Upphovsrättstrubbel efter prinsbröllop

I helgen som var gifte sig HKH Kronprins Carl Philip med sin Sofia. Underbart och fint på alla sätt. Vid ceremonier som bröllop är musiken naturligtvis en utomordentlig viktig ingrediens. Brudparet valde i det här fallet att gå ut till en gospel istället för en traditionell marsch och församlingen var med på noterna, gungade och klappade i takt.

Många med mig kände nog igen låten Joyful Joyful från nittiotalsfilmen En värsting till syster, där Lauryn Hill gör en fantastisk version av den.  Alla kanske dock inte vet att låten bygger på körsatsen An Die Freude ur Ludwig van Beethovens nionde symfoni, även känd som ”EU:s nationalsång”. Melodin har också, åtminstone när jag växte upp, använts av barn som en visa om årets månader. Detta stycke arrangerades och bearbetades om rätt rejält av Merryn Warren till filmen.

Upphovsrätten till ett litterärt eller konstnärligt verk, där naturligtvis musikverk ingår, gäller i sjuttio år efter upphovsmannens död. Under den tiden är det upphovsmannen eller innehavaren av rättigheterna som har rätt att bestämma om alla förfoganden vad gäller verket. Man får alltså inte kopiera, sprida, framföra eller överföra verket digitalt utan tillstånd. Det är inte heller tillåtet att ändra ett verk så att det kränker upphovsmannens konstnärliga egenart. En bearbetning eller arrangemang av ett musikstycke kan i sig ge arrangören en egen upphovsrätt, precis som en översättare av en skönlitterär bok också erhåller upphovsrätten till själva översättningen.

Upphovsmannen har dessutom alltid rätt att bli namngiven, en del av den så kallade ideella rätten.

En bearbetning kan bli så omfattande att ursprungsverket inte känns igen, utan bara blir en källa som konstnären hämtar sin inspiration ifrån. Då har ett självständigt verk som är oberoende av ursprungsverket skapats och det är helt okej. Man får inspireras, men inte plagiera, brukar jag säga.

För att bearbeta en sång krävs inte tillstånd om verket är fritt. Eftersom Beethoven levde mellan 1770 och 1827 är musiken således fri att framföra och bearbeta.

Vad har nu allt detta att gör med Carl Philip och Sofias bröllop att göra?
Jo, när brudparet tågade ut till orkesterns svängiga musik och Samuel Ljungblahds medryckande gospelsång annonserades i undertexterna tillskrevs helt korrekt Beethoven som kompositör, men Anders Neglin som arrangör – fast det i själva verket är amerikanen Mervyn Warren som gjort gospelarret på det kända musikstycket. Mervyn Warren har därmed rätt till ersättning för utnyttjandet av hans arrangemang och dessutom skulle hans namn ha stått med i undertexten. Att utelämna namnet på upphovsmannen kan faktiskt vara skadeståndsgrundande.

Neglin har helt säkert bearbetat arrangemanget för att anpassa det till just de instrument som orkestern bestod av på bröllopet och han hade då kunnat tillskrivas bearbetning och orkestrering av låten.

Nu har den musikaliskt ansvarige för bröllopet gått ut med en ursäkt, men vi får se om Warren väljer att gå vidare med detta. Det kan bli intressant att följa och se om parterna gör upp i godo, annars har vi en intressant tvist att följa i domstolen.

/Martin Berger, jurist på PRV

Kommentarer inaktiverade för Upphovsrättstrubbel efter prinsbröllop

Filed under upphovsrätt

Kommentarer inaktiverade.