Digitaliseringens möjligheter i kreativa och kulturella näringar

Immateriella tillgångar utgör upp emot 80% av ett företags värde och närmare 100% i kreativa och kulturella näringar.
Immaterialrätten ger det digitala företaget unika möjligheter att hantera värden som inte går att ta på – i avtal, internt och mot andra länder. Ett exempel på en digital näring som är helt avhängig av sina immateriella tillgångar är spelutvecklingsbranschen.

Johan Nordlund, jurist på PRV.

Johan Nordlund, jurist på PRV, berättar om de immateriella tillgångarnas betydelse för det lilla digitala företaget – på Tillväxtverkets konferens om digitaliseringens möjligheter i kreativa näringar. Här kan du lyssna till Johans föredrag och ta del av konferensen i sin helhet.

Johan förklarar att de immateriella tillgångarna kan vara kännetecken, avtal, licenser, domännamn, företagshemligheter, design, spetskompetens, patent, goodwill och mer därtill. Alla företag vinner på att ta fram en strategi för hur man vill hantera sina immateriella tillgångar. Här är några särskilt viktiga frågor att ställa sig, oavsett affärsverksamhet:

  • Vilka av våra immateriella tillgångar är värda att skydda?
  • Vilken affärsnytta skapar de?
  • Hur ser marknaden ut? Förutsättningar i olika länder?
  • Vilka är våra kunder och segment? Lojalitet och goodwill?
  • Skriver vi avtal på ett immaterialrättsligt säkert sätt?

Inventera hur ditt företag står sig i frågor om immateriella tillgångar. Kanske finns det dolda outnyttjade tillgångar?
Testa ditt företag på prv.se

/Anna Engquist, strateg digitala medier på PRV

Kommentarer inaktiverade för Digitaliseringens möjligheter i kreativa och kulturella näringar

Filed under immaterialrätt

Spela in från egen skärm – vad säger upphovsrätten?

Gilles LambertRyktet går att Apple kommer att lansera en ny inspelningsfunktion av egen skärm på mobiltelefonen eller iPaden till hösten. Ryktet har bekräftats av Apple och funktionen finns faktiskt tillgänglig redan nu, fast i en betaversion.

Inspelningsfunktionen är helt enkelt en modern variant av den gamla skärmdumpen, fast i rörlig form. Säkerligen en funktion som kommer att användas av många för att mer levande kunna visa en pågående aktivitet på skärmen. Funktionen innebär även en möjlighet att redigera inspelningen live.

Men vad händer om den aktivitet som pågår på skärmen involverar upphovsrättsligt skyddat material? Kanske visas en film, ett spel eller framförs det musik på den egna skärmen. Eller kanske något annat verk som omfattas av upphovsrättslagens skydd. Ett verk som sedan spelas in med hjälp av funktionen och läggs upp i sociala medier.

I upphovsrättslagen finns det sedan länge en inskränkning som innebär att var och en får kopiera nästan allt upphovsrättsligt skyddat material för sitt privata bruk utan tillstånd från den som äger rättigheterna. Så länge det skyddade materialet är publicerat eller offentliggjort på annat sätt sedan tidigare med upphovspersonens tillstånd, kan inskränkningen för privat bruk användas. En eller ett par kopior får därför skapas för privat bruk eller för den närmaste vän- och familjekretsen. Det här innebär att själva inspelningen med den nya funktionen skulle vara okej om det skyddade materialet som spelas in är lagligt. Att däremot lägga upp inspelningen på sitt sociala mediekonto ingår inte i inskränkningen för privat bruk. Då kan det istället handla om fildelning.

Ytterligare något man bör vara försiktig med gäller redigeringen av inspelningen. Om det sker en grov manipulering eller med inslag som exempelvis är politiska, religiösa eller pornografiska kan det vara fråga om kränkning av upphovspersonens ideella upphovsrätt.

/Catharina Ekdahl, jurist PRV

Kommentarer inaktiverade för Spela in från egen skärm – vad säger upphovsrätten?

Filed under upphovsrätt

Auddly krediterar rätt kreatör

– Vi ska bygga ny infrastruktur i musikindustrin. Vi hoppas kunna sätta Sverige på kartan som det land som löste frågan om upphovsrätt och ersättning vid musikproduktion. Så säger Niclas Molinder, grundare av stiftelsen Music Rights Awareness Foundation och företaget Auddly.

Niclas Molinder

Musikindustrin är en bransch som genererar mycket pengar, där värden är helt immateriella och där kunskapen om rättigheter i allmänhet är låg.

Digitaliseringen och datorerna har naturligtvis påverkat musikbranschen något enormt. Det är nu möjligt för fler att skapa mer. Blivande hits cirkulerar världen över på halvfärdiga filer, där kompositörer lägger till sina bidrag allteftersom.

Björn och Benny satt tillsammans i studion och bestämde sig för att dela lika på intäkterna. Det är inte lika enkelt längre. Och när upphovsmännen aldrig träffas i studion, hur vet man då vem som gjort vad i en låt och vilka som ska ha betalt? Man talar om två utmaningar: ”payments” och ”credits”.

En poplåt har idag i snitt fyra kompositörer, men Niclas Molinder har noterat produktioner med uppåt 17 kompositörer. ”Credits” – att man varit med – syntes ju förut på skivfodralet, men hur syns man i dagens streamingkonsumtion?

Det gäller att man minns vem som gjorde vad, kanske en sen kväll förra året. Och det är bara de som var i studion som vet hur det gick till. På något sätt behöver data samlas in och kreatörerna komma överens.

Molinder, som själv är musikproducent, menar att många musikskapare är så inne i musiken att administrationen – eller juridiken – blir helt underordnad. Men om en siffra är fel – eller att man inte är överens – fryser utbetalningarna.

Det kallas ”oidentifierbara pengar”. Och kanske är det branschens största problem som Niclas Molinder nu säger sig ha en lösning på: Auddly, ett verktyg för att notera vem som gjort vad i en musikproduktion.

Men Molinder insåg att det inte räcker med ett verktyg för datainsamling. Musikkreatörerna måste också utbildas i rättigheter och skyldigheter. Därför har han grundat Music Rights Awareness Foundation (MRA) tillsammans med Björn Ulvaeus och Max Martin. MRA drivs non-profit – överskottet i återinvesteras.

MRA bedriver projekt i Afrika. Afrikansk musik sprids världen över, men musikskaparna får inte korrekt betalt. Det visade sig att kunskapen om rättigheter och ersättning var låg. Genom att erbjuda studiotid knyter MRA många kreatörer till sig. Motprestationen är att de tar del av utbildningen.

Med ett lyckat projekt i några afrikanska länder hoppas man kunna ”plugga in” konceptet i övriga världen. Och det är en häftig målsättning: Sätta Sverige på kartan som det land som löste frågan om upphovsrätt och ersättning…

Jag hade förmånen att höra Niclas Molinder under regeringens temadag om immateriella värden på Rosenbad i veckan. Niclas och andra företrädare för politik, myndigheter, organisationer och företag finner du här!

/Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

6 kommentarer

Filed under upphovsrätt

Oklart ursprung till populär snurra

Den är galet populär bland kidsen just nu. Den påstås ha lugnande egenskaper. Den uppfanns tydligen av en amerikansk dam som blev snuvad på framgång av dyra patentavgifter. PRV-bloggen kollar upp sommarens första fluga – Fidget Spinner.

Full snurr för trendiga snurran.

Till att börja med vill man ju reda ut historien om patentet. I pressen har man ju läst historien om Catherine Hettinger som uppfann leksaken och patentskyddade den, men som gick miste om succén eftersom hon inte hade råd att upprätthålla skyddet. I det här fallet 400 dollar.

Den patenterade snurran, benämnd Spinning Toy, hittar jag omgående, se US 5591062 A. Patentet är utfärdat i januari 1997 och upprätthölls till år 2005 då årsavgiften inte betalades. Patentskydd gäller i maximalt 20 år, så noterbart är att skyddet ändå skulle löpt ut i januari i år.

Dock är det uppenbart från patentskriften att Catherines snurra har få likheter med de som snurrar bland barnen just nu. Den förstnämnda utgörs av en enkel skiva med centrerad utbuktning avsedd att roteras på en fingertopp. Det nya och säregna med detta kan väl kanske diskuteras… Här är t. ex. en snarlik, patenterad år 1892.

Den patenterade ”originalsnurran”, uppfunnen av Catherine Hettinger.

De Fidget Spinners jag har sett hålls företrädesvis mellan tumme och långfinger, har ett centrerat kullager och två eller tre roterande armar. Någon sådan patenterad variant hittar jag inte. Dock påstås både dagens spinners och Catherines snurra motverka rastlöshet och stress, så möjligtvis löser de samma problem. Dock med olika tekniska lösningar.

Är man intresserad av patentsökta leksakssnurror kan man själv söka efter sådana i klassen A63H 1/00 – Tops, exempelvis i Svensk Patentdatabas.

Men åter till våra Fidget Spinners. Just namnet är ju i ropet och varumärkesansökningarna strömmar in, se t. ex. Svensk Varumärkesdatabas. Varumärkesskydd gäller för den kategori eller de kategorier av varor och tjänster som produkten eller tjänsten avses marknadsföras inom. I detta fall primärt klass 28 – leksaker. Många ansökningar tycks komma från ShenZhen AiMin MaoYi YouXianGongSi. Oklart vad som döljer sig bakom detta kryptiska namn.

Översatt till svenska kan man väl kalla den nervositetssnurra eller rastlöshetssnurra. Verkar funka i båda riktningarna. Sonen tycks bli mer harmonisk under utövandet, medan jag själv blir stressad av det konstanta, vinande ljudet. Jag tröstar mig med att den snart är passé.

/Jonas Holmqvist, patentingenjör på PRV

Kommentarer inaktiverade för Oklart ursprung till populär snurra

Filed under innovation

Flest nationella patent- och designansökningar från Södertälje

Det söktes fler nationella patent- och designskydd från Södertälje än från någon annan kommun i Sverige 2016.

PRV har nyligen publicerat sin årliga Statistikårsbok. En sak som sticker ut är att av samtliga nationella patentansökningar 2016 med en svensk adress kommer nästan var femte från Södertälje (17,1 procent), totalt 347 stycken. 2015 var motsvarande siffra för antalet nationella patentansökningar 269 stycken. Då placerade sig Södertälje på andra plats efter Stockholm. Det är framförallt Scania som är den bidragande orsaken till Södertäljes förstaplacering bland kommuner som ansökt om flest nationella ansökningar av patent- och designskydd.

Det innebär också att Södertälje bidar starkt till att Stockholms län placerar sig på första plats vid en jämförelse av patentansökningar på länsnivå. Södertälje står för 41 procent av alla patentansökningar inom Stockholms län.

14,3 procent av samtliga ansökningar av designskydd kom från Södertälje kommun – totalt 65 stycken. Även om det är en minskning av antalet ansökningar från år 2015 som var ett rekordår med 88 stycken ansökningar om designskydd placerar det fortfarande Södertälje i topp.

SVT har uppmärksammat detta. Läs mer om att Södertälje är bäst i landet här. Och möt Scanias uppfinnare Gunnar här.

75/Oscar Dieden – kommunikatör på PRV

1 kommentar

Filed under patent

Ljudstark innovation har fans över hela världen

Bilder från vänster: Frantic Amber (Foto: Rickard Nilsson), Bonafide (Foto: Josefin Larsson), Entombed A.D. (Foto: Anders Ohlsson). Samtliga bilder är tagna på Sweden Rock Festival.

Idag smäller det! En av Sveriges äldsta och största festivaler, Sweden Rock Festival, slår upp sina portar för inbitna hårdrockare och metallare från hela världen som älskar att headbanga till elgitarrens och elbasens ljuva riff och melodier!

Vad vore punken, hårdrocken, svartrocken, dödsmetallen och andra suveräna musikgenrer utan den elektriska gitarren och den elektriska basgitarren? Ganska lågmäld, snällare mot öronen förvisso, men säkert även totalt urtråkig!

Men vem har vi att tacka denna uppfinning för? Och hur spelar varumärke och design in i detta?

Patent för starkare ljud

Den moderna elgitarren har ganska litet gemensamt med den akustiska gitarren som används inom bland annat klassisk musik. De sex strängarna spända över en gitarrformad träkropp och en greppbräda känns igen. Men där slutar likheterna. Elgitarren har ingen ihålig resonanslåda. Gitarrkroppen är i kompakt trä. Ljudet från elgitarren uppstår alltså inte i en ihålig låda som hos den akustiska gitarren, utan det uppstår med hjälp av en pick-up som kombineras med förstärkare.

Det är svårt att säga vem som uppfann den första moderna elgitarren. Men en titt i patentdatabasen Espacenet visar följande:

En av de första som tyftlade med förstärkning av gitarrljud var Fred C. Hammond. År 1924 fick han patent för sin uppfinning ”tone amplifying apparatus for musical instruments”. Han uppfann ljudpinnar med små mikrofoner som kunde byggas in i fioler, gitarrer och andra ihåliga stränginstrument och som kopplades till en extern förstärkare.

Några år senare, 1934, uppfann Loyd Loar en så kallad elektrisk pick-up.

I kombination med magneter fångade denna pick-up in strängens vibrationer och omvandlade dessa till elektriska impulser som i förstärkaren omvandlades till ljud. Även här krävdes en ihålig resonanslåda där strängens vibrationer kunde samlas. Loars uppfinning patenterades ett år senare. Loar jobbade för övrigt på företaget Acousti-Lectric Company, som senare kom att ingå gitarrföretaget Gibson.

Kort därefter, 1937 byggde George D. Beauchamp, som senare kom att bli en av grundarna av gitarrtillverkaren Rickenbacker, en egen elektromagnetisk pick-up för gitarrer.

Denna pick-up gjorde att man inte behövde ha ihåliga gitarrer. Ljudet producerades inte i den ihåliga resonanslådan, utan med hjälp av elektromagnetiska svängningar som fångades upp och förstorades av pick-upen. Det var revolutionerande i och med att man nu kunde skapa stora ljud med solida instrument, i princip brädor.

Varför nöja sig med en när man kan ha två?

Jimmy Page. Foto: Dana Wullenwaber (CC BY-SA 2.0)

Jag minns tiden då jag efter skoltid satt i ett svettigt klassrum och försökte spela ”Lilla snigel akta dig” för min entusiastiska gitarrlärare. Jag var trött, hade glömt mellisen hemma och ville bara hem. Med stor möda försökte jag bemästra de sex strängarna på gitarren (okej, för lilla snigel krävdes bara en sträng, men det kändes som flera!!!) Att lära sig spela på en dubbelhalsad gitarr fanns inte på min horisont då.

Gitarrguden Jimmy Page däremot hör till dubbelhalsarnas mästare! En föregångare till hans dubbelhalsade Gibson patenterades redan år 1941 av Neil Abrams.

För den som inte kan bestämma sig mellan elgitarr och elbas så har Christoforos Kanakis  uppfunnit en dubbelhalsad gitarr- och baskombo. Det fina med detta instrument är att det kan delas upp i två instrument! Du kan till och med välja om det ska vara två gitarrer, två basar eller både och! Man kan alltså spela själv eller med en god vän, fritt efter mottot: delad glädje är dubbel glädje!

Christoforos Kanakis gitarr- och baskombo.

Varumärken och design spelar på samma lyra

Det finns många legender inom hårdrocken, både män och kvinnor, men det finns även gitarrer som blivit legendariska. Märkena Gibson och Fender hör till de stora namnen, där bland andra Gibson Les Paul och Fender Stratocaster blivit stora tack var musiker som Slash och Yngwie Malmsteen.

Både Gibson och Fender har flera varumärken registrerade. Det intressanta är att några av dessa varumärken samtidigt är design.

Gitarren Gibson Les Paul är ett bra exempel: Om man gör en sökning på denna gitarr i databasen TMView så hittar jag följande EU-varumärken:

Nr 012092391 är ett 3D-varumärke med en bild på en gitarr. Ett 3D-varumärke är ett varumärke där märket är specificerad i en 3D-modell, varumärket gäller då hela den tredimensionella figuren som är avbildad. I detta fall är det hela gitarrkroppen. Gibson Brands har valt att registrera hela gitarrformen eftersom man vill vara säker på att ingen annan tillverkar en likadan gitarr under annat namn. Man har alltså registrerat gitarrens utseende som ett varumärke, inte som en design. Utseendet är alltså själva varumärket.

Gibsons Flying V. (Foto: CasinoKat / CC-BY SA 3.0)

Än mer ikonisk är Gibsons Flying V, en gitarr som faktiskt ser ut som ett V. Här har Gibson valt att göra en designregistrering när den gitarren kom ut 1958.

Eftersom en designregistrering endast gäller i begränsat antal år (25 i Sverige) så har flera gitarrtillverkare senare hakat på trenden och börjat tillverka egna V-formade gitarrer. Det kanske förklarar varför Gibson på senare år valt att göra varumärkesregistreringar för sina mest kända gitarrer.

Även Rickenbacker har valt att registrera utseende som varumärken.

Varumärkena med nummer 010177004 och 010177038 är 3D-varumärken, där Rickenbacker valt att registrera utseendet för gitarrhuvudet.

För Stratocaster finns mig veterligen inga 3D-varumärken registrerade, däremot har Fender Musical Instruments Corporation valt att registrera ordet ”Stratocaster” som ordmärke för bland annat bild- och ljudsystem samt för musikinstrument.

Men nog om detta. Själv pausar jag festivalandet i år. I stället så tror jag faktiskt att jag ska damma av min (akustiska) gitarr och ge den lilla snigeln en sista chans. Vem vet, det kanske blir en gitarr-virtuos av mig i alla fall, nu på äldre dar. ,\m/

/Margarita Linné, kommunikatör på PRV

Kommentarer inaktiverade för Ljudstark innovation har fans över hela världen

Filed under immaterialrätt

Framgångsrika svenska uppfinnare

FlaggdagSverige är ett land med mycket innovationskraft och uppfinningsrikedom. Flera svenska uppfinnare som Alfred Nobel (dynamiten) och Johan Petter Johansson (skiftnyckeln) är redan välkända, men det finns fler svenskar som kommit på smarta uppfinningar. Idag, på Sveriges nationaldag, vill vi hylla den svenska innovationskraften genom att uppmärksamma några av dessa svenskar.

Den gemensamma nämnaren bakom de framgångsrika uppfinnarna är att de alla har tagit patent på sin uppfinning. Patent innebär att de har ensamrätt att utnyttja uppfinningen kommersiellt. Ingen annan får alltså tillverka, sälja eller importera uppfinningen så länge patentet gäller. Ett patent gäller normalt i 20 år.

Alexander Samuelsson – Coca-cola-flaskan

1915 fick svensk-amerikanen Alexander Samuelsson patent på Coca-cola-flaskan. Det nya med flaskan var den greppvänliga formen, det särpräglande utseendet och att glaset inte splittrades om man råkade tappa flaskan.

Curt Lindquist – Wettextrasan

1949 fick Curt Lindquist patent på ett sätt att kontinuerligt framställa absorberande material, det vill säga tekniken bakom Wettextrasan. Wettex är också ett svenskt varumärke, och tillverkningen sker nu, liksom på 40-talet, i Norrköping.

Barbro Hjalmarsson – blodvaggan Triomix

En blodvagga används i sjukvården för att skaka om blod i provrör. Det behöver göras för att inte proverna ska bli förstörda, och ge felaktiga analysresultat. Detta gjorde sjukvårdspersonalen tidigare för hand, men sedan 1994 då Barbro Hjalmarsson fick patent på blodvaggan sköter den om skakningen.

Karin Järverud – Defibrillator

Karin Järverud har patent på inte mindre än tolv olika uppfinningar. Alla patent handlar på något sätt om signalbehandling. Det är signaler från hjärtat som ska mätas och styras så att man får hjärtat att fungera så bra som möjligt.

Det finns såklart många flera exempel på svenska uppfinningar och patent. Några av dem hittar du här.

/Henrietta Thollén – kommunikatör PRV

Kommentarer inaktiverade för Framgångsrika svenska uppfinnare

Filed under innovation

Få kvinnliga uppfinnare och historiskt få kvinnliga företagare i Sverige

PRV:s Statistikårsbok för 2016 utkommer idag med bland annat uppdaterade siffror om kvinnliga uppfinnare i Sverige. För den som vill veta mer om kvinnors företagande i historien finns boken ”Kvinnors entreprenörskap under 400 år” från 2013 av forskaren och nationalekonomen Anita Du Rietz, som även skapade Småföretagsbarometern och blev Sveriges första kvinnliga chefsekonom på 1980-talet.

Andelen kvinnliga uppfinnare som medverkar – ensamma eller som medsökande – på internationella patentansökningar (PCT-ansökningar) har ökat i Sverige från en sjättedel under perioden 1995-1999 till en femtedel år 2011-2015. Det placerar Sverige på en plats långt efter Kina och Sydkorea, som år 2011-2015 kom upp i motsvarande 50 %, och även efter flera europeiska länder som Spanien, Polen och Frankrike, som under samma period passerade 30 %.

I svenska nationella ansökningar var andelen kvinnliga uppfinnare 6,6 % förra året. En liknande andel hittar man bland företagare i Sverige, där cirka fem procent av alla yrkesarbetande kvinnor hade företagande som huvudsysselsättning år 2015 (källa: SCB). Motsvarande siffra för manliga företagare var cirka elva procent. Enligt Entreprenörskapsbarometern har andelen personer i arbetsför ålder som kan tänka sig att bli företagare minskat med tio procent från år 2004 till 47 % förra året. En av anledningarna till detta uppgavs vara att otryggheten för företagare är för stor.

Företaget Dojaj

Företagaren Lovisa Ljungvall som säljer barnkläder på en marknad 2017.

 

Kraftig minskning av företagande på 1900-talet

Anita Du Rietz hävdar i sin bok, baserat på egen och andras forskning, att förutsättningarna för kvinnors företagande inte har förbättrats successivt under historiens gång. Under 1900-talet sjönk andelen företagare bland yrkesverksamma kvinnor markant, efter att ha varit omkring en tredjedel under första hälften av 1800-talet. En av anledningarna till denna drastiska minskning var införandet av frihandel år 1948 (GATT/WTO), som bland annat hade som följd att den svenska textilindustrin – kvinnornas viktigaste yrkes- och företagarområde – kraftigt decimerades. En annan anledning till detta var förbudet mot natt- och övertidsarbete för enbart kvinnor, som rådde under åren 1909-1963, med undantag för vårdarbete och plockning av sockerbetor. Några ytterligare anledningar till minskningen av kvinnligt företagande var bristande tillgång på både barnomsorg och möjlighet till hemhjälp. Inte förrän på 2000-talet började andelen kvinnliga företagare öka igen.

De flesta företagarna i Sverige är kombinatörer, d.v.s. de kombinerar företagande med en anställning. Ett exempel på dessa är Lovisa Ljungvall som tillsammans med sin man startat företaget Dojaj, se bilden ovan. De tillverkar barnkläder för försäljning på marknader och på internet.

Äktenskapsålder och den industriella revolutionen

Åldern vid första giftermålet har varit en viktig faktor för kvinnors livsmöjligheter och företagande i Sverige. Det år som den genomsnittliga åldern för kvinnor vid första giftermålet var som lägst någonsin – 20 år – sammanföll med det år som andelen hemmafruar var som högst. Förvånande nog var detta år så pass nyligen som 1950.

Under åren 1750-1850 höjdes äktenskapsåldern successivt, med följd att kvinnor fick en bättre ekonomisk ställning och att konsumtionen ökade i hela Västeuropa. Detta anses vara en av de främsta anledningarna till att den industriella revolutionen skedde i Västeuropa och inte någon annanstans.

Näringsfrihet och andra förutsättningar

Skråväsendet, som tidigare bland annat hade hindrat kvinnor som inte var änkor att arbeta inom vissa branscher, avskaffades 1846 och full näringsfrihet infördes 1864. Detta innebar att det blev lagligt att starta företag och att arbeta inom flera branscher samtidigt.

Änkor blev förr automatiskt myndiga, men också andra kvinnor kunde ansöka om att bli myndiga, vilket skedde i ett hundratal fall per år. Ogifta kvinnor blev myndiga vid 25 års ålder från 1863 och från 21 års ålder 1884. Det dröjde till året för kvinnors rösträtt till riksdagen, alltså 1921, innan även gifta kvinnor blev myndiga, men de kunde formellt bestämma över sin inkomst själva sedan 1874.

Arvsrätt har kvinnor haft sedan förkristen tid i Sverige. Dock dröjde det till 1845 innan arvet delades lika mellan könen både i staden och på landet. Detta var särskilt viktigt i en tid då banklån var ovanliga och man istället lånade av förmögna människor.

Vanliga verksamhetsområden då och nu

Trots alla restriktioner finns det gott om exempel redan från 1600-talet på kvinnor som förvaltade egendomar, agerade som ombud för familjens affärer och i tvister, samt ingick juridiskt bindande avtal. Anita Du Rietz nämner 500 kvinnor i sin bok som varit företagare på olika sätt under de senaste 400 åren: krögerskor, torghandlare, hantverkare, bruksägare, jordbrukare, fiskmånglerskor, textilproducenter, sömmerskor, samt även rektorer sedan högre utbildning inom vissa områden blivit tillgänglig för kvinnor i mitten av 1800-talet.

Idag är de tre vanligaste verksamhetsområdena för kvinnliga företagare hårvård samt konsult- och restaurangverksamhet (källa: SCB).

Laura Enflo, PRV

Ett varmt tack till Anita Du Rietz och Lovisa Ljungvall!

 

Källor/ För vidare läsning:

Du Rietz, Anita (2013) Kvinnors entreprenörskap under 400 år. ISBN 9789175042572.

Andersson, Malin och Gamerov, Lukas (2017) http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Farre-kvinnor-an-man-driver-foretag/ (besökt 28 maj 2017)

Barnklädmärket Dojaj, http://www.dojaj.se/

Patent- och registreringsverket (2017) Statistikårsbok för 2016 https://www.prv.se/sv/om-oss/statistik/statistikarsbok/

Tillväxtverket: Entreprenörskapsbarometern 2016 https://tillvaxtverket.se/5.78ae2b21158679f9fc1eda.html (besökt 28 maj 2017)

Kommentarer inaktiverade för Få kvinnliga uppfinnare och historiskt få kvinnliga företagare i Sverige

Filed under immaterialrätt, innovation, patent

Att arbeta mot piratkopiering i Kina

Piratkopiering kan drabba alla företag som producerar och säljer varor. Ju mer framgångsrik du är som företagare, desto större är risken att någon kopierar dina produkter.

I samband med PRV och Awapatents seminarium om varumärke och Kina fick PRV-bloggen en pratstund med en av föreläsarna, Lars-Åke Severin från PSU China Consulting.

Hur skulle du kortfattat beskriva PSU?
PSU är ett säkerhetskonsultföretag som sedan 2006 arbetar med att identifiera och hantera risker för utländska bolag i Kina. En stor del av våra uppdrag är inriktade mot att klarlägga fakta kring internbedrägerier och varumärkesintrång.

Hur stort upplever du problemet med piratkopiering?
Piratkopiering är ett oerhört stort problem, då det inte bara är en risk för konsumenten utan dessutom skapar risker och förluster för den eller de som innehar rättigheten till varumärket. Det är dessutom ett samhällsproblem, då de som är inblandade i pirattillverkning ofta utnyttjar barn och vuxna i produktionen och betalar inte löner och försäkringar som man bör. Dessutom betalar man såklart då inte skatt heller. Vi vet sedan snart tio år att piratkopiering ofta är en organiserad brottslighet, som idag även har kopplingar mot finansiering av terrorverksamhet.

Hur är synen på piratkopiering i Kina?
Det är givetvis ett konsumentproblem även här. Ofta väljer kineserna att köpa märkesvaror utanför Kina. Man upplever helt enkelt att det inte går att lita på inhemska leverantörer, även avseende det som man betecknar som ”top brands”. Kinesiska myndigheter arbetar mer och mer aktivt mot piratkopiering, men då det utgör en ganska stor del av ekonomin i vissa provinser och städer gör man det med viss försiktighet.

Hur upplever du synen på piratkopierade varor utifrån konsumenter?
Jag tror att de flesta är ganska förlåtande och ser det som något harmlöst. De allra flesta har vid något tillfälle köpt en väska och ett par skor som varit falska och sett det som ganska oskyldigt. Vad man inte ser är helheten. Att de som gör intrång i varumärken gör det även i patent om så krävs. Man gör det oavsett område, skor eller läkemedel spelar ingen roll så länge man tjänar pengar. Man förstår inte att man föder en industri som faktiskt skapar oerhörda problem för människor. En industri som i värsta fall kan ta livet av någon på grund av bristande produktsäkerhet. Man kan inte säga att det är ok att köpa en typ av vara, men inte en annan. Piratkopiering i alla dess former är samma andas barn.

Hur kan man arbeta förebyggande?
Nummer ett är givetvis att man skyddar sina immateriella tillgångar. Har man inte tagit ganska omfattande åtgärder för att skydda produkter, design och varumärken är man chanslös. Det gäller inte bara Kina, utan globalt. Förvånansvärt ofta missar även stora bolag delar av den processen! Sedan är information kring hur man känner igen ett original är en bra fortsättning. Då slipper den som tror sig köpa ett original att bli lurad och innehavaren av varumärket skapar en relation med sin kund. Just att skapa en relation, genom den digitala värld vi lever i, kring hur och var man köper är en av de viktigaste delarna i framtiden. Konsumenten måste kunna få sin produkt bekräftad på olika vis. Ursprungskontroll är då en del som delvis stärker skyddet och även förstärker en image kring varumärke och produkt.

Hur ska man tänka som konsument?
Kanske inte helt enkelt, men man måste förstå att man inte gynnar en harmlös industri utan faktiskt medverkar till att befästa dålig och farlig arbetsmiljö, farliga produkter och i förlängningen gynnar organiserad brottslighet. Det är samma individer bakom piratkopiering av skor som det är bakom falska mediciner och genom att gynna den industrin medverkar man till att det finns kvar och växer. I de bästa av världar hade konsumenten köpt ett varumärke som är original och som man har råd med.

Vad krävs för att ta till domstol? 
Det är i Kina inte helt okomplicerat, men det finns en process som måste följas och om så sker är lagstiftningen ganska väl utformad. Det tar dock lite tid och det är väldigt viktigt att bevis samlas in på ett fullständigt korrekt dokumenterat vis.

Har du någon faktiskt case där du satt dit nån?
Vi har just nu ett par ärenden som genom vårt arbete kunnat drivas till domstol och där vi avvaktar domslut.

Läs mer om PRV:s arbete mot piratkopiering här.

/Oscar Dieden – kommunikatör på PRV

Kommentarer inaktiverade för Att arbeta mot piratkopiering i Kina

Filed under varumärke

Glödlampan – en lysande idé

Enligt en gammal skrift hävdas att Gud skapade världen och sade: ”Varde ljus”, och det vart ljus. Och så kan det ju vara. Innan vi dödliga lyckades åstadkomma ögonblickligt ljus genom att trycka på en knapp hann det dock passera en avsevärd tidsrymd. Ända fram till år 1802 faktiskt, när den brittiske fysikern Sir Humphry Davy skapade elektriskt ljus genom att leda ström genom en platinaremsa. Därefter följer en spännande utveckling av glödlampan. PRV-bloggen gör en historisk djupdykning.

Broschyr från Svenska föreningen för ljuskultur år 1929: ”Hemmets arbetsbelysning skall vara ett verktyg för underlättande av hushållsarbeten av olika slag, understödja renhållning och därigenom befrämja hygien och god ordning samt giva rummen ett trivsamt och glatt utseende.”

Samme Sir Humphry experimenterade vidare och demonstrerade år 1809 den första båglampan, en lampa vars ljus skapas av en ljusbåge som bildas mellan två närliggande kolelektroder. Någon omedelbar succé blev det dock inte då lampan hade dålig livslängd och drog mycket ström. Först 1875 presenteras en praktisk båglampa, framtagen av den ryske ingenjören Pavel Jablotjkov. Denna båglampa, även kallad Jablotjkov-ljus, användes flitigt som gatubelysning och fick bl.a. lysa upp Avenue de l’Opéra under världsutställningen i Paris år 1878. Därav namnet ”Ljusets stad” enligt en teori. Fyra dylika lampor installerades även på Blanchs Café i Kungsträdgården i Stockholm samma år, där besökare fick betala en hel krona för att beskåda denna sensation.

Båglampornas starka sken lämpade sig dock bäst för att lysa upp allmänna platser och stora lokaler och användes mindre i hemmen.

Parallellt med båglamporna hade man under decennier experimenterat med elektriska glödtrådslampor. Problemet var att glödtråden ganska omgående brann upp. Engelsmannen Frederick de Moleyns presenterade år 1841 en i någon mån fungerande variant med en platinatråd försedd med kolpulver placerad i en evakuerad glaskammare. Skall även ha fått patentskydd även om jag inte hittar dokumentet. Funktionen stördes dock av dåligt vakuum, vilket medförde kort livslängd.

Sedan följer en rad herrar som av somliga tillskrivs titeln Glödlampans fader. Nämnas bör här Heinrich Göbel, en utvandrad tysk urmakare som till sin butik i New York konstruerade en glödlampa av evakuerade parfymflaskor med en glödtråd av förkolnade vassfibrer, enligt egen utsago redan år 1854.

Vidare presenterade ryssen Alexander Lodygin en fungerande variant år 1872 baserad på kolstavar i en hermetisk glaskammare. Patentskyddad i Ryssland från år 1874.

Nåväl, det lät ändå dröja till år 1878 innan en glödlampa med riktig tillförlitlighet demonstrerades. Äntligen dags att introducera Thomas Alva Edison? Nej, det var den engelske fysikern Sir Joseph Wilson Swan som presenterade en fungerande variant med glödtråd av förkolnat papper, se US233445 A.

Livslängden var dock fortfarande hyfsat medioker, ca 40 timmar, och det är först här vår gode Edison kommer in i historien. Åtminstone när det gäller glödlampor. Vid 31 års ålder var den unge uppfinnaren redan världskänd för sin uppfinning fonografen och hade byggt upp ett forskarlabb i Menlo Park, New Jersey. Därav smeknamnet trollkarlen från Menlo Park. För att utveckla glödlampan samlade han ihop ett team på 14 ingenjörer och fysiker. 1879 presenterade man en lampa med förbättrat vakuum och förkolnad bomullstråd som fungerade i upp till 150 timmar och ett år senare en variant med glödtråd av förkolnad bambu med 1 500 timmars livslängd, se US223898 A.

Tidigare nämnde Göbel hävdade att Edison stulit hans koncept och inledde en stämningsprocess där utslaget slutligen föll till Edisons fördel p.g.a. brist på bevis.

Swan som däremot hade en patentskyddad, liknande lösning gick man inte i klinch med, utan erbjöd istället partnerskap under ett nytt bolag; The Edison & Swan United Electric Light Company, Ltd. – i folkmun kallat Ediswan.

Affärerna blomstrade och varianten med förkolnad bambu stod sig till år 1911 då amerikanen William David Coolidge, ingenjör vid General Electrics forskningslaboratorium, introducerade glödtrådar av volfram. Den amerikanska fysikern Irving Langmuir förfinade konstruktionen genom att fylla lampan med inert gas och tvinna tråden. Den ”moderna” glödlampan var född. Någon avsevärd vidareutveckling har inte skett sedan dess. Dock har ju glödlampan blivit symbol för en god idé eller snilleblixt.

Men nu är glödlampan utrotningshotad av lysdiodlampor (LED-lampor) understödda av lagstiftning, vilket innebär att inga nya glödlampor får introduceras på marknaden. LED-lampor skapar ljus direkt i ett halvledarlager med en bråkdel av energin som krävs i glödlampor, där 95% omvandlas till värmeförluster. Dessutom är livslängden överlägsen.

Arvet efter Edison och Swan lever dock vidare i form av Edisonsockel, t.ex. E27 och E14 och Swansockel, även känd som bajonettsockel, t.ex. B22 och B15.

Konklusion; skydda din idé och dokumentera utvecklingsarbetet. Läs mer på prv.se.

Den vetgirige kan söka själv bland patentsökta lampkonstruktioner, t.ex. i Svensk Patentdatabas. Glödlampor klassas i huvudklassen H01K – Electric incandescent lamps, LED-lampor under F21K9/00 – Light sources using semiconductor devices as light-generating elements, e.g. using light-emitting diodes [LED] or lasers.

Jaha, fick ni svar på frågan vem uppfann glödlampan? Inte jag heller.

/Jonas Holmqvist, patentingenjör på PRV

 

Källor:
John W. Howell et al., History of the incandescent lamp
Edison Tech Center
Energimyndigheten

 

 

 

2 kommentarer

Filed under innovation