Author Archives: Laura Enflo

Sex stycken uppfinningar för nyhetsmakare

The lowest form of life” kallades journalister i allmänhet av den notoriskt svårintervjuade musikern, låtskrivaren och sångaren Lou Reed (från The Velvet Underground). Andra exempel på kända personer med komplicerade förhållanden till journalistkåren är, vilket läsaren vet, ett antal presidenter som gärna triumferar med egenproducerade fakta.

Med tanke på tendensen till minskad kundkrets för dagspressen ligger det i tiden att fundera över journalistikens framtid. Där kan PRVbloggen bidra med glädjande nyheter, eftersom sökningar i några patentdatabaser visat att det i alla fall fortfarande uppfinns produkter för alla slags nyhetsmakare.

Pennan – det farligaste vapnet

Att ha en penna eller ett såkallat skrivdon till hands är förmodligen bland det viktigaste för en journalist. Dessutom är pennan en betydelsefull symbol för pressfriheten.

För att slippa leta efter sin penna kan man ha den på sig hela tiden, som med denna japanska uppfinning, se bilden på högerhänderna nedan.

Writing tool2 JP2006224649A

Pennhållare att fästa på handen (JP 2006224649 A).

Journalister har mycket att vinna på att försöka undvika den plågsamma skrivkrampen, vilket kan göras med hjälp av pennan som låter handen vila samtidigt som den används, se bilden nedan.

Pen for writing spasm elimination WO9313949A1

Penna som motverkar skrivkramp (WO 9313949 A1).

Bärbar utrustning

För att journalisten ska kunna få med sig surfplattan överallt har en väska tagits fram, som med sina magneter på baksidan av väskan kan skapa en mobil plattform mitt i vimlet, se bilderna nedan. Denna uppfinning beskrevs i en patentansökan som lämnades in till USPTO (patentmyndigheten i USA) i början av 2014. Tyvärr ledde den inte till något patent, men som vanligt offentliggjordes ansökan efter 18 månader för att alla skulle kunna ta del av den.

Convertible bag 1 and 2 US20150208790 A1

Väska för surfplatta, som ger journalisten om inte alltid press- så åtminstone rörelsefrihet (US 20150208790 A1).

Hemlig utrustning

Paparazzi på jakt efter ett riktigt scoop kan ha nytta av glasögon med en dold kamera eller mikrofon i glasögonbågarna. Detta gör dem något tjockare än vanliga glasögonbågar, se nedan.

Glasses with camera CN2314445Y

Glasögon med en mikrofon eller videokamera inbyggd i glasögonbågarna (CN 2314445Y).

För den som inte gärna bär glasögon har det istället uppfunnits en kavaj, där videokameran placerats i bröstfickan (nummer 11 i figuren nedan).

Journalist secret investigation clothes CN203676189U

Kavaj med en dold videokamera i bröstfickan (11), (CN 203676189 U).

 

Till sist: ett farligt yrke

Arbetet med nyhetsrapportering har ibland farliga sidor. Därför kan det vara bra med en säkerhetslåda i vilken journalisten kan gömma sig, till exempel vid upplopp eller andra krissituationer – eller varför inte som skydd efter en intervju med någon av världens otäckaste makthavare.

Modular structure US20050235819 A1

En säkerhetslåda för journalister att gömma sig i (US 20050235819 A1).

 

Laura Enflo, patentingenjör på PRV

Extern källa:

Intervju med Lou Reed: https://www.svt.se/kultur/musik/titta-lou-reed-i-obekvam-svensk-tv-intervju-fran-2000

Kommentarer inaktiverade för Sex stycken uppfinningar för nyhetsmakare

Filed under innovation, patent

Få kvinnliga uppfinnare och historiskt få kvinnliga företagare i Sverige

PRV:s Statistikårsbok för 2016 utkommer idag med bland annat uppdaterade siffror om kvinnliga uppfinnare i Sverige. För den som vill veta mer om kvinnors företagande i historien finns boken ”Kvinnors entreprenörskap under 400 år” från 2013 av forskaren och nationalekonomen Anita Du Rietz, som även skapade Småföretagsbarometern och blev Sveriges första kvinnliga chefsekonom på 1980-talet.

Andelen kvinnliga uppfinnare som medverkar – ensamma eller som medsökande – på internationella patentansökningar (PCT-ansökningar) har ökat i Sverige från en sjättedel under perioden 1995-1999 till en femtedel år 2011-2015. Det placerar Sverige på en plats långt efter Kina och Sydkorea, som år 2011-2015 kom upp i motsvarande 50 %, och även efter flera europeiska länder som Spanien, Polen och Frankrike, som under samma period passerade 30 %.

I svenska nationella ansökningar var andelen kvinnliga uppfinnare 6,6 % förra året. En liknande andel hittar man bland företagare i Sverige, där cirka fem procent av alla yrkesarbetande kvinnor hade företagande som huvudsysselsättning år 2015 (källa: SCB). Motsvarande siffra för manliga företagare var cirka elva procent. Enligt Entreprenörskapsbarometern har andelen personer i arbetsför ålder som kan tänka sig att bli företagare minskat med tio procent från år 2004 till 47 % förra året. En av anledningarna till detta uppgavs vara att otryggheten för företagare är för stor.

Företaget Dojaj

Företagaren Lovisa Ljungvall som säljer barnkläder på en marknad 2017.

 

Kraftig minskning av företagande på 1900-talet

Anita Du Rietz hävdar i sin bok, baserat på egen och andras forskning, att förutsättningarna för kvinnors företagande inte har förbättrats successivt under historiens gång. Under 1900-talet sjönk andelen företagare bland yrkesverksamma kvinnor markant, efter att ha varit omkring en tredjedel under första hälften av 1800-talet. En av anledningarna till denna drastiska minskning var införandet av frihandel år 1948 (GATT/WTO), som bland annat hade som följd att den svenska textilindustrin – kvinnornas viktigaste yrkes- och företagarområde – kraftigt decimerades. En annan anledning till detta var förbudet mot natt- och övertidsarbete för enbart kvinnor, som rådde under åren 1909-1963, med undantag för vårdarbete och plockning av sockerbetor. Några ytterligare anledningar till minskningen av kvinnligt företagande var bristande tillgång på både barnomsorg och möjlighet till hemhjälp. Inte förrän på 2000-talet började andelen kvinnliga företagare öka igen.

De flesta företagarna i Sverige är kombinatörer, d.v.s. de kombinerar företagande med en anställning. Ett exempel på dessa är Lovisa Ljungvall som tillsammans med sin man startat företaget Dojaj, se bilden ovan. De tillverkar barnkläder för försäljning på marknader och på internet.

Äktenskapsålder och den industriella revolutionen

Åldern vid första giftermålet har varit en viktig faktor för kvinnors livsmöjligheter och företagande i Sverige. Det år som den genomsnittliga åldern för kvinnor vid första giftermålet var som lägst någonsin – 20 år – sammanföll med det år som andelen hemmafruar var som högst. Förvånande nog var detta år så pass nyligen som 1950.

Under åren 1750-1850 höjdes äktenskapsåldern successivt, med följd att kvinnor fick en bättre ekonomisk ställning och att konsumtionen ökade i hela Västeuropa. Detta anses vara en av de främsta anledningarna till att den industriella revolutionen skedde i Västeuropa och inte någon annanstans.

Näringsfrihet och andra förutsättningar

Skråväsendet, som tidigare bland annat hade hindrat kvinnor som inte var änkor att arbeta inom vissa branscher, avskaffades 1846 och full näringsfrihet infördes 1864. Detta innebar att det blev lagligt att starta företag och att arbeta inom flera branscher samtidigt.

Änkor blev förr automatiskt myndiga, men också andra kvinnor kunde ansöka om att bli myndiga, vilket skedde i ett hundratal fall per år. Ogifta kvinnor blev myndiga vid 25 års ålder från 1863 och från 21 års ålder 1884. Det dröjde till året för kvinnors rösträtt till riksdagen, alltså 1921, innan även gifta kvinnor blev myndiga, men de kunde formellt bestämma över sin inkomst själva sedan 1874.

Arvsrätt har kvinnor haft sedan förkristen tid i Sverige. Dock dröjde det till 1845 innan arvet delades lika mellan könen både i staden och på landet. Detta var särskilt viktigt i en tid då banklån var ovanliga och man istället lånade av förmögna människor.

Vanliga verksamhetsområden då och nu

Trots alla restriktioner finns det gott om exempel redan från 1600-talet på kvinnor som förvaltade egendomar, agerade som ombud för familjens affärer och i tvister, samt ingick juridiskt bindande avtal. Anita Du Rietz nämner 500 kvinnor i sin bok som varit företagare på olika sätt under de senaste 400 åren: krögerskor, torghandlare, hantverkare, bruksägare, jordbrukare, fiskmånglerskor, textilproducenter, sömmerskor, samt även rektorer sedan högre utbildning inom vissa områden blivit tillgänglig för kvinnor i mitten av 1800-talet.

Idag är de tre vanligaste verksamhetsområdena för kvinnliga företagare hårvård samt konsult- och restaurangverksamhet (källa: SCB).

Laura Enflo, PRV

Ett varmt tack till Anita Du Rietz och Lovisa Ljungvall!

 

Källor/ För vidare läsning:

Du Rietz, Anita (2013) Kvinnors entreprenörskap under 400 år. ISBN 9789175042572.

Andersson, Malin och Gamerov, Lukas (2017) http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Farre-kvinnor-an-man-driver-foretag/ (besökt 28 maj 2017)

Barnklädmärket Dojaj, http://www.dojaj.se/

Patent- och registreringsverket (2017) Statistikårsbok för 2016 https://www.prv.se/sv/om-oss/statistik/statistikarsbok/

Tillväxtverket: Entreprenörskapsbarometern 2016 https://tillvaxtverket.se/5.78ae2b21158679f9fc1eda.html (besökt 28 maj 2017)

Kommentarer inaktiverade för Få kvinnliga uppfinnare och historiskt få kvinnliga företagare i Sverige

Filed under immaterialrätt, innovation, patent

Metronomen – Patentet som beviljades fel uppfinnare

Ticktackticktack, eller tiiick taaack tiiick taaack, eller till exempel 60 tick- eller tack-ljud i minuten som en sekundvisare på ett väggur. Så låter en mekanisk metronom när den är igång och dess tekniska särdrag har inte ändrats på 200 år.

malzels-metronom-laura-enflo-musee-de-la-musique-paris

Mälzels metronom, patenterad 1815-1816, på Musée de la musique i Paris. Mälzel själv är förmodligen avbildad på brons-medaljen till höger. Något annat porträtt av honom är inte känt. Foto: Laura Enflo, 2016.

En metronom är med andra ord en taktmätare som slår en fast puls. Den kan vara mekanisk (se bilden), elektronisk eller i mjukvaruformat. Metronomen används av musiker för att hitta rätt tempo och den är därför obligatorisk för många att ha i en repetitionslokal eller studio. Dessutom har flera kompositörer skrivit musik för metronomer, till exempel György Ligeti, som år 1962 skrev Poème symphonique för 100 metronomer. Till den musicerande släktingen är metronomen alltså en passande julklapp.

Beethoven blev entusiast

När Ludwig van Beethoven fick höra talas om detta nya mätinstrument – även om han vid det laget var nästan helt döv – blev han så entusiastisk att han i november 1817 skrev till en kompositörskollega om hur han nu skulle sluta använda de oprecisa tempoangivelserna allegro (hastigt), andante (gående), adagio (sakta) och presto (mycket hastigt). Istället började han ange det avsedda tempot enligt skalan på Mälzels metronom (t ex att fjärdedelsnoter skulle spelas med hastigheten 96 slag per minut), vilket var omtvistat på grund av att tempoangivelser på italienska var – och är – standard. I nutid ignoreras ofta Beethovens metronomangivelser, eftersom en vanlig uppfattning är att musiken annars skulle spelas för snabbt, bland annat med avseende på våra mer sentida musikinstrument med större vibrato och på våra nutida, större musiksalar. En annan förklaring är att det var något fel på Beethovens metronom, men det har inte kunnat beläggas.

Metronomen inspirerade Beethoven i hans komponerande. Under en måltid med Mälzel och några andra vänner improviserade Beethoven en humoristisk hyllningskanon till Mälzel och till metronomen som sjöngs kring bordet. Sedan bearbetade Beethoven melodin och rytmen till att bli en del av andra satsen i sitt stora orkesterverk den åttonde symfonin (op. 93). Melodin och rytmen i satsen härmar en metronom som slår takten och som efter en stund behöver dras upp för att kunna ticka igen.

I samband med metronomens ankomst knöt Beethoven återigen vänskapens band med Mälzel, efter att några få år tidigare ha blivit rasande på och stämt honom för att Mälzel utan lov och utan att referera till Beethoven vid flera tillfällen hade framfört en tidig version av orkesterstycket ”Wellingtons seger” (op. 91), som Beethoven komponerat för Mälzels musikapparat panharmonikon. Den gången slutade det juridiska efterspelet i en förlikning mellan båda parter. I Beethovens skriftliga vittnesmål beskrev han Mälzel som ”…ein roher Mensch gänzlich ohne Erziehung ohne Bildung…” […en brutal människa helt utan uppfostran utan bildning…]. Kanske hade Beethoven hållit fast vid denna åsikt om han hade vetat sanningen bakom metronomen.

Winkels mekaniska, musikaliska kronometer

Vid besök i Amsterdam träffade Mälzel uppfinnaren Dietrich Nikolaus Winkel (1777-1826), som visade honom en musikalisk kronometer med en svängande pendel. På pendeln fanns förskjutbara vikter på var sin sida om jämviktsläget för att kunna slå en fast puls. Pendelns längd kunde ändras och därmed också pendelns svängningshastighet. Mälzel tog med sig idén, lade till en skala på instrumentet och patenterade det i Paris, London och Wien åren 1815-1816. Det brittiska patentet finns här: gb3966. Han kallade instrumentet för metronom och gjorde en omfattande reklamkampanj i olika musikrelaterade tidningar. Mälzels metronom blev en storsäljare.

Även Winkel nåddes av nyheten att Mälzel börjat sälja en metronom som var misstänkt lik hans egen musikaliska kronometer. Winkel skrev därför till en betydande musiktidskrift i Tyskland, Allgemeine musikalische Zeitung, för att meddela detta, men brevet publicerades inte. När Winkel sedan fick se ett fysiskt exemplar av Mälzels metronom så skrev han på nytt till Allgemeine musikalische Zeitung, nu helt övertygad om Mälzels idéstöld. Denna gång publicerades Winkels brev, men inget ytterligare hände förrän Mälzel återkom till Nederländerna för att sälja metronomer ett par år senare. Då passade Winkel på att dra Mälzel inför en kommitté på Kungliga institutet (nuvarande KNAW: Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen) i Nederländerna. Mälzel infann sig, men nekade först demonstrativt. Senare erkände han dock att det var tack vare Winkels uppfinning som han hade kunnat konstruera metronomen, men Mälzels metronomtillverkning stoppades inte. Mälzel flyttade till Frankrike, fortsatte att sälja metronomer och – till råga på allt – att påstå att han själv var uppfinnaren.

Winkels möjligheter i Sverige idag

Om Mälzel fått patent idag i Sverige på Winkels uppfinning, så hade Winkel kunnat göra en invändning till PRV inom nio månader efter patentet meddelats för att begära patentets upphävande, eller – i fall att Winkel precis som i verkligheten hade upptäckt detta först senare – väcka talan om överföring av patent i Patent- och marknadsdomstolen i Stockholm.

Lite mer om Mälzel

Inte mycket är känt om Mälzel, som i nästan hela sitt liv reste runt från plats till plats för att visa upp sina olika uppfinningar, bland annat i USA. Hans fullständiga namn var Johann Nepomuk Mälzel. Man vet att han föddes i Regensburg, förmodligen år 1772. Han dog 1838; enligt uppgift på briggen Otis efter att i en knapp vecka ha druckit en stor mängd Bordeauxvin i sin hytt. Därefter sänktes han i havet någonstans utanför South Carolina, USA.

Laura Enflo, patentingenjör på PRV

Stort tack till Marta Dreifelds, som letade fram patentet på Mälzels metronom, och till Marie Eriksson, som svarade på mina patentjuridiska frågor.

Källor/För vidare läsning:

Beethoven, Ludwig van Briefwechsel: Gesamtausgabe. Bd 3, 1814-1816, sid. 44-46. G. Henle Verlag, München.

Beethoven, Ludwig van Briefwechsel: Gesamtausgabe. Bd 4, 1817-1822, sid. 130-133. G. Henle Verlag, München.

Charbon, Paul La carrière aventureuse de Johann Nepomuck Maelzel et son rôle dans la création du Métronome. https://www.leducation-musicale.com/nepomuck_maelzel.pdf (hämtad 2016-11-26).

Leonhardt, Henrike (1990) Der Taktmesser : Johann Nepomuk Mälzel – Ein lückenhafter Lebenslauf. Kellner GmbH & Co. Verlags KG, Hamburg.

Kommentarer inaktiverade för Metronomen – Patentet som beviljades fel uppfinnare

Filed under patent