språkkonsulternas JO-anmälan mot PRV – några tankar till slut

För ett par veckor sedan JO-anmäldes PRV för att inte ha levt upp till språklagens krav på vårdat, enkelt och begripligt språk.
JO beslutade snabbt att skriva av ärendet. Bedömningen gjordes att det inte fanns skäl att ta anmälan till vidare utredning.

Med detta konstaterande skulle jag kunna sluta. JO har sagt sitt. Anmälaren, hemmahörande hos Språkkonsulterna Prodicta, har beklagat utfallet men valt att nu dra sig ur den offentliga debatten. PRV ser JO:s ställningstagande som väl avvägt. Här hos oss fortsätter arbetet med att få fram bättre texter.

Något slags bokslut kan ändå vara på sin plats. JO-anmälan har väckt förunderligt stort intresse. Krönikor har skrivits i DN och SvD. Sveriges Radio P1 har tagit upp saken i direktsänt samtal. Språktidningen och Språknämnden har tyckt till. Åsikter har förts fram från olika håll. En del skribenter, oväntat många faktiskt, har uttalat stöd för PRV. Av andra har vi fått skäll. Inte minst jag personligen har fått på pälsen, tydligen för att jag ansetts ha kränkt en hel yrkeskår. Jag kan försäkra att det inte har varit min avsikt. Jag har höga tankar om språkkonsulters kompetens och har helt enkelt inte kunnat tänka mig att budskapet i en så pass harmlös text som den i det kritiserade föreläggandet inte skulle ha uppfattats. Och det var begripligheten jag uttalade mig om. Jag har aldrig ifrågasatt att texten kan göras snyggare och ännu mer lättläst.

Man kan säga att jag reagerade på vad jag såg som viss brist på proportioner i JO-anmälan. Jag är nu helt klar över att ett mindre nyanserat språk inte är kännetecknande för branschen. Det räcker med att hänvisa till de goda råd som språkarbetaren Anna Hass lämnat här på PRVbloggen i ett inlägg helt igenom hållet i måttfull, ödmjuk och skojfrisk ton. Där har man ett och annat att lära.

Allvarligt talat, det kanske är dags att lägga av med pajkastning. För jag vill tro att vi verkar för samma mål, ett tydligt, enkelt, rättssäkert offentligt språk. Vad vi då också kan behöva jobba på är mer ömsesidig respekt. Jag kan från mitt håll rapportera om ett mycket gott och förtroendefullt språksamarbete mellan jurister, tekniker och kommunikatörer inom PRV. Inte minst när det gäller informationstexter på webben tycker jag att vi tillsammans har uträttat mycket positivt på senare tid. Jag tvivlar inte på att inhyrda experter med friska ögon kan göra nytta, men det har mer än en gång visat sig vara ett handikapp för dem att inte förstå villkoren för specifik myndighetsutövning. Att kunna se potentialen, men också begränsningarna, för språkförenklingar hos en viss myndighet kräver uppenbarligen träning och tid.

Om mottagaranpassning skriver Anna-Malin Karlsson i sin kolumn i Svenska dagbladet den 26 augusti: ”Risken är att språklagens formulering paradoxalt nog är alltför oklar, i ett juridiskt perspektiv”. Tänkvärda ord, tycker jag, som två gånger för PRV:s räkning skrivit remissyttranden över språklagsförslag. I de sammanhangen har jag reflekterat över att det som sedermera blev språklagens 11 § faktiskt inte lägger någonting till bestämmelsen i 7 § förvaltningslagen. Den paragrafen, som funnits länge, kan sägas ge grundvalarna för god myndighetskultur. Den inleds med orden ”Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”. Avslutningsvis står: ”Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra”. Raka språkregler alltså, och inte bara för det skrivna ordet.

Jag menar att det i 11 § språklagen saknas ett helhetsperspektiv på språkets funktion i offentlig förvaltning. Regeln hänger på något sätt i luften. I 7 § förvaltningslagen är det ett mer balanserat synsätt som kommer till uttryck. Lättfattligheten, enkelheten, är självklart viktiga element, men säkerheten – dvs. rättssäkerheten – för medborgarna får inte offras.

Allra sist till Eva Sahlström, en annan språkarbetare som hört av sig och påpekat att oklara brev från PRV kostar mycket skattepengar. Nja, just när det gäller PRV behöver hon och andra skattebetalare inte bekymra sig. PRV får inga skatteanslag utan finansieras helt med avgifter från dem som använder sig av verkets tjänster. Vi ska göra vad vi kan för att minimera kostnaderna för dem.

Med detta har jag sagt mitt i den här bloggsträngen. Jag återkommer kanske framöver i andra språkfrågor.

Per Holmstrand, PRV

2 kommentarer

Filed under immaterialrätt

2 responses to “Språkkonsulternas JO-anmälan mot PRV – några tankar till slut

  1. Rolf Boström

    Mig veterligt erhöll jag faktura mer än kr. 2000:-, från Linkedin när jag öppnade en av mina egna kontakter. För att nu kommentera vidstående:

    Christina Nordström◾Patent som handelsvara ◾Lansera dina patent på LinkedIn

  2. Sent omsider vill jag kommentera och hänvisa till paragraf 12 i språklagen. Det har redan gjorts men jag vill understryka en sak. Paragrafen, som är lika viktig som paragraf 11, säger att myndigheterna ska ta ansvar för sin egen terminologi, se till att den finns tillgänglig och att den används och utvecklas. Precis det har PRV gjort! Begreppen varumärke, särskiljningsförmåga och kollektivmärke (inom området varumärkesskydd) har nämligen definierats av PRV, gjorts tillgängliga – och används (bland annat i det debatterade avslaget). Tillgängliga är dessa termer med sina definitioner bland annat i Rikstermbanken (www.rikstermbanken.se) och där kan vem som helst lätt slå upp dem och få stor hjälp att förstå texter där de används. PRV kan också med fördel återge definitionerna i sina texter, t.ex. i en faktaruta. Något att tänka på i framtiden!