Spöktakulära varumärken i en klass för sig

photo-1421885568509-8d5319e54d89I tider av Halloween och Alla helgona är spöken ett flitigt förekommande element. Genom gammal folktro och parapsykologi har spöken, gengångare och vålnader beskrivit en avliden persons ande, själ eller immateriella skuggbild. De vetenskapliga bevis för spökens existens lyser dock med sin frånvaro, trots otaliga tester och experiment.

Men hur ser det ut med ockulta varumärken. PRV-bloggen gjorde en simpel slagning på ordet Ghost i Svensk varumärkesdatabas. Inte helt oväntat visade det sig att varumärken kopplat till olika former av underhållning dominerar. Här är de tre mest frekventa klasserna vid slagning på ordet Ghost.

  • Klass 28 omfattar huvudsakligen leksaker, apparater för spel, sportutrustning, varor för nöjen och skämtartiklar, liksom vissa varor för julgranar.
  • Klass 41 omfattar huvudsakligen tjänster som utförs av personer eller institutioner med syfte att utveckla människors eller djurs mentala förmåga samt tjänster som avser att roa, underhålla eller fånga uppmärksamhet.
  • Klass 42 inkluderar huvudsakligen tjänster utförda av personer, individuellt eller kollektivt, som kan hänföras till teoretiska och praktiska aspekter av komplexa verksamhetsområden; sådana tjänster utförs av yrkesgrupper till exempel kemister, fysiker, ingenjörer eller datorprogrammerare.

I PRV:s Svensk Varumärkesdatabas finns varumärkesansökningar och varumärkesregistreringar som gäller i Sverige. Databasen har uppgifter om varumärkets innehavare och/eller vilka varor eller tjänster som varumärkesansökan eller varumärkesregistreringen omfattar.

Mer immaterialskräck

Sugen på mer läskig läsning? Här finns övriga inlägg om immaterialskräck!

Skräckpatent
Rysarna som skrämmer bäst
Immaterialskräck i godishyllan

/Oscar Dieden, kommunikatör på PRV

3 kommentarer

Filed under varumärke

3 responses to “Spöktakulära varumärken i en klass för sig

  1. Pingback: Skräckpatent | PRV-bloggen

  2. Pingback: Rysarna som skrämmer bäst | PRV-bloggen

  3. Pingback: Immaterialskräck i godishyllan | PRV-bloggen