PRV:s framtida roll i innovationssystemet

Detta är ett debattinlägg skrivet i ett nyhetsbrev som PRV ger ut tillsammans med SEPAF (Sveriges Patentbyråers förening).

Nyhetsbrevet kommer ut fyra gånger årligen, det tar upp intressanta och aktuella ämnen för professionella inom immaterialrättsområdet. Det är riktat till medlemmar i SEPAF-bolag och anställda på PRV men är öppet för alla att prenumerera på.

Debatt
PRV: Låt myndighetens egenintresse vara en motor i sökandet efter en ny roll!

I skrivande stund har den statliga utredningen ”Immaterialrättens roll i innovationssystemet” (IRIS-utredningen) kommit drygt halvvägs i sitt arbete som beräknas vara slutfört i mars 2015. Huvudsyftet med utredningen är att presentera förslag till statliga insatser inom immaterialrättsområdet, men även att peka ut kursen för PRV:s framtida inriktning, roll i innovationssystemet och framtida finansieringsmodell. Vad som inte är tydligt är hur viktig IRIS-utredningen och dess väntade politiska återverkningar är för såväl innovationssystemets aktörer som för enskilda innovatörer och företag som skapar tillväxt och arbetstillfällen i Sverige i skarp konkurrens med andra länder. För att förstå PRV:s påbörjade förändringsarbete och potentiella framtida roll är det viktigt att ”se skogen för alla träd”. Annars riskerar utredningens arbete att resultera i en uppsjö av ad hoc-insatser snarare än substantiella och reellt effektiva förändringar av innovationssystemet. IRIS-utredningen måste undvika att bli en skrivbordsprodukt.

Vilken konkurrenssituation och vilka incitament har myndigheter i kontrast till privata företag och övriga marknadsaktörer?

Inom samhällsvetenskaplig forskning och institutionell teoribildning finns en inriktning som kallas för ”Public Choice”. Denna analysinriktning ifrågasätter den traditionella bilden av politiker och byråkrater så som ”altruistiska välgörare”. Istället lanserar man ett antagande om att politiker och byråkrater ytterst strävar efter att maximera sin egen nytta. Enligt detta synsätt konkurrerar således offentliga aktör i innovationssystemet – som exempelvis PRV, VINNOVA, Tillväxtverket, ALMI och Industrifonden – med varandra i termer av finansiering, produktionsresurser och kundbas.

Det beskrivna konkurrensförhållandet mellan myndigheter anser undertecknad i grunden vara positiv då den främjar framväxten av nya tankesätt, lösningar och ett vidgat tjänsteutbud av innovationsfrämjande åtgärder gentemot svenska företag. Myndigheter kommer att söka sig till det ”vakuum som finns på marknaden” och inom ramen för sina givna mandat påbörja ett förändringsarbete. Denna trend stärks om det dessutom finns en avsaknad eller ett underskott av leverantörer från den privata marknaden.

Från mitt perspektiv ter det sig tydligt att PRV under de senaste åren har påbörjat en sådan förflyttning. Från ett samhällsperspektiv är det dock viktigt att detta förändringsarbete inte sker på bekostnad av en försämrad kärnverksamhet, ett missriktat/ineffektivt användande av skattemedel, lansering av nya tjänster där ”rätt kompetens” saknas, eller oönskade rättsliga konsekvenser såsom otillåtna subventioner eller försämrad rättssäkerhet i PRV:s granskning/myndighetsutövning. Då rådgivningssektorn kring IP är relativt outredd idag är det farligt att lägga allt för många nya uppgifter på PRV.

Slutligen – och kanske mest centrala att framhålla – är att PRV är den enda institutionen i Sverige som utbildar i praktisk patentkompetens och som har en djuplodad kunskap inom immaterialrättsområdet. Utarmas denna källa till kompetensförsörjning bryts en kompetensförsörjning av experter till svenskt näringsliv – i vart fall i Sverige. Lika gärna som svenska aktörer tvingas förlägga viss teknikutveckling i annat land då experter saknas i Sverige riskerar kompetensemigration ske då den immaterialrättsliga kompetensförsörjningens geografiska närvaro är nödvändig för små- och medelstora företag. PRV står i dag för basen av utbildningen av innovationsskyddet – inte universiteten och högskolorna. Som en följd riskerar förutsättningarna för övriga aktörer i innovationssystemet att vidareutveckla och stärka den affärsstrategiska rådgivningen och användningen av IP. Detta vore ytterst förödande för Sverige.

/Thomas Randes, VD IPQ IP Specialists AB

Replik från PRV:
Det är lätt att hålla med Thomas Randes. Egentligen är det bara den tillspetsade rubriken som dämpar min entusiasm.

Jag är gammalmodig nog att tro att offentlig förvaltning inte ska styras av egennytta. En myndighet som agerar utan tillräcklig hänsyn till de samhällsintressen som motiverar dess existens förlorar lätt sin själ.

Jag tror därför inte att PRV ska ha egenintresset som motor. Ledstjärnan borde vara PRV:s förmåga att stärka näringslivsutveckling.

PRV ska inte konkurrera med andra myndigheter och har inte heller på en fungerande tjänstemarknad att göra. Rådgivning och biträde i enskilda IP-ärenden sköts av privatpraktiserande ombud.
Vad PRV däremot ska göra är att ge största möjliga nytta för näringslivet. I det ligger inte bara att pröva patentansökningar m.m. Det handlar också om:

 att lära upp handläggare till excellens i prestationerna,
 att se till att det allmännas resurser nyttiggörs optimalt,
 att göra registerinformation enkelt sökbar via webbtjänster,
 att erbjuda rådata för vidareutnyttjande,
 att ha upplysningstjänster som täcker hela immaterialrättsområdet,
 att skapa användbara nättjänster för lärande.

Till PRV:s viktigaste uppgifter hör att förse det svenska näringslivet med IP-experter och att förmedla insikt om betydelsen av immaterialrätt och immateriella tillgångar. PRV har här en kompetens som saknar motstycke i Sverige.

Denna unika kompetens har sin bas i kärnverksamheten. För att PRV ska kunna fortsätta att vara plantskola för industrin och att inympa IP-medvetenhet hos företagsledningar och utbildningsinstitutioner, då måste en viss kritisk ärendemassa tryggas.

Thomas Randes skriver att PRV som ”källa till kompetensförsörjning” inte får utarmas. Jag instämmer men kan inte riktigt se vad Thomas ordinerar för medicin. Mitt enkla förslag: PRV måste användas.
Hos PRV finns övertygelsen att verket är en svårmistlig del av svensk infrastruktur. Det behöver inte vara uttryck för egenintresse när vi härifrån ger signaler om att användarna kanske borde fundera på hur en tillvaro utan PRV kan te sig. Vi behöver varandra.

/Per Holmstrand, chefsjurist, PRV

Kommentarer inaktiverade för PRV:s framtida roll i innovationssystemet

Filed under immaterialrätt

Kommentarer inaktiverade.