Det var en uppfinnare som körde

I tisdags träffade jag en uppfinnare. Ja, inte på jobbet då, för det händer lite titt som tätt. Det här var på bussen ut till Ekerö, mitt i rusningen. Det var uppfinnaren som körde. Det här är en hyllning till alla stora och små innovatörer och uppfinnare därute.

Jag satt på 303:an och hade börjat stålsätta mig inför kvällens köande. Jag hade valt sätet längst fram och satt försjunken i någon medhavd tanke från jobbet när chauffören plötsligt frågade om det var möjligt. Detta var strax före Nockeby.

”Vaddå?” undrade jag. Jo, om det kunde vara möjligt att man fick gå på alla de där konserterna på Gröna Lund till priset som klistermärket på bakrutan av taxin framför gjorde gällande.

Det lät onekligen billigt, men – resonerade jag – förmodligen är det dragplåster. Dom som går dit åker också karusell, äter karamell och fröjdas hela kvällen.

Via väder och vind kom vi så fram till Nockeby, där vi körde fast i de väntande köerna. Högtrycket hade kommit, med längtan till landet. Därav stockningen.

Från köteori på 261:an är steget inte långt till ”fjärde filen”. Fjärde fil kan man prata hur länge som helst. Särskilt med en yrkesförare. Fjärde filen är den som fattas 261:an när man står på Nockebybron och blickar mot Drottningholm.

Fjärde filen är lösningen på… allt. Åtminstone för den som vill hem.

Det tog ledigt hela Lovön att reda ut alla alternativa byggsätt för den fjärde filen. Det här kan yrkesfolket. Bilförarna med. Och bussåkarna. Och båtåkarna…

Det står faktiskt inskrivet i grundlagen på Ekerö att man ska ägna fjärde filen en liten fundering varje dag.

Nu hade vi kommit långt. Strax stod det klart att chauffören var en innovatör. Han var smed. Han hade gjort den jättelika utsmyckningen ”Vikingahjälmen” i rondellen utanför Vikingahallen i Träkvista. Vidare hade han gjort en serie ljusstakar åt Ekerö kommun, till anställda för nit och redlighet.

Nu passerar vi centrum. Köerna som bortblåsta. Bussen rullar i 50. ”Gällstaö 3” står det på skylten. Vi är nu så mycket ”du och bror” att han frågar vart jag ska.

Jag svarar förstås och efter följdfrågor om trivsel frågar han så var jag jobbar… ”På PRV” svarar jag. ”Patent- och registreringsverket”. ”Jag är patentingenjör”.

”Vad intressant” säger mannen som kör. ”Känner du till Ehrner och Delmar?” ”Ja, visst, det är en patentbyrå?” svarar jag, varpå mannen säger: ”Dom hjälpte mig att få in patentansökan”. ”Har du patent?” frågar jag. ”Jag hade, men jag släppte det” svarar han. ”Kräfsa, heter den. En korsning mellan kratta och räfsa – den kan du kolla när du kommer till jobbet”

Jag kunde såklart inte vänta. Innanför dörren googlade jag kräfsan, och hittade en artikel i Ny Teknik från 2008. ”Låt kräfsan göra jobbet”. I Svensk patentdatabas hittade jag omedelbart SE 532676 ”Självränsande räfsa”.

Jag hade åkt med en dokumenterad uppfinnare. Yngve, smed. Och bussförare. Har du tur träffar du honom nästa gång du åker ut på Mälaröarna.

Trevlig resa!

/Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Kommentarer inaktiverade för Det var en uppfinnare som körde

Filed under immaterialrätt, innovation, patent

Kommentarer inaktiverade.