Auddly krediterar rätt kreatör

– Vi ska bygga ny infrastruktur i musikindustrin. Vi hoppas kunna sätta Sverige på kartan som det land som löste frågan om upphovsrätt och ersättning vid musikproduktion. Så säger Niclas Molinder, grundare av stiftelsen Music Rights Awareness Foundation och företaget Auddly.

Niclas Molinder

Musikindustrin är en bransch som genererar mycket pengar, där värden är helt immateriella och där kunskapen om rättigheter i allmänhet är låg.

Digitaliseringen och datorerna har naturligtvis påverkat musikbranschen något enormt. Det är nu möjligt för fler att skapa mer. Blivande hits cirkulerar världen över på halvfärdiga filer, där kompositörer lägger till sina bidrag allteftersom.

Björn och Benny satt tillsammans i studion och bestämde sig för att dela lika på intäkterna. Det är inte lika enkelt längre. Och när upphovsmännen aldrig träffas i studion, hur vet man då vem som gjort vad i en låt och vilka som ska ha betalt? Man talar om två utmaningar: ”payments” och ”credits”.

En poplåt har idag i snitt fyra kompositörer, men Niclas Molinder har noterat produktioner med uppåt 17 kompositörer. ”Credits” – att man varit med – syntes ju förut på skivfodralet, men hur syns man i dagens streamingkonsumtion?

Det gäller att man minns vem som gjorde vad, kanske en sen kväll förra året. Och det är bara de som var i studion som vet hur det gick till. På något sätt behöver data samlas in och kreatörerna komma överens.

Molinder, som själv är musikproducent, menar att många musikskapare är så inne i musiken att administrationen – eller juridiken – blir helt underordnad. Men om en siffra är fel – eller att man inte är överens – fryser utbetalningarna.

Det kallas ”oidentifierbara pengar”. Och kanske är det branschens största problem som Niclas Molinder nu säger sig ha en lösning på: Auddly, ett verktyg för att notera vem som gjort vad i en musikproduktion.

Men Molinder insåg att det inte räcker med ett verktyg för datainsamling. Musikkreatörerna måste också utbildas i rättigheter och skyldigheter. Därför har han grundat Music Rights Awareness Foundation (MRA) tillsammans med Björn Ulvaeus och Max Martin. MRA drivs non-profit – överskottet i återinvesteras.

MRA bedriver projekt i Afrika. Afrikansk musik sprids världen över, men musikskaparna får inte korrekt betalt. Det visade sig att kunskapen om rättigheter och ersättning var låg. Genom att erbjuda studiotid knyter MRA många kreatörer till sig. Motprestationen är att de tar del av utbildningen.

Med ett lyckat projekt i några afrikanska länder hoppas man kunna ”plugga in” konceptet i övriga världen. Och det är en häftig målsättning: Sätta Sverige på kartan som det land som löste frågan om upphovsrätt och ersättning…

Jag hade förmånen att höra Niclas Molinder under regeringens temadag om immateriella värden på Rosenbad i veckan. Niclas och andra företrädare för politik, myndigheter, organisationer och företag finner du här!

/Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

6 kommentarer

Filed under upphovsrätt

6 responses to “Auddly krediterar rätt kreatör

  1. Tack för det välskrivna blogginlägget Stefan! Niclas Molinders presentation under regeringens temadag var det mest intressanta för mig, även om de andra också var intressanta.

  2. frekar09

    Intressant att ingen på det här seminariet i riksdagen (såg detta via nätet på riksdagens hemsida) nämnde den situation som vi konsumenter befinner oss i inom film- och tv-sidan. Utbudet är så bristfälligt inom film- och tv tjänster för strömmande material att de ur den aspekten helt enkelt inte är värda att betala för utan enda anledningen till att jag betalar för strömmande tjänster är sporten.

    För att få tag på mycket av det äldre materialet från 90-talet och en bit in på 00-talet på legal väg har jag börjat använda mig av VHS igen. 30-50 procent av allt som finns på VHS är fortfarande exklusivt för det formatet då man inte har uppdaterat dem till nyare format. Jag har inga problem med att använda mig av äldre teknik för att konsumera innehåll. Men då vill jag göra det på frivillig basis på grund av intresse för äldre teknik, inte som i fallet med film där det mer blivit ett tvång för att alls kunna konsumera innehållet på laglig väg.

    Det är intressant för övrigt att PRV:s generaldirektör talar om att unga inte förstår det här med upphovsrätt. Jag tror unga har god koll på det här med upphovsrätten, men de värdesätter den delande kultur som vuxit fram online och det är också den som jag tagit fasta på min egen sida. När traditionell media talar om sin egen exklusiva rätt till innehållet de skapat så talar jag på min sida om användarens fri- och rättigheter:

    ”Användarnas frihet och rättigheter är det som alltid ska komma i första rummet på Omvärldsbevakaren. Sidan är inte till för att jag som publicist ska ha exklusiva rättigheter på material om omvärldsbevakning och omvärldsanalys utan för att du som användare ska kunna få fri och öppen information, kunskap och analys om omvärldsbevakning och omvärldsanalys och för att du som användare ska kunna ha friheten att sprida, skapa och remixa innehållet här om omvärldsbevakning och omvärldsanalys.”

    Det är väldigt stor skillnad mellan det resonemang som jag för ovan, där fokus är användaren och dennes rättigheter och friheter, och det resonemang som mediebolag för där man mer talar om vad man som användare inte får göra. Användarens rättigheter och frihet kommer alltid vara mitt fokus. Fredrik

    • Tack för intressanta inspel Fredrik!

      Man kan tycka olika i de här frågorna. Jag tror att skapare av utbud – eller de som betalar för att det ska bli något gjort – måste få betalt på något sätt, och står därmed upp för de skyddsformer som finns.

      Sedan får man aldrig glömma vad konsumenterna frågar efter. Eller digitaliseringens möjligheter att sprida utbud. Kanske slår jag in öppna dörrar, men det låter lätt som samhälle myndigheter, organisationer eller företag ropar på förbud och begränsningar, när mycket av utbudet ju har blivit värt något just för att det är tillgängligt och kan spridas till många.

      Stefan

      • frekar09

        Stefan,

        För att reda ut det här med varför det är så svårt idag för många att ta betalt för sitt arbete så kan man ta liknelsen med en godispåse. Innan Internet kom så kunde producenten fylla en godispåse med innehåll och sedan leverera ut den till konsumenten som då betalade för godispåsen med ett väl valt innehåll. Tidningarna är förmodligen det bästa exemplet på detta där man valde ett noga utvalt innehåll, paketerade det och sedan levererade det till konsumenter.

        Idag står konsumenten där vid en godis hylla med ett oändligt utbud att plocka från till den där godis påsen. Det betyder i princip att om du inte blir utvald i den där godis hyllan med oändligt med godis så får du inte betalt för det du gjort oavsett hur bra du själv tycker att det är. Vi har gjort det felaktiga antagandet att Internet är ett komplement till redan befintliga affärsmodeller och praktiker som vi använder oss av. När det de facto är så att Internet dödar det man tidigare tjänat pengar på. Media som hittills har varit fokus är ett varnande exempel på vad som kommer hända de kommande 10-20 åren. Det är ett stålbad som väntar är min bedömning när alltfler branscher kommer få allt större problem. Och: Vi kommer som Alexander Bard och Jan Söderqvist är inne på få se ”Virtual gated communities” växa fram de kommande 10 åren där unga kommer göra allt som står i deras makt för att hålla regeringar och stora företag utanför vad de gör, för oavsett om du bor i Damaskus, Peking, Stockholm eller Riga har du som ung samma inställning till regeringar och företag som försöker att kontrollera Internet. Du vill inte vara i den kontroll bubblan utan snarast lämna densamma. Det här kommer bli en av de riktigt stora utmaningarna för framtiden. Fredrik

  3. frekar09

    https://www.youtube.com/watch?v=eC7bG07MQbU Källan till Alexander Bards föreläsning. Rätt ska vara rätt. 🙂