Sparkvagnar snart åter på gator och torg

PRVbloggen fortsätter på temat cyklar och gör här ett försök att förutspå kommande trender.

DBS Tomahawk

DBS Tomahawk. Bästa cykeln någonsin?

När jag var liten skulle cykeln gärna vara utrustad med ryggstödslimpa och aphängarstyre. Växlar skulle det också vara. Och broms så att man kunde bjuda på fräsiga grussladdar. Ryggstödslimpa och aphängarstyre verkar inte vara lika hett längre. Märkligt nog inte växel och broms heller. Cykelbanorna är numera välfyllda med cyklister på enväxlade cyklar med fast nav vilket innebär att pedalerna alltid roterar med hjulet. Kompletterande handbroms ska det inte vara utan man reglerar farten fullt ut med pedalrotationen. Tydligen kallas det ”fixie” efter engelskans fixed gear. På nätet finner man mängder med butiker och forum för fixiecykling. Ja, fenomenet kan nog betraktas som en växande subkultur.

På väg nedför en av huvudstadens större broar blev jag häromdagen omkörd av ett fixie-ekipage. Pedalrotationen var smått fantastisk varför fötterna hos föraren, eller snarare passageraren, istället var parkerade på styret. ”Hmm, jag undrar hur man får stopp på den där hojen”, funderade jag samtidigt som jag justerade min egen hastighet till 42 km/h med ett lätt tryck på bromsen. I min fantasi fastnade pedalen på framförvarande ekipage i vägräcket varpå dess åkare roterade ner i Pålsundet med tre mollbergare i kråkstil och där blev uppfiskad av en grupp överförfriskade sightseeing-turister i m/s Delfin 1. När jag vaknade från denna märkliga dagdröm var ekipaget borta och Pålsundet låg stilla, så jag förmodar att det hela avlöpte väl.

Ja, eftersom cykelutvecklingen faktiskt tycks gå bakåt känns det naturligt att göra en snabbgenomgång av cykelns historia:

Höghjuling

2015 års cykelmode?

De första cykelliknande konstruktionerna dök upp i Paris under 1790-talet. Dessa så kallades sparkvagnar bestod av två eller fyra hjul sammanbundna med en ram med säte från vilket man i sittande läge sparkade sig framåt. Framhjulet eller framhjulen kunde inte vridas, så om man ville ändra färdriktning fick man stanna och justera densamma. Ekipagen var framförallt leksaker för rikemansfolk och kördes i parker och danssalonger. Först omkring år 1855 konstruerade tysken Philipp Moritz Fischer en tvåhjuling med tramppedaler. Huruvida årtalet är riktigt diskuteras dock i historiekretsar. Vissa hävdar att fransmannen Pierre Lallement var först. Hursomhelst var det sistnämnde som år 1866 beviljades det första patentet på en pedalförsedd tvåhjuling, se US 59915 A. Designen såldes till bröderna Olivier som tillsammans med smeden Pierre Michaux bildade företaget Michaux et Cie. Snart hade man en färdig konstruktion lämpad för masstillverkning och i Paris startade de världens första fabrik för vad som då benämndes velocipeder. Som fortskaffningsmedel fanns det dock fortfarande en del att önska. Bl.a. saknades utväxling så för att möjliggöra större hastigheter experimenterade man vidare med större framhjul. År 1870 presenterade engelsmännen James Starley och William Hillman en s.k. höghjuling med ram av järn och stålekrar i hjulen Modellen kallades Ariel och blev en succé. Naturligt nog ansågs det vara tämligen farligt att framföra en dylik konstruktion och utövandet var mest ett nöje för välbärgade våghalsar. År 1879 uppfann engelsmannen Harry Lawson en cykel med kedjedrivning av bakhjulet. Konstruktionen patenterades i England och USA, se t.ex. US 345851 A. En vidareutveckling kallad the Rover Safety Bike introducerades 1885 av engelsmannen John Kemp Starley och gjorde cykeln mer folklig. Med luftfyllda däck utvecklade av skotten John Boyd Dunlop, se patent US 523270 A, blev dessutom färden mer bekväm. Den moderna cykeln var född.
Ett roligt sidospår är den svenska Svea-velocipeden utvecklad av bröderna Ljungström under finansiering av Alfred Nobel. Cykeln utrustades med Birger Ljungströms patenterade frihjulsmekanism, se SE 3949 C1, och kompletterades även med fotbroms. Under åren 1894 till 1900 tillverkades ca 2000 exemplar hos firma Palmkrantz & Co på Kungsholmen i Stockholm. Cykeln hade en avancerad upp- och nedgående trampmekanism och blev sedermera utkonkurrerad av billigare cyklar med konventionella, roterande pedaler. Synd.

Tja, slutsatsen efter denna genomgång blir att vi med stor sannolikhet snart beskådar ekipage utan kedjedrift, styrning och luftfyllda däck på cykelbanorna. Klassiska sparkvagnar kort och gott. Själv tycker jag dock att tvåhjulingar börjar kännas hopplöst mainstream. Inom tre år är det enhjulingar som gäller. Kom ihåg var ni läste det först.

/Jonas Holmqvist, patentingenjör på PRV

Källa: Tekniska muséet

Kommentarer inaktiverade för Sparkvagnar snart åter på gator och torg

Filed under patent, varumärke

Kommentarer inaktiverade.