Liftskolan: Tyngden på dalsidan

Under Sotji-OS har vi matats med, för mig aningen överraskande, vackra vyer över Kaukasus-bergen och nybyggda liftanläggningar som transporterat folk upp till tävlingsplatserna. Så här i sportlovstider är det också många som spenderar en del av dagen i just en skidlift. Grattis SkiStar. Att ljudlöst sväva fram över ett vintrigt fjällandskap är sällan plågsamt, men i början eller slutet av turen passerar man oftast en löjligt stor elmotor som förmodligen sväljer löjligt många Ampere. Man anar nästan att den där anslutande kraftledningen slutar i ett brunkolskraftverk med tillhörande dagbrott strax bortom horisonten.

Linbanor har använts för att transportera material sedan 1600-talet, men först kring förra sekelskiftet började det dyka upp gondolliftar för persontransport. Den första alpina sittliften installerades faktiskt först år 1936 i Sun Valley i Idaho. Konstruktionen medgavs patent år 1939 under titeln ”Aerial ski tramwell”, se US 2152235 A. Skidliftar är i IPC placerade under huvudgrupp B61B 11/00. Komponenter och tillbehör under B61B 12/00. Man kan ana att subklassen B61B 12/06 – säkerhetsanordningar och åtgärder mot kabelbrott har tillkommit av en anledning… Flera olyckor där lågt flygande militära jetplan har kolliderat med skidliftar finns även dokumenterade. Någon subklass för luftvärn och medel för bekämpning av annalkande flygande metallobjekt hittar jag dock inte, men jag antar att den är på gång.

Men nu var det ju det här med elmotorer och brunkolskraftverk. Vad kan man göra för att minska energibehovet hos liftsystemen? Jo tydligen en hel del, för år 2008 invigdes världens första lift som drivs av solenergi i österrikiska Brixen im Thale. Flera anläggningar har även installerat vindkraftverk för att generera energi till liftarna. Bra där, men innan någon form av global konvertering är genomförd kommer det att ha eldats mycket kol. Nä, för att snabbare miljösäkra liftarna tänker jag mig att man måste börja transportera saker nedför berget i åtminstone samma utsträckning som man levererar skidåkare uppför. Om den nedåtgående massan överstiger den uppåtgående bör ju rimligen lifteländet snurra av sig själv. Uppmuntra folk att promenera upp och ta liften till dalen, erbjud rabatt på liftkortet om man förbinder sig att åka nedför ett visst antal gånger per dag. Energibesparingen kanske även möjliggör anställning av liftpersonal vars enda uppgift är att verka som ballast på vägen ner. Om det inte räcker får man lasta på rotvältor, renkadaver, etc. Eller varför inte dockor iklädda den senaste alpina kollektionen? Möjligheterna tycks oändliga. Skulle konceptet, mot förmodan, inte fungera fullt ut kanske man kan komplettera med en energigenerator. I klassen H02K 53/00 ryms fiffiga dynamo-elektriska maskiner av typen perpetua mobilia, t.ex. en magnet-rotoflexmotor enligt SE 9901494-6. Fler förslag kan man hitta i Svensk Patentdatabas.

Ski_lift

Se där. Bra idéer föder bra uppfinningar. Vi ses i liften – på väg ner.

/Jonas Holmqvist, patentingenjör på PRV

Kommentarer inaktiverade för Liftskolan: Tyngden på dalsidan

Filed under patent

Kommentarer inaktiverade.