Etikettarkiv: Språkkonsulterna

Språkkonsulternas JO-anmälan mot PRV – några tankar till slut

För ett par veckor sedan JO-anmäldes PRV för att inte ha levt upp till språklagens krav på vårdat, enkelt och begripligt språk.
JO beslutade snabbt att skriva av ärendet. Bedömningen gjordes att det inte fanns skäl att ta anmälan till vidare utredning.

Med detta konstaterande skulle jag kunna sluta. JO har sagt sitt. Anmälaren, hemmahörande hos Språkkonsulterna Prodicta, har beklagat utfallet men valt att nu dra sig ur den offentliga debatten. PRV ser JO:s ställningstagande som väl avvägt. Här hos oss fortsätter arbetet med att få fram bättre texter.

Något slags bokslut kan ändå vara på sin plats. JO-anmälan har väckt förunderligt stort intresse. Krönikor har skrivits i DN och SvD. Sveriges Radio P1 har tagit upp saken i direktsänt samtal. Språktidningen och Språknämnden har tyckt till. Åsikter har förts fram från olika håll. En del skribenter, oväntat många faktiskt, har uttalat stöd för PRV. Av andra har vi fått skäll. Inte minst jag personligen har fått på pälsen, tydligen för att jag ansetts ha kränkt en hel yrkeskår. Jag kan försäkra att det inte har varit min avsikt. Jag har höga tankar om språkkonsulters kompetens och har helt enkelt inte kunnat tänka mig att budskapet i en så pass harmlös text som den i det kritiserade föreläggandet inte skulle ha uppfattats. Och det var begripligheten jag uttalade mig om. Jag har aldrig ifrågasatt att texten kan göras snyggare och ännu mer lättläst.

Man kan säga att jag reagerade på vad jag såg som viss brist på proportioner i JO-anmälan. Jag är nu helt klar över att ett mindre nyanserat språk inte är kännetecknande för branschen. Det räcker med att hänvisa till de goda råd som språkarbetaren Anna Hass lämnat här på PRVbloggen i ett inlägg helt igenom hållet i måttfull, ödmjuk och skojfrisk ton. Där har man ett och annat att lära.

Allvarligt talat, det kanske är dags att lägga av med pajkastning. För jag vill tro att vi verkar för samma mål, ett tydligt, enkelt, rättssäkert offentligt språk. Vad vi då också kan behöva jobba på är mer ömsesidig respekt. Jag kan från mitt håll rapportera om ett mycket gott och förtroendefullt språksamarbete mellan jurister, tekniker och kommunikatörer inom PRV. Inte minst när det gäller informationstexter på webben tycker jag att vi tillsammans har uträttat mycket positivt på senare tid. Jag tvivlar inte på att inhyrda experter med friska ögon kan göra nytta, men det har mer än en gång visat sig vara ett handikapp för dem att inte förstå villkoren för specifik myndighetsutövning. Att kunna se potentialen, men också begränsningarna, för språkförenklingar hos en viss myndighet kräver uppenbarligen träning och tid.

Om mottagaranpassning skriver Anna-Malin Karlsson i sin kolumn i Svenska dagbladet den 26 augusti: ”Risken är att språklagens formulering paradoxalt nog är alltför oklar, i ett juridiskt perspektiv”. Tänkvärda ord, tycker jag, som två gånger för PRV:s räkning skrivit remissyttranden över språklagsförslag. I de sammanhangen har jag reflekterat över att det som sedermera blev språklagens 11 § faktiskt inte lägger någonting till bestämmelsen i 7 § förvaltningslagen. Den paragrafen, som funnits länge, kan sägas ge grundvalarna för god myndighetskultur. Den inleds med orden ”Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts”. Avslutningsvis står: ”Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra”. Raka språkregler alltså, och inte bara för det skrivna ordet.

Jag menar att det i 11 § språklagen saknas ett helhetsperspektiv på språkets funktion i offentlig förvaltning. Regeln hänger på något sätt i luften. I 7 § förvaltningslagen är det ett mer balanserat synsätt som kommer till uttryck. Lättfattligheten, enkelheten, är självklart viktiga element, men säkerheten – dvs. rättssäkerheten – för medborgarna får inte offras.

Allra sist till Eva Sahlström, en annan språkarbetare som hört av sig och påpekat att oklara brev från PRV kostar mycket skattepengar. Nja, just när det gäller PRV behöver hon och andra skattebetalare inte bekymra sig. PRV får inga skatteanslag utan finansieras helt med avgifter från dem som använder sig av verkets tjänster. Vi ska göra vad vi kan för att minimera kostnaderna för dem.

Med detta har jag sagt mitt i den här bloggsträngen. Jag återkommer kanske framöver i andra språkfrågor.

Per Holmstrand, PRV

2 kommentarer

Under immaterialrätt

Särskiljnings- och urskiljningsförmåga – om Språkkonsulternas JO-anmälan mot PRV

PRV har JO-anmälts för att inte leva upp till språklagens krav på vårdat och begripligt språk. Media har gett stor plats åt saken.

Bakgrunden är den att Språkkonsulterna Prodica har ansökt hos PRV om att få ordet ”Grammatikdagen” registrerat som varumärke. PRV:s handläggare har gjort bedömningen att det sökta märket inte har särskiljningsförmåga och därför inte kan registreras. I ett föreläggande har sökanden fått besked om detta och även upplysts om möjligheten att komma med synpunkter inom viss tid.

Sökanden i ärenden, Språkkonsulterna, har reagerat mot texten i föreläggandet, inte hos PRV utan i form av en anmälan till JO. Kritiken går ut på att föreläggandet strider mot 11 § språklagen som ålägger myndigheter att uttrycka sig vårdat, enkelt och begripligt. Språkkonsulterna går så långt som att påstå att ”PRV:s föreläggande i stor utsträckning hindrar oss från att ta del i samhällslivet eftersom vi inte kan utläsa vad som står och därmed inte registrera ett varumärke”.

Vad är det då som utlöst dessa starka reaktioner? Ja, i första hand tycks det vara uttrycket särskiljningsförmåga, som handläggaren hänvisat till som registreringshinder, och som Språkkonsulterna menar är obegripligt.

I medierapporteringen har delar av föreläggandets text om särskiljningsförmåga citerats. Sveriges Radios Studio 1 återgav bl.a. följande avsnitt:

”Ett märke som endast anger varans/tjänstens art, beskaffenhet, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan/tjänsten är framställd, eller kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan/tjänsten i branschen, anses inte ha särskiljningsförmåga och kan därför inte registreras”.

Det är alldeles klart att en text som på det här sättet har ryckts ur sitt sammanhang kan framstå som skrattretande. Men detsamma kan sägas om många fragment av verkligheten.

PRV:s föreläggande har inte skrivits för att roa eller förarga tidningsläsare eller P1-lyssnare. Det har riktats till sökanden i ett varumärkesärende som naturligtvis har helt andra förutsättningar att relatera texten till den specifika ansökan. Handläggaren har, som jag ser det, på ett korrekt och rimligt sätt förklarat innebörden av ett komplicerat varumärkesrättsligt begrepp och avslutat med att klargöra bedömningen att ”Grammatikdagen” saknar särskiljningsförmåga och därför inte kan registreras (det finns alltså mer text i föreläggandet än de brottstycken som media tagit fram). Min bedömning är att praktiskt taget var och en som lämnat in en sådan ansökan om registrering skulle ha förutsättningar att förstå hela budskapet i sitt naturliga sammanhang. Det kanske behövs omläsning och eftertanke, men att en text av det slag som PRV nu fått klä skott för skulle vara ogenomtränglig för gemene man, det har jag svårt att se. Och att en professionellt verksam språkkonsult skulle ha svårigheter att ta till sig innehållet i föreläggandet, det är, brutalt uttryckt, inte trovärdigt.

Därmed vill jag inte ha sagt att PRV:s texter inte kan bli bättre. Även om varje ärende är unikt används i viss utsträckning mallar för ökad likformighet i kommunikationen. Inte minst standardformuleringar av sådant slag går att förfina. Det sker också hela tiden.

Men om det alltså är sant att ingenting är så bra att det inte går att förbättra, så finns det anledning att vara ödmjuk när det gäller möjligheterna att förenkla beskrivningarna av komplicerade juridiska termer och sammanhang. Det som en myndighet skriver måste alltid ha täckning av vad som står i den lag som ska tillämpas. Det ligger med andra ord risker i att gå för långt från de formuleringar som finns i lagtext och förarbeten. Ett begrepp som särskiljningsförmåga kan kanske göras ännu mer begripligt genom att exempel på beskrivande varumärken hålls fram i meddelanden och informationstexter. Men hur begreppet ska tolkas i enskilda fall beror i slutändan på hur domstolarna styr rättsutvecklingen. Där får en myndighet som PRV anpassa sina texter till vad som kan utläsas av rättsföreskrifter och domstolsutslag. Det kräver ibland känslig balansgång mellan behovet av korrekt information och intresset av enkelhet i språket.

Jag vill därför till slut påminna om vad en annan patentverkstjänsteman, Albert Einstein, så klokt har sagt:

”Allting ska göras så enkelt som möjligt, men inte enklare”.

Per Holmstrand
Chefsjurist, PRV

12 kommentarer

Under immaterialrätt