Författararkiv: Gästbloggare

Vem – om någon – äger upphovsrätten till verk som skapas av artificiell intelligens?

Artificiell intelligens (AI) är idag en självklar del av det digitala samhället. AI utför de tyngsta uppgifterna i många av de mest utmanande problemen inom datavetenskap. Vi kan också finna AI i t.ex. självkörande bilar, digitala assistenter, översättnings­verktyg och kirurgiska robotar.

En förhållandevis okänd sida av AI är dock dess kreativa sida, inklusive förmågan att skapa t.ex. musik, litterära texter och konst. Ett exempel är den tyska roboten ”e-David”, som du kan se i filmen ovan. Den använder avancerade algoritmer för att måla konstverk, på ett sätt som kan betraktas som både autonomt och oförutsägbart. Vem äger upphovsrätten till sådana verk? Kan det överhuvudtaget uppstå någon upphovrätt till sådana verk? Lagen ger inget tydligt svar på dessa frågor. Detta innebär en osäkerhet för företag som investerar i AI. Möjligheten att få ensamrätt till verk, som skapas av AI, kan vara lika viktig som möjligheten att skydda mänskligt skapade verk.

Vad är AI?

Det finns inte någon exakt definition av AI. Vissa huvuddrag går dock att ange. AI kan beskrivas som ett vetenskapsområde och en uppsättning av datoriserade teknologier, som är inspirerade av hur människan använder sitt nervsystem och sin kropp för att bl.a. känna, lära och tänka. Det kanske främsta syftet med AI är att simulera mänsklig intelligens till den grad, att t.ex. dator­program får förmåga att självständigt utföra en tilldelad uppgift utan någon mänsklig vägledning. Ibland talas om ”intelligenta agenter”, vilka förenklat beskrivs som system som är medvetna om sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar sina chanser att framgångsrikt uppnå sina mål.

AI och upphovsrätt

Inom EU gäller det s.k. Infosoc-direktivet, som harmoniserar medlemsländernas upphovsrätt i syfte att reflektera samhällets tekniska utveckling. Reglerna har dock inte i nämnvärd utsträckning fokuserat på frågan vem som är upphovsmannen till ett verk. Förenklat kan sägas, att två centrala villkor måste vara uppfyllda för att upphovsrätt överhuvudtaget ska uppstå. Dessa villkor får även betydelse för frågan vem som, i förekommande fall, äger upphovsrätten.

Det första kravet är att ett verk måste ge uttryck åt något. Skaparens intellektuella process (idé, tanke, känsla o.s.v.) måste uttryckas i konkret form, t.ex. en text eller en tavla. Upphovsrätten är alltså ett formskydd. Det andra kravet är att verket ska vara originellt i den meningen, att det är upphovs­mannens egen intellektuella skapelse. Så anses vara fallet om verket avspeglar upphovs­mannens personlighet. Detta i sin tur, anses, vara fallet när upphovsmannen i samband med skapandet har kunnat uttrycka sin kreativa kapacitet genom att göra fria och kreativa val.

För verk skapade av AI är det förstås originalitetskriteriet som ger upphov till frågor. Kan AI, som är uppbyggd på algoritmer, sätta den nödvändiga personliga prägeln på ett verk? Kravet, att verket ska vara upphovs­mannens egen intellektuella skapelse, har i andra situationer ansetts innebära att endast människor kan skapa upphovsrättsligt skyddade verk. Ett äldre, svenskt, exempel är den konst som skapades av ”Pierre Brassau”. Denne målare fick mycket beröm för sin konst, men det visade sig ganska snart att Brassau var en schimpans. Han hette i själva verket Peter och bodde i Borås djurpark. Peters verk kunde inte skyddas av upphovsrätt. Ett annat, modernt, exempel är de s.k. monkey selfies som makakerapan Naruto har skapat med en oövervakad kamera. Amerikansk domstol har ganska nyligen fått anledning att bekräfta, att djur inte kan skapa upp­hovs­rättsliga verk. Narutos fotografiska självporträtt (se exempel nedan) saknar alltså upphovsrättsligt skydd.

Apan Naruto.

Förhållandet, att djur inte kan skapa upphovsrättsligt skyddade verk, är kanske inget stort problem. Om detsamma gäller verk, som skapas av AI, kan det dock få stora ekonomiska konse­kvenser. AI kan potentiellt skapa miljontals verk, som kan vara lika ekonomiskt betydelsefulla som mänskligt skapade verk. Här märks bl.a. AI-genererad musik, som tycks bli allt vanligare. Om upphovsrätt inte kan uppstå, till AI-genererade verk, skulle sådana verk kunna användas fritt, av vem som helst. En närliggande fråga är vem som äger upphovsrätten (om vi utgår från att det finns en sådan rätt). Utgångspunkten, åtminstone på sikt, är ju att det inte finns någon människa som har varit nämnvärt delaktig i skapandet av verket som sådant. I UK finns speciella regler, som anger att upphovs­mannen till datorgenererade verk är ”the person by whom the arrangements necessary for the creation of the work are undertaken”. Motsvarande (uttryckliga) bestämmelser finns inte i den svenska lagen och inte heller i Infosoc-direktivet.

Däremot finns det flera svenska regler och EU-bestämmelser som indikerar, att AI över­huvudtaget inte kan skapa upphovsrättsligt skyddade verk. Ett exempel är reglerna om upphovsrättens giltighetstid, vilka anger att tiden beräknas från upphovsmannens död. Ett annat exempel är de rättigheter som upphovsrätten faktiskt innebär, såsom rätten att framställa exemplar av verket, rätten att göra verket allmänt tillgängligt, rätten att ingå överlåtelse- eller licensavtal och rätten att motsätta sig sådana ändringar eller återgivningar av verket som kränker upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende. Kan AI utöva sådana rättigheter? Går det att kränka en AI-maskins anseende?

Det skulle kunna hävdas att den människa som har skapat AI-maskinen är upphovsman, eftersom verket existerar som en följd av att människan har försett maskinen med dess egenskaper och inställningar. Ett sådant synsätt förutsätter dock att AI inte fungerar autonomt, d.v.s. att maskinen inte kan lära sig av egna erfarenheter och inte kan göra fria (egna) val. Hypotesen, att ”människan bakom maskinen” ska vara upphovsman, fungerar alltså inte beträffande mer avancerad AI, åtmin­stone inte så länge det är ett skyddskrav att verket ska avspegla upphovsmannens personlighet.

En generell genomgång, av gällande bestämmelser och rättspraxis, antyder alltså att avancerad AI som huvud­regel inte kan skapa upphovsrättsligt skyddade verk. Detta kan anses vara otillfreds­ställande. Det behövs en strategi, inte minst inom EU, för att modernisera och anpassa reglerna till AI. Vi behöver utveckla de traditionella upphovsrättsliga skyddskraven. Detta behov har också uppmärk­sammats av Europa­parlamentet, som nyligen har begärt framtagande av kriterier för att AI-producerade verk ska kunna betraktas som ”egen intellektuell skapelse” (se s. 26 i denna publikation).

Den klassiska och filosofiska frågan, vad en människa egentligen är, har alltså återuppstått. Denna gång i upphovsrättslig skepnad. Juridik är onekligen spännande!

//Tobias Kempas, Advokatfirman Vinge

 

Kommentarer inaktiverade för Vem – om någon – äger upphovsrätten till verk som skapas av artificiell intelligens?

Under upphovsrätt

E-handel – utmaningar och möjligheter: en intervju med Pricerunners vd

Nicklas Storåkers, VD för Pricerunner, talar på Immaterialrättsdagen 2018 för att, som särskilt kunnig inom digitala marknadsplatser, dela med sig av sina erfarenheter. Vi har intervjuat honom för att få hans perspektiv kring aspekter svensk e-handels historia, nuläge och framtid – och vilka utmaningar och möjligheter som finns.

Var befinner sig svensk e-handel idag?
– Det är en bransch med många tillväxtmöjligheter. I Sverige står e-handeln för omkring 9% av all konsumtion, jämfört med 20% i Kina. Det är inte en speciellt lönsam bransch, med marginaler om cirka 1–2%.

E-handeln är idag konkurrensutsatt och det spekuleras i att Amazon kommer att etablera sig i Sverige – vilka typer av företag anser du löper störst risk att drabbas hårdast?
– De företag som inte har ett eget tydligt varumärke riskerar att drabbas hårdast av en ökad konkurrens. De är vanligtvis återförsäljare av andras produkter och är ytterst beroende av trafik från Google och andra externa källor.

”De företag som inte har ett eget tydligt varumärke riskerar att drabbas hårdast av en ökad konkurrens.”

Hur arbetar företag idag för att bygga sina varumärken?
– I huvudsak via sociala medier på vilka de bygger en stark närvaro. En viktig aspekt är att mäta och analysera engagemangsmått på ett framgångsrikt sätt och även förstå hur hela köpcykeln fungerar på vägen från varumärkeskännedom till en konvertering.

På vilket sätt ser du Amazons etablering i Sverige som en möjlighet för företag?
– Det finns en viss problematik med många storföretag överlag som handlar om en ohälsosam marknadsdominans. Jag ser en fara med att vara för beroende av ett fåtal större aktörer. Ta Google som exempel, där många e-handlare idag är beroende av sina annonsverktyg för att kunna konkurrera, men detta kostar pengar och påverkar i sin tur till viss del lönsamheten. Ett sent exempel är Facebook och dess hantering av användardata, vilket jag tror många användare kommer att fortsätta att ifrågasätta. Idag gäller det dock att sprida ut sina aktiviteter och att finnas överallt och Amazon tillhandahåller en e-handelsplattform som det kan finnas ett värde i att finnas på.

Hur tror du att framtidens e-handel kommer att utvecklas?
– Ur ett historiskt perspektiv har internet i stort genomgått två generationer. Den första var utspridd, där e-handlare hade sina egna hemsidor där de bedrev sin handel på och det förväntades att användarna skulle hitta dit. Under den andra generationen syns och bedriver e-handlare sina verksamheter via centraliserade nätjättar såsom Google och Facebook. Sverige befinner sig mittemellan. Jag tror att tredje generationen kommer att vara mer fragmentarisk än vad vi upplever idag. Kunder kommer att vilja ha samma bekvämligheter och fördelar som de centraliserade plattformarna tillhandahåller, men med en växande efterfrågan av integritet. Ett sätt att lösa detta på är genom öppna blockkedjor där transaktioner kan registreras, men med möjlighet att vara privat.

Vem eller vilka inspireras du av och varför?
– Under mina år i branschen har jag alltid lyssnat mycket på mina kollegor, i synnerhet mina yngre kollegor som ständigt kommer med ny och värdefull input. Receptet är att plocka bits and pieces överallt.

Tack för samtalet!

Immaterialrättsdagen 2018 äger rum den 26 april i PRV:s lokaler i Stockholm. Det är fullbokat men det går bra att följa evenemanget på webben. Här kan du läsa mer!

//Mikael Tot, kommunikatör på PRV

 

Kommentarer inaktiverade för E-handel – utmaningar och möjligheter: en intervju med Pricerunners vd

Under immaterialrätt

Att shoppa IP tjänster är inte lika lätt som att köpa lösgodis

När jag köper lösgodis vet jag att det eventuellt kommer att resultera i lite illamående, men… vem bryr sig om det på en lördag när man faktiskt får ge efter för sötsuget?

Jag tar sikte på lösgodishyllan och köper en stor påse, jag har just fått lön, pengar är inget problem, jag vet vad jag vill ha. Bara att köra!

Tre faktorer driver köp

Här återfinns tre faktorer som driver på mitt godisköp; behov, kapital och kunskap.

Samma faktorer driver köp av IP tjänster (och eventuellt andra typer av shopping, men det ligger utanför scopet av det här blogginlägget). Här följer några exempel på hur behov, kapital och kunskap kan vara fördelat i en organisation och hur det kan ställa till problem när man shoppar IP-tjänster.

Behovet av IP kan se olika ut för den enskilde uppfinnaren och ledningen. Uppfinnaren kan se en möjlighet till patentering av hens ide. Det är ett tekniskt genombrott, ett intresse eller ett personligt mål. Kanske även en KPI. Ledningens behov av IP är av en annan natur, där strävar man efter att nå eller bibehålla en konkurrenskraftig marknadsposition. IP är en investering som måste stötta den strävan.

Ofta finns kapitalet någon annanstans än viljan, dvs. den som ser ett behov av att skydda med hjälp av IP måste ofta kommunicera behovet till den som fattar beslutet. Ett av problemen är att det inte alltid finns strukturer som stöttar den kommunikationen, och i en större organisation kan det vara svårt för en uppfinnare att nå fram till rätt beslutsfattare. Även om hen lyckas så kan den osynkade behovsbilden ställa till det när man ska fatta beslut om en investering.

Nyckeln är kunskap men kunskapen som krävs när det gäller investering i IP är multidisciplinär. Många gånger hamnar IP frågan på en individ eller enhet inom företaget som har som huvuduppgift att skapa IP, dvs. det är den som uppfinner och som har kontakt med en patentkonsult som även får sköta övriga IP-relaterade frågor.

Den detaljerade teknikkunskapen som en uppfinnare eller utvecklare har är essentiell men den behöver kompletteras med kunskap från andra delar i organisationen för att tillgodose behovet som finns från ledningen, dvs. att stötta en marknadsposition genom att t.ex. bidra till möjliggörandet av en viss typ av affärsmodell, differentiera en produkt på marknaden eller bygga ett varumärke.

När jag köper lösgodis har jag koll på de tre drivande faktorerna, de hjälper mig att köpa rätt sort och rätt mängd så att jag förhoppningsvis undviker illamåendet och inte spenderar onödigt mycket. Samma gäller när man köper IP-tjänster. Alla organisationer är olika och behoven (till skillnad från ett godisbehov) påverkas ofta av externa faktorer vilket gör det hela ännu svårare.

Sammanfattningsvis är det alltså inte lika lätt att köpa IP-tjänster som att köpa lösgodis.

//Annelie Viksten, IP Strategy advisor på Awapatent

Kommentarer inaktiverade för Att shoppa IP tjänster är inte lika lätt som att köpa lösgodis

Under immaterialrätt

Lärobok i Öppen innovation

I mitt arbete som patentingenjör undrar jag förstås ibland en del över vad som egentligen det blir av alla patent som passerar ens händer.

Det finns gott om exempel som visar på att patent ofta spelar huvudrollen för intjäningsförmåga, riskkapital, företagsaffärer, tillkomst av nya företag, etc. Samtidigt går det inte att blunda för att det också finns en ansenlig del patent där det som skyddats genom patentet aldrig blir någon produkt eller tjänst som når marknaden.

En viktig drivkraft bakom öppen innovation såsom Henry Chesbrough lanserade begreppet i sin välciterade bok ”Open Innovation: The New Imperative for Creating and Profiting from Technology” är just den här mängden av patent som inte riktigt kommer till användning. En central tes är att teknologi och kunskap kan förmedlas över företagsgränser genom användandet av immateriella rättigheter.
Det väcks ofta många frågor kring detta med hur man egentligen kan syssla med att inmuta och bejaka immateriella rättigheter om man nu ska bedriva öppen innovation?

En bra start för att skapa sig en bättre förståelse är att läsa Marcus Holgerssons kapitel ”Management av immateriella rättigheter i öppen innovation” i läroboken ”Öppen innovation -i teori och praktik” som Studentlitteratur gav ut 2016. Boken i sin helhet kan rekommenderas till alla som har berörts på ett eller annat sätt av öppen innovation. Den är på ca 300 sidor sammanlagt, men för den som inte har tid att sluka allt fungerar det också bra att göra selektiva nedslag i de kapitel som intresserar mest. Boken har fyra delar som rör öppen innovation ur aspekterna sammanhang, strategi och struktur, organisering inom öppen innovation samt processer. Redaktörer är Nicolette Lakemond och Fredrik Tell, och totalt är det 26 medverkande författare, varav de flesta är verksamma på universitet och högskolor.

Genom boken fick jag själv en massa aha-upplevelser om öppen innovation när jag läste den. Om jag på något sätt ska försöka sammanfatta mina lärdomar här så är det att jag tror man måste ha en del fingertoppskänsla vid öppet innovationsarbete. Att till exempel direkt ta höjd för alla eventualiteter kan vara både ineffektivt och osmidigt. Däremot bör man fundera på om det finns ett ömsesidigt förtroende? Vad kan man ge på förhand? Hur ser risker och potentiella vinster ut? Vilka gemensamma mål finnas?

Det handlar sedan om att hitta en gemensam målbild, ett gemensamt driv och verkligen få till en gnista. Gör man det, ja då är mycket redan vunnet och det blir lättare att komma igenom avtalsbitarna. För även om förtroende är viktigt så räcker det aldrig hela vägen, men det behövs för att man överhuvudtaget ska vilja sätta sig vid förhandlingsbordet. Det kan knappast nog poängteras att ett realiserande av ett innovativt samarbete i mellan två eller flera affärsmässiga verksamheter med nödvändighet betyder att frågan om hur ägandeskapet av på olika sätt uppkomna intellektuella tillgångar kommer att behöva regleras genom avtal. Varför kanske man kan undra?

Jo, inte minst för att en stark patentposition är en förutsättning för att långsiktigt kunna dra nytta av att öppna upp innovationsprocessen!

//John Sjöberg, patentingenjör på PRV

Kommentarer inaktiverade för Lärobok i Öppen innovation

Under innovation

Fokus Frankrike: Photoshoplagen

drew-coffman-158167

Lite förvånande är det kanske att Frankrike har starkare regler än Sverige vad gäller retuschering av kroppsbilder på modeller, men så är fallet idag. Parallellt har vissa reklamkampanjer vänt på regeln och skapat stor succé…

Anledningen till att Frankrike sedan 1:a oktober 2017 kräver att kroppsretuscherade bilder som används i reklam utförligen ska märkas med inskriptionen ”Photographie retouchée” delas säkerligen även av Sverige.

Bilder där kroppsformen gjorts mindre eller större med hjälp av datorprogram som Photoshop skapar negativa normer. Vår ultravisuella värld där icke reella kroppar används för att sälja allt mellan försäkringar till krämer föranleder stora hälsoeffekter i form av ökat kroppsförakt men även till exempel anorexia, bland annat hos unga människor. Att inte respektera denna regel för bilder som fransk publik kan ta del av, kan därför åtföljas av böter på 37.500 € eller upp till 30% av reklambudgeten.

Bildbyrån Gettyimages beslut att inte längre acceptera i sin databas foton som visar retuscherade kroppar har inte bara förenklat för sina kunder men även genom detta lyckats med att skapa nästan lika stor uppmärksamhet som en PR-kampanj.

När man planerar en fotosession, en marknadsföringskampanj eller bara vill sätta upp bilder på sin e-handelssajt som är synliga i Frankrike, bör man alltså vara medveten om denna regel, oavsett var och när fotona tagits och varifrån modellen kommer.

För att skydda den offentliga hälsan och som komplement till denna regel, bör för övrigt även alla modeller som arbetar i Frankrike numera innehaett läkarintyg där deras BMI (Body Mass Index) intygas.

Långt ifrån att bara vara en laglig gräns ses idag vissa företag gå längre än lagen kräver och till och med vända upp och ner på regeln. Ett exempel kan ses i det franska klädföretaget Damarts kampanj där man helt sonika baserat hela kampanjen på att deras foton INTE är retuscherade. Även om dessa mest är modeller i porträtt eller halvfigur är det intressant att en lagtext kan föra en sakfråga längre än tänkt…

Parallellt har även den allmänna debatten fört kropps- och bildfrågan vidare. Genom att till exempel kräva att deras verkliga celluliter ska vara synliga och inte får retuscheras, har vissa modeller klart visat vägen. Vem vet om vi inte står inför en verklig förändring där frågan i framtiden kommer att vara utifall att Photoshop överhuvudtaget kommer att användas i kroppsbildsreklam…

Väl bemött !

/Sara Byström – fransk advokat, Medlem av Franska Advokatsamfundet i Paris

Fler inlägg med Fokus Frankrike:
Fokus Frankrike: Immaterialrätt och arbetsrätt
Fokus Frankrike: internetsajter, upphovsrätt och illojal konkurrens

 

3 kommentarer

Under immaterialrätt

Att höja kunskapen om immaterialrätt – en global utmaning

Vad har PRV för gemensamma utmaningar med motsvarande organisationer från länder som Myanmar, Papua Nya Guinea, Nepal och Korea? När det gäller marknadsföring och kommunikation är det mycket mer än jag trodde för någon månad sedan!

1111

I slutet av augusti var jag inbjuden att tala på en WIPO-konferens (World Intellectual Property Organization, en del av FN) i Singapore. Jag var där för att berätta om PRV:s erfarenheter för andra nationella myndigheter i Asien. Fokus för konferensen var arbete inom marknadsföring och kommunikation.

Varför var då PRV inbjuden att som enda representant utanför Asien tala om vårt arbete inom press, digitala kanaler och samarbeten med olika aktörer? Det enkla svaret är ett Sverige och PRV är internationellt erkänt duktiga på att arbeta bredare med information och kunskapshöjande insatser inom immaterialrätt. Vi har arbetat aktivt med frågorna länge och den intensifiering som har skett under senaste åren märks även internationellt.

Representanterna från de deltagande länderna har alla olika förutsättningar. Både när det gäller vilken organisation vi har, hur näringslivet ser ut i landet och vilken ekonomi vi har för vårt arbete. Däremot var det tydligt att medvetenhet om immateriella tillgångar bland företagare var en utmaning för oss alla. En del av mig var rädd för att det skulle bli känsliga diskussioner om respekten för immaterialrättssystemet, piratkopiering med mera. Istället blev det framåtlutade diskussioner och lärdomar om olika grepp för att höja medvetenhet och kunskap inom immaterialrätt.

Något som glädjer mig innerligt var att jag faktiskt kunde komma med flera tips och förslag på grepp som andra länder skulle ta upp. Vi kommer sannolikt att se flera länder använda storytelling för att lyfta fram företagsexempel kring olika aspekter inom immaterialrätt. En representant kom snabbt fram till att de behöver skapa en nationell kommunikationsstrategi för immateriella tillgångar. Första steget är dock att hämta in information kring vilka företag och IP-proffs som finns i landet och hur de kan bidra. Slutligen kommer minst ett land börja med regelbundna branschmöten för att diskutera utmaningarna med sina IP-professionella och se hur de kan samarbeta i arbetet för att stärka deras lands system och information kring immateriella tillgångar.

Kommunikation och marknadsföring inom det komplexa området immateriella tillgångar är inte enkelt. Att flera länder kopplar på ett strategiskt tänk kring sina aktiviteter har vi alla nytta av. Jag ser fram emot att se fler och fler inspirerande exempel och grepp från olika myndigheter i framtiden.

/Anna Danestig – kundansvarig på PRV

Kommentarer inaktiverade för Att höja kunskapen om immaterialrätt – en global utmaning

Under immaterialrätt

Upphovsrättens vara eller icke vara

Den 18-20 maj stod danska kollektiva förvaltningsorganisationer på upphovsrättens område värdar för den internationella konferensen ALAI 2017.

Under rubriken ”Copyright – to be or not to be” diskuterade några av världens ledande upphovsrättsjurister och andra sakkunniga om upphovsrätten fyller någon funktion i dagens samhälle och om den i så fall kommer att överleva i den pågående digitala utvecklingen.

En rad argument för upphovsrättens ”att vara” framkom under konferensen. Upphovsrätten som garant för yttrandefriheten och en förutsättning för de investeringar som krävs för skapande av filmer, musik och konstverk. Upphovsrättens sociala dimension som gör att alla människor, oavsett ekonomiska förutsättningar, har möjlighet att få ta del av det som skapas tack vare att upphovspersoner får ersättning för skapandet. Upphovsrätten bidrar med andra ord till social rättvisa.

Upphovsrättens ekonomi var en annan av konferensens huvudfrågor. Diskussioner fördes om pengar är en avgörande drivkraft för upphovspersonernas skapande. Flera av experterna var överens om att ekonomisk ersättning aldrig har varit och heller inte nu är den enda drivkraften för skapande av upphovsrättsligt skyddade verk, även om det ger möjlighet för upphovspersoner att åtminstone delvis livnära sig på sitt skapande. Upphovsrättens betydelse för ett lands ekonomiska tillväxt var en annan aspekt av upphovsrättens ekonomi. Flera internationella undersökningar visar att upphovsrätten tillsammans med patent, varumärke och design har stor betydelse för ett lands ekonomiska tillväxt. Den kollektiva rättighetsförvaltningen var det tredje spår i diskussionen om upphovsrättens ekonomi som belystes.

Konferensen avslutades med en paneldebatt om upphovsrättens vara eller inte vara i framtiden. Samtliga talare var överens om att upphovsrätten fyller en viktig funktion i samhället på många olika plan och att den därför måste framtidssäkras. Däremot behöver lagstiftningen ses över för att bättre möta de krav som ställs från olika håll och utmaningar som digitaliseringen innebär. Detta hänger i sin tur samman med behovet av en ökad respekt hos allmänheten för upphovsrätten.

/Catharina Ekdahl – jurist på PRV

Kommentarer inaktiverade för Upphovsrättens vara eller icke vara

Under upphovsrätt

Tre fällor i det brasilianska patentregelverket

edu-lauton-72302.jpgDet finns förvisso en rik uppsjö av diverse fällor, snaror och försåt i det brasilianska regelverket för det immateriella rättsskyddet, men här vill jag ta upp tre ofta förekommande och viktiga fallgropar.

Nämnda trenne gropar äro följande:

1. INPI:s BALANSER (BACKLOG)

Denna fälla är i och för sig omöjlig att kringgå, eftersom den drabbar samtliga som söker patent i Brasilien. Med andra ord en enda jättefallgrop som alla drösar ner i. Denna allomfattande rävsax är backlogen. Således tar det mellan 8 och 14 år innan man över huvud taget får ett första föreläggande från INPI (det brasilianska patentverket). Det beror på tekniskt område om det tar 8 eller 14 år, eller något däremellan. Således är man relativt sett snabb inom metallurgi och väldigt långsam inom exempelvis läkemedel och elektronik. Det låter som en ironi, men det händer även att man får ett ”direktgodkännande” efter 13-14 år! Som en viss kompensation till detta finns det en minimigaranti på 10 års skyddstid från och med patentbeviljandet, även om detta skulle innebära ett överskridande av den grundläggande skyddstiden på 20 år från ansökningsdagen.

I princip finns det TVÅ sätt att påskynda behandlingen:

a) Man kan bevisa att någon i Brasilien begår intrång på de avhängiga kraven. Även ett varningsbrev till den utpekade intrångsgöraren räknas som bevis.

b) Man går till federal domstol mot INPI och hävdar att sistnämnda begår förvaltningsbrott.

Således anses enligt brasiliansk förvaltningslag att onormalt långa väntetider utgör ett brott begånget av den senfärdiga förvaltningsenheten ifråga. Vanligtvis kan man inom ett år få ett beslut från domstolen, vilket ålägger INPI att skicka ut ett förstaföreläggande inom 3 månader och komma till beslut inom ett år.

2. VARNINGSBREV

Enligt brasiliansk rättspraxis kan man endast få någon ersättning för patentintrång från och med den dag då intrångsgöraren erhållit ett varningsbrev. Visserligen kan man inte hävda en patentansökan vid delstatlig domstol innan patent beviljats, men skadestånd, det kan man få från den dagen motparten mottagit ett varningsbrev. Har man inte skickat något varningsbrev, ja då får man ”bara” skadestånd från och med beviljandedagen. Dessutom har varningsbrevet den fördelen att man med detta kan begära påskyndad behandling vid INPI, såsom nämnts ovan.

3. ROYALTIES TILL UTLANDET

Vid ett patentbaserat licensavtal kan man endast skicka royalties från Brasilien till utlandet om:

a) patentet beviljats, samt

b) licensavtalet är registrerat av INPI.

Det kan således dröja många år innan licenstagaren kan skicka royalties till licensgivaren i exempelvis Sverige, eftersom det tar så lång tid att få beviljat patent. Detta gäller även mellan ett dotterbolag i Brasilien och moderbolaget i utlandet. INPI brukar vanligtvis registrera ett avtal inom en månad från begäran.

001.png

Med vänlig hälsning från Magnus i Rio,
Patentombud vid MONTAURY PIMENTA, MACHADO & VIEIRA DE MELLO, Rio de Janeiro

 

Kommentarer inaktiverade för Tre fällor i det brasilianska patentregelverket

Under patent

Upphovsrättstvist i New York

Den 8 mars i år, på Internationella kvinnodagen, fick New York-borna uppleva en alldeles ny bronsskulptur vid slutet av Broadway, ett stenkast från Wall Street.

Skulpturen Fearless Girl av konstnären Kristen Visbal, symboliserar feministisk styrka och möjligheter. Datumet var med andra ord valt med omsorg av det lobbyföretag som står bakom placeringen och som även har finansierat skulpturen.

Fearless Girl är tänkt att finnas på plats under ett års tid. Men skulpturen skapade en omfattande tvist av upphovsrättslig karaktär redan första dagen. Sex meter bort står nämligen en annan staty, Charging Bull. Charging Bull placerades där redan 1989 som en symbol för kraft och optimism i motgångarna efter den stora börskraschen ett par år tidigare.

När Fearless Girl placerades mitt emot Charging Bull i mars i år ansåg konstnären Arturo di Modica att hans skulptur fått en helt annan och kränkande innebörd. Istället för optimism har Charing Bull blivit en symbol för hot, menar Di Modica. Han har därför krävt att staden New York ska flytta Fearless Girl till en annan plats där den inte längre kan dra nytta av och påverka hans egen skulptur.

Den rättsliga grunden för di Modicas krav är en motsvarighet i den amerikanska upphovsrättslagen till den ideella upphovsrätten. Den ideella upphovsrätten skyddar bland annat upphovspersonen från att slippa hitta sina skapade verk i ett kränkande sammanhang eller bearbetade på ett kränkande sätt. I den amerikanska upphovsrättslagen är den ideella upphovsrätten uttryckt så att den förhindrar avsiktlig snedvridning, stympning eller annan ändring av verket som skadar upphovspersonens rykte och anseende.

/Catharina Ekdahl – jurist på PRV

Kommentarer inaktiverade för Upphovsrättstvist i New York

Under upphovsrätt

Filmen får samma rättigheter som popcornen

Precis som allt jämställdhetsarbete så tar det tid så även i detta fall men till slut så händer det. En dom i EU-domstolen har nu givit filmen samma rättigheter som popcornen till filmen.

Nu måste man först fråga rättighetsinnehavarna till filmen om man får streama den på samma sätt som man måste fråga innehavaren av popcornen om man får smaka.

Innan domen har det funnits en gråzon rörande vad som var lagligt respektive olagligt att göra. Det har sedan länge varit klart att man inte får ladda ned en film eftersom man då framställer en kopia av filmen medan om man streamer ned filmen och inte gör en varaktig kopia av den så har det varit mer oklart vad som gäller men nu har alltså EU-domstolen meddelat i sin dom att det är olagligt att både ladda ned film och streama den utan rättighetsinnehavarens medgivande. För tydlighetens skull vill jag påpeka att man inte får ta popcorn från någon vare sig de är poppade eller opoppade.

Läs mer om domen i Svenska dagbladet.

Eller lyssna på ett inslag om domen på Sveriges Radio.

/Peter Hedin, rådgivare piratkopiering, PRV

16 kommentarer

Under Okategoriserade