Tag Archives: produkt

Alternativ pasta för Barilla

En av ägarna i livsmedelsföretaget Barilla har visat prov på homofobi genom ett mindre kvalificerat uttalande. PRVbloggen målar naglarna och resonerar lite runt alternativ design och varumärken.

Guido Barilla yttrade i veckan något i stil med att om homosexuella inte gillar att företaget inte gillar homosexuella kan homosexuella äta annan pasta än Barillas. Och det kan man ju anta att de gör. Det här kan man skoja om, men det är ju faktiskt inte alls roligt. Jag stannar där, i väntan på en hel pudel.

I väntan på pudeln undrar jag om inte Barilla skulle satsa på en regnbågsserie? Saltå Kvarn har ju sin Tricolore, men jag menar löpa linan ut. Hela regnbågen. Fatta vilken goodwill. Det raserade ryktet skulle raskt repareras. Regnbågspastan skulle gå som smör i solsken. Eller som ravioli på en skolbespisning.

Så det gäller nog att skydda sig?

Camilla Damström, varumärkeshandläggare på PRV, kan man designskydda mat? Jag tänker pasta man köper i kartong?

Själva utseendet på pastan kan man designskydda förutsatt att man har ett alldeles nytt utseende som inte liknar något som finns på marknaden sedan tidigare. Det gäller så klart även andra matvaror. Värt att nämna kan vara att utseendeskyddet inte är begränsat till typ av produkt, utan formen är skyddad oavsett vilket typ av produkt som tillverkas.

Är det vanligt att mat designskyddas?

Vid några snabba sökningar i designregistret verkar det inte vara alltför vanligt. Samtliga registreringar som har funnits avseende pasta är avförda. Nu kan det vara lite missvisande, eftersom produktbeskrivningen anges av sökanden själva och inte av PRV. I klassen som pasta hör till finns 60 registreringar för tillfället, men ingen av dessa avser pasta.

Finns det skydd – design eller varumärke – för olikfärgad pasta i samma kartong, typ regnbågens färger?

Vad jag kan se finns ingen pasta designskyddad för tillfället. I varumärkesregistret finns över 700 utstyrselmärken registrerade i klass 30, så det är lite svårt att se om någon av dem avser multifärgad pasta. Jag har sökt på Kungsörnen, Barilla och Zeta som innehavare, men ingen har någon pastarelaterad utstyrsel registrerad.

Vilka klasser pratar vi om?

Vad gäller design är livsmedelsklasserna 1-1, 1-2, 1-3, 1-4, 1-6 och 1-99 och pasta hör till klass 1-1.

Vad gäller varumärke är livsmedelsklasserna klasserna 29, 30 och 31. Pasta hör till klass 30.

Tack Camilla!

Det finns alltså alla möjligheter att göra affär här. Så, Guido och ni andra på Barilla, ta chansen att bli först med regnbågsserien! Kom ihåg vem som kom med idén… Och… glöm inte att skydda er!

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Prideflaggan förekommer i olika varianter med som mest åtta färger. Färgerna symboliserar olika egenskaper: rosa – sexualitet, röd – liv, orange – helande, gul – solen, grön – naturen, turkos – konst/magi, blå – harmoni, lila – anden.

Vanlig pasta har en benvit färg. Olikfärgad pasta fås genom inblandning av (företrädesvis) naturliga födoämnen i degen: grönt – spenat, basilika, rött – tomatpuré, svart – sepia från bläckfiskar, orange – morot, brunt – kakao, gult – saffran, curry. Återstår alltså lite mixande för att pricka in alla färgerna.

Kommentarer inaktiverade för Alternativ pasta för Barilla

Filed under innovation

Vårens glassnyheter registrerade

Säsongen är här då alltifrån riksdraken till lokalblaskan viker hela sidor åt stora glasstestet. Och självklart bjuder även denna sommar sina svala nykomlingar. PRVbloggen tar på dumstruten och synar glassjättarnas varumärkesarbete.  

Låt mig först säga: jag gillar glass. Jag gillar faktiskt så mycket glass att jag till sist fick sluta. Jag blev resistent. Eller, ja, tjock. Men jag vill på intet sätt strössla smolk i glassbägaren för den som vill njuta detta sommarens tillbehör.

På sidan 12 i Metro förrförra torsdagen var det så dags igen. Sexton säsongsnya glassar av olika fabrikat och form. En panel av unga entusiaster slickade sig igenom årets nyheter. Eller, ja, mest nygamla varianter faktiskt. Man känner ju igen namnen i flera fall.

Varumärkesutvidgning – eller brand extension – verkar följa två trender på glassmarknaden: flera utvik av samma koncept (Magnum i alla möjliga smaker) eller varumärken från godis pressade i glassformat (Dajm och Dumle i strut, eller Maraboupinnen – där en klassisk Puckstång fått kläder av mjölkchoklad)

Metoden att klä vaniljpinnar och strutar med överdrag från kända godisar – alternativt blanda godiset i glassen – blir lite som Tina Nordströms matlagning; om man bara blandar ihop goda saker är det ju inte så konstigt om det blir gott. Eller till och med jättegott. Genom att mixa så här kan man ju i praktiken skapa hur många nya glassar som helst. Och vi mumsar i oss.

Det finns olika uppfattningar om varumärkesutvidgning. En del hävdar att ett alltför expansivt användande av ett varunamn förvirrar konsumenten. Vad är egentligen originalprodukten?  Mats Rönne och Micco Grönholm skriver initierat och lättsamt om det här på Miccos blogg The Brand-Man.

Många glassar blir det

Frågan är hur många nya glassorter man skulle kunna ta fram utifrån befintliga varumärken? För att få en uppfattning om det behöver vi veta hur många glassar och godisar som redan finns registrerade. Jag frågar Camilla Ström, varumärkeshandläggare på PRV och bloggare:

Camilla, finns det varumärkesklasser för glass? Hur klassar man i så fall?

Klassningssystemet vi använder för varumärken heter Niceklassificering. Glass hör till klass 30. Det ingår ju flera andra varor i klass 30, så det är viktigt att man anger att det är just glass man vill skydda varumärket för. Man gör däremot skillnad på om du tillverkar din egen glass (klass 30: glass) eller återförsäljer andra tillverkares glass (klass 35: återförsäljning av glass).

Kan du säga något om det totala antalet registrerade varumärken för glass?

Det finns nära 63 000 registreringar på varumärken i klass 30, vilket gör det smått omöjligt att kontrollera vilka av dessa som är registrerade för just glass. Systemet tillåter inte den typen av precisa sökningar. Men jag kollade lite snabbt på två av de bolagen som ligger bakom några av de mest kända glassorterna. De har tillsammans cirka 100 registrerade varumärken för rena glassorter.

Hur många nyregistreringar av glassar sker årligen?

Under förra året kom det in 99 nationella nyansökningar avseende klass 30. Av dessa var cirka fem märken rena glassmärken. Glass finns även med i flera andra ansökningar, men det är oklart om märkena avser rena glassmärken.

Om man  tittar också på godissorter – som ju alltså mycket väl skulle kunna uppträda i glasstappning – hur ser det ut då?

Godis hör också till klass 30. Man kan klassa det som godis, godsaker, konfektyrer eller dylikt. Men precis som med glass är det svårt att säga hur många varumärken som finns registrerade som rena godismärken.

Jag sökte på fyra av de större bolagen som tillverkar godis och fick fram att de tillsammans har drygt 730 registrerade godismärken. Sedan kan man visserligen diskutera vad som räknas som godis eller inte. I de här registreringarna finns allt från halspastiller till chokladkakor/-kex.

Har du någon egen favoritglass Camilla?

Min eviga favorit är GB Sandwich. Främst originalet, men jag har gillat varianterna med andra smaker på kexet också.

Tack Camilla!

Trots svårigheten att säga exakt får vi en ganska god uppfattning om antalet möjliga kombinationer att lansera bara genom befintliga varumärken. Camilla har på bara sex företag fått ihop bortåt tusen varumärken för glass och godis.

Till detta kan vi utifrån varje varumärke plocka bland trädgårdens alla frukter, skogens alla bär, djungelns alla nötter, och så vidare. Sedan är det inte alla smaker som passar ihop, men vi har nog ännu många varianter att vänta. Glasstillverkarna är helt klart mycket framgångsrika i varumärkesarbetet.

Vilken glass var godast då, enligt Metros test? ”Maxibon” från Triumf! Vaniljglass, hasselnötter och chokladbitar mellan två kakaokex och kakaoöverdrag. Låter snarlik GB Sandwich, en gammal bekant också till mig. Men jag är ju som sagt resistent.

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Läs mer om varumärkesutvidgning!

Kommentarer inaktiverade för Vårens glassnyheter registrerade

Filed under varumärke

Det krävs lust, tålamod och jävlar anamma – och ganska mycket IP

– Prislappen på vårt företag gick säkert upp 25-30 % tack vare att vi kan det här med IP. Det säger Stefan Ytterbom från POC, ett svenskt varumärke som tar fram och utvecklar produkter som kan rädda liv och minimera risken för skador i extremsporter.

Stefan Ytterbom deltog i en diskussion om immaterialrättens betydelse för företagets framgång under World Intellectual Property Day tidigare idag.

Ytterligare deltagare i den webbsända paneldiskussionen var Olof Hansson från Whitelines och Kent Lindvall från Treehotel.

Kulturfrågorna är viktiga för POC. Kultur handlar om att jobba konsekvent och aktivt för att säkerställa hur de vill bli upplevda. Allt från vad de producerar till vilka de anställer. Men för att skapa utrymme till att jobba med kulturen behöver de hålla konkurrensen ifrån sig.

– Det absolut viktigaste är att säkerställa att vi inte blir plagierade, säger Stefan Ytterbom. Vi plagieras säkert 50 ggr per år. Ett par har gått till domstol, några får vi leva med.

Vilka fighter väljer man då? När de kan spåra plagiatet till ett par skidglasögon som de har designskydd för, då kör de hela vägen. Annars kan de omöjligen följa upp alla intrång.  Ytterbom understryker – som ett tips till nystartade företag – vikten av duktiga rådgivare. POC rekryterade tidigt en jurist för att hålla ordning på rättigheterna.

– Det som ytterst krävs för att lyckas med sitt företag är lust, tålamod och jävlar anamma, avslutar Stefan Ytterbom.

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Fotnot: Whitelines huvudprodukt är linjerat kontorspapper där linjerna är ljusare än bakgrunden, så att de inte syns vid kopiering. Treehotel erbjuder övernattningar i designade trädrum i en orörd Norrlandsnatur.

Testa ditt företag på http://www.prv.se/foretagare. Ny webbingång som lanseras idag!

1 kommentar

Filed under innovation, varumärke

Monopol stryker järnet

Strykjärn omtalas i Kina redan på 300-talet e.Kr. Till Norden kom de på 1500-talet. I sällskapsspelet Monopol har järnet varit med sedan starten 1935. Men nu ska det bort, meddelade tillverkaren härförleden. PRVbloggen tar farväl med pressad linnenäsduk.   

Den nya pjäsen blir en katt. Barnvänligare kanske, men desto mindre teknisk. Katten gick i spinn i spelföretaget Hasbros omröstning. Den kom före teknikuppfinningar som roboten, helikoptern och gitarren. Eftersom strykjärnet var den minst populära pjäsen får den lämna spelplanen. Utan att passera Gå.

Det elektriska strykjärnet uppfanns i USA 1882. Termostaten byggdes in 1924 och ångan 1926. Man kan alltså med gott fog säga att 1920-talet var den tid då den handhållna textilpressen började bli varm i kläderna.

Svensk Patentdatabas ger i runda slängar 594 träffar på strykjärn. Uppfinnaren inser att järnet än idag, trots sin basala grundtanke – plattjärn och värme – bjuder en rad förbättringsmöjligheter. Uppfinningarna kan handla om alltifrån värmefördelning i plattan till hur sladden ska löpa säkert på kåpans baksida. Diverse mekanismer för vattenutskjutning och timerfunktioner har också passerat myndigheten genom åren.

En variant på strykjärnet är strykpressen. Strykpressen påminner om en smörgåsgrill eller våffeljärn, vilket man vill. Det ska för immaterialrättslighets skull sägas att utvecklingen på pressar stått i princip stilla sedan millennieskiftet. Åtminstone enligt Svensk Patentdatabas. Sannolikheten att strykpressen skulle förmå pressa sig in som pjäs i Monopol håller jag för osannolik.

PRVbloggen syr ihop detta genom att lyfta på hatten för strykjärnet, ta en sväng med bilen, rasta hunden och akta sig noga för grus i dojan.

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

6 kommentarer

Filed under design

Bockens Julmust och läskens historia

I Njurunda – en mil söder om Sundsvall – ligger Vasa Bryggeri. Bryggeriet framställer klassiska läskedrycker – starka varumärken – som till exempel Trocadero och Portello. Eller den så högaktuella julmusten. Bockens Julmust, såklart. Läsk är en svensk uppfinning.   

bocken

Foto: The Mike

Att försäljningen av Coca Cola minskar med hälften så här års, liksom att endast två personer känner till receptet på julmust, brukar man kunna läsa här och där. Men visste du att läsken är en svensk uppfinning?

Torbern Bergman, professor i Uppsala, lyckades 1771 framställa kolsyra på konstgjord väg. Att bara upptäcka kolsyran hade naturligtvis inte varit att betrakta som en uppfinning i patentmening, men Bergman hittade alltså en industriellt tillämpbar metod för att framställa kolsyra, eller luftsyra, som han kallade den. Bergman brukar kallas den svenska läskedryckens fader.  

God Jul önskar Julbocken!

Kommentarer inaktiverade för Bockens Julmust och läskens historia

Filed under immaterialrätt, varumärke

Musik ska byggas utav glädje & IP

Dalarnas museum visar upp gitarrer ur världens största Hagström-samling på Uppsala internationella gitarrfestival 9-13 oktober, tipsar Ny Teknik. Lasse Åberg och Janne Schaffer invigningstalar. PRVbloggen passar på att resonera lite runt musikinstrument och patent med Tomas Erlandsson – klarinettist och patentingenjör.      

Tomas, enligt första paragrafen patentlagen (vi har tidigare diskuterat 1 § PL) ska en uppfinning vara industriellt tillämpbar, den ska bland annat alltså ha teknisk effekt. Ett annat sätt att uttrycka det är att uppfinningen ska vara en teknisk lösning på ett problem. Min fråga blir då: Kan man patentera musikinstrument? Vilket problem löser ett musikinstrument? 

För en vanlig amatörmusiker som mig är det så att musikinstrument snarare skapar än löser problem. Den som försöker bygga ihop ett träblåsinstrument efter att ha skruvat isär allt, inser kvickt att det finns en hel del knepiga mekaniska konstruktioner och att det finns gott om uppslag till patenterbara problemlösningar.

Jag roar mig med att läsa om klarinettens konstruktion på Wikipedia. Nu ska man ju inte tro allt som står skrivet på Wiki, men man får ändå säga att artikeln är tämligen ambitiöst avfattad. Den beskriver olika storlekar, stämningar, klangfärger och tillämpningsområden. Jag ser framför mig ett helt hav – eller i vart fall orkesterdike – av problem som fått olika lösningar, där nästan vart och ett skulle kunnat vara föremål för en patentansökan. Men när jag söker på ”klarinett” i Svensk Patentdatabas får jag endast tiotalet träffar. Har du någon kommentar till det? Letar jag på fel ställe?

Om Pariskonventionen hade trätt i kraft 100 år tidigare, hade den hamnat mitt i den intensivaste utvecklingsfasen av klarinetten. Då var instrumentet nytt och sensationellt. Den då mycket oklassiske Mozart väckte uppståndelse genom att skriva en konsert för den oetablerade klarinetten.

Uppfinns det akustiska instrument att betrakta som pionjäruppfinningar (som gitarr och dragharmonika) eller handlar det numera mest om förbättringar av redan befintliga instrument? Har elektroniska musikinstrument helt tagit över? Kan du se några trender i vad som patentsöks?

Flera av mina bästa vänner bygger nya kul instrument. Det svåra är att kunna visa en fungerande prototyp. Annars sker mest finlir med existerande instrument. 1/4 av patentskrifterna om blåsinstrument är faktiskt publicerade under innevarande årtusende.

Jag är lite inne på själva kringutrustningen. Till exempel har jag uppfunnit en stämapparat som kan stämma i kvartstoner. Jag har också en prototyp klar på en metronom som kan räkna 7/4-delstakt i versen och sedan hoppa över till 4/4 i refrängen. Den senare är ytterst användbar när man jammar Pink Floyds Money hemma på kammaren. Hur bedömer du mina chanser att få patent?  

Utformningen är förmodligen unik, så det gäller bara att komma på vilket tekniskt problem som löses. Men basunera aldrig ut vad du uppfunnit innan du lämnat in patentansökan!

Avslutningsvis, var hittar jag musikinstrumenten i IPC-klasslistan?

G10B, C, D, F, G, K och H

Tack Tomas!

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Fotnot I:

Hagström är ett varumärke för musikinstrument som elgitarrer, elbasar och dragspel samt PA-utrustning som tillverkades av AB Albin Hagström i Älvdalen. Varumärket licensieras sedan 2006 av det Svenska företaget Tricor AB som tillverkar elgitarrer och elbasar baserade på de ursprungliga modellerna. (källa: Wikipedia)

Bland kända användare av Hagström hittar vi dragspelaren Erik Frank, med stycket Novelty accordion, som han skrev lite på bakfyllan (har han sagt) en morgon 1940.

Fotnot II:

Pariskonventionen (1883) omfattar skydd för patent, varumärken och mönster och mot illojal konkurrens. Huvudprincipen är nationell behandling, reciprocitet, vilket innebär att ett land ska ge samma rättsskydd till utländska företag och medborgare inom unionen, som de ger till inhemska.

Konventionen innefattar även en företrädesrätt som innebär att en utländsk sökande av en registrering av ett patent eller varumärke ska få samma registreringsdatum som i hemlandet om ansökningen sker inom 12 månader efter den första registreringen (prioritet).

Pariskonventionen omfattar omkring 160 länder och administreras av World Intellectual Property Organization (WIPO) i Genève.

Fotnot III:

Fler låtar i knepiga takter är Beatles All you need is love med sina 7/4 och 8/4 i versen samt refräng med 4/4 och 6/4 (pröva stampa takten!) samt introt till Alfons Åberg av Georg Riedel. Alfons hoppar mellan 15/16- och 11/16-takt.

Mer att läsa om musik:

Intervju med jazzmusikern Jens Waltin
Intervju med hifi-specialisten Henrik Andersson
Zebo Hillborgs hitmaskin
Minimoogen

5 kommentarer

Filed under immaterialrätt

Det ska vara kabelstickat i höst

Stickning har aldrig varit hetare. Superkreddiga Kultursöndag i DN listar fem böcker varje vecka och Carin Ståhlberg håller ”Ylle och bläck” av Celia B Dackenberg på en andra plats vecka 36. Nordiska museet ordnar ”Stickcaféer” – 5/9 på temat virkning och manlighet – och PRVbloggen nystar lite i immaterialrätten kring stickning.

Det stickas i stugorna. Och på Nordiska museet. (Som ju också har till uppgift att spegla vad som försiggår i stugorna.) Medan Tekniska museet kört sina Nördcaféer har Nordiska museet bjudit in till Stickcafé. Och så där fortsätter det året ut. Med tumme mitt i hand och som lätt arbetsskadad immaterialist triggar jag istället på skyddsrätterna:

Varumärken… är ju det första man kommer att tänka på. Varumärken på garn, varumärken på stickor. Och inte minst varumärken på färdigstickade kläder i handeln. Jag vill inte riskera bli jagad med eldgaffel – eller strumpsticka – av en samlad juristkår här så jag nämner inga produktnamn… 😉  Jag nämner Järbo, för det är ju bara en ort i Gästrikland. Hursomhelst, varumärken kommer alltid först och sist när man ska sälja en produkt på en marknad.

Patent då? Stickteknik klassas i huvudsak på D04B, enligt IPC-klasslistan, och till exempel stickorna på D04B 3/03. Enligt Lisa Sellgren – patentexpert och expert på stickteknik – söks det försvinnande få patent. Ännu så länge, ska vi säga, hypen är ju bara i sin linda. Och det är klart, rent tekniskt handlar det ju mest om kombinationer av aviga och räta.

– När det kommer till patent handlar det oftare om garntillverkning, snarare än stickmetoder, säger Lisa.

Det är nog så att patent är ett stickspår här.

Kan design vara något? Eller upphovsrätt på mönstren? Jag tänker tröjor och stickbeskrivningar. Vi ringer Anton! Anton Blomberg jobbar på Kundtjänst  och har telefonnummer 08-782 28 00.

Anton, omfattas stickbeskrivningar av upphovsrätten?

Om en stickningsbeskrivning skall omfattas av upphovsrätt krävs att det som skapats har en så kallad verkshöjd – det vill säga ett visst mått av originalitet och särprägel – och att verket ska komma från upphovsmannens personliga, skapande insats.

Visst finns det ett klassystem för design?

Ja, det heter Locarno. Klassningen finns till för att göra det enklare att hitta liknande mönster om man behöver göra en likhetsgranskning.

Var klassar jag stickade tröjor?

Om det är tröjans utseende man vill skydda så hamnar den i klass 02-02, men om det är själva mönstret på tyget man är ute efter att skydda är det klass 32-00

Är ”Pippitröja” skyddat varumärke?

Nej ”Pippitröja” är inte skyddat som varumärke. Dock är ”Pippi” registrerat varumärke för till exempel kläder.

Skulle jag kunna jag registrera ”Pippitröja” för att sälja enbart stickade tröjor?

I och med att ”Pippi” finns registrerat som varumärke för kläder så kan man inte få ”Pippitröja” registrerat. Det skulle anses som förväxlingsbart.

Tack Anton!

Till sist en uppmaning till dig som läser: Det finns en stickteknik som heter patentstickning. Jag har googlat järnet på den och hittat diverse mönster och kommentarer, men ingen entydig definition. Jag har också frågat runt lite, men det verkar som om många har ganska länge sedan syslöjden. Vet du något om patentstickning? Ta gärna upp en tråd om det i kommentarfältet!

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Image

Dagens outfit: Pippitröja by svärmor (foto: Anna Fanqvist)

Fotnot: Enligt Celia B Dackenberg (som är aktuell med boken ”Ylle och bläck”) ska det alltså vara kabelstickat i höst, med flätor, gärna egenhändigt producerad. Dackenberg föreslår till exempel mönstret till Werner Aspenströms röda tröja.

Fotnot II: Pippitröjan (bilden) är alltså inte kabelstickad!

Fotnot III: Inte endast Pippi pippitröja bära. Vi som sett Emilfilmerna vet att även Alfred i Lönneberga har den vita tröjan med röd och blå sicksackrand.

8 kommentarer

Filed under immaterialrätt