Tag Archives: Swefilmer

Bredbandsbolaget, Swefilmer och Pirate Bay – en reflektion

datormus-hand

Knappast någon som är intresserad av immaterialrätt kan ha undgått att Patent- och marknadsöverdomstolen nu avgjort målet mellan Bredbandsbolaget och Universal Music Aktiebolag, Sony Music Entertainment Sweden AB, Warner Music Sweden Aktiebolag, Nordisk Film A/S, Aktiebolaget Svensk Filmindustri (rättighetshavarna).

Den centrala bestämmelsen för frågan är Art 8.3 i Infosocdirektivet (som ska tolkas i ljuset av bl.a. direktivets skäl 59). I artikeln stadgas att ”Medlemsstaterna skall se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder [internetleverantörer] vars tjänster utnyttjas av tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet”.

Artikeln motsvaras av 53 b § upphovsrättslagen. Efter en redogörelse för förutsättningar för direktivkonform tolkning av svensk lagstiftning, med bl.a. hänvisningar till Björnekulla-målet, C-371/02 där EUD uttalar att den nationella domstolen är skyldig att (under vissa förutsättningar) tillämpa direktivkonform tolkning även där sådan står i strid med förarbetena till den nationella bestämmelsen,

När en nationell domstol gör en tolkning av nationell rätt är den, oavsett om det rör sig om bestämmelser som antagits före eller efter ett direktiv, skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte så att det resultat som avses i direktivet uppnås och därmed agera i överensstämmelse med artikel 249 tredje stycket EG (se, bland annat, dom av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing, REG 1990, s. I-4135, punkt 8, svensk specialutgåva, volym 10, s. 575, och av den 12 februari 2004 i mål C-218/01, Henkel, REG 2004, s. I-1725, punkt 60), även om det finns upplysningar av motsatt innebörd, om hur lagen skall tolkas, i förarbetena till den nationella bestämmelsen

konstaterar domstolen att 53 b § upphovsrättslagen är civilrättslig- och inte straffrättslig lagstiftning.

Således är inte domstolen bunden av en straffrättslig tolkning av begreppet medverkan (i 53 b upphovsrättslagen) utan använder sig av en lexikalisk definition av begreppet. Det krävs alltså inte någon straffrättslig medverkan, ens i objektiv mening, för att ett föreläggande ska kunna utfärdas enligt 53 b upphovsrättslagen.

Domstolen bifaller därför i allt väsentligt (efter en diskussion rörande förutsättningarna för ett förbudsföreläggande i det aktuella fallet) rättighetshavarnas talan. Bredbandsbolaget förbjuds genom föreläggande att medverka till intrång genom att förpliktigas hindra bolagets abonnenters tillgång till tjänsterna The Pirate Bay och Swefilmer. Domen kan inte överklagas.

Allmänna reflektioner
På ett mer allmänt plan kan det finnas anledning att reflektera lite över upphovsrättens själva raison d’être. Det förs stundtals en ganska intensiv debatt där olika intressegrupper menar att upphovsrätten är förlegad och med hjälp av för sociala medier tacksamma one liners argumenterar för sin sak. Jag har försökt följa den här debatten ganska länge (sedan domen mot Napster för 15-16 år sedan i alla fall). Det verkar vara i huvudsak två falanger av motståndare mot upphovsrätt; dels de som inte tar några principiella ställningstaganden, utan menar att allt ska vara gratis och att det är upp till rättighetshavare att hitta fungerande affärsmodeller till detta. Dels de som menar att upphovsrätten är ett hot mot yttrande- och eller informationsfrihet och personlig integritet.

Om vi börjar med den sistnämnda grupperingen så har de min fulla respekt och sympati för sin oro. De värnar för demokratin fundamentala frågor. Men upphovsrätten är i själva verket (no pun intended) ett regelsystem som stärker dessa rättigheter. Upphovsrätten hindrar inte informationsspridning – det har den aldrig gjort. Det står var och en fritt att citera ur upphovsrättsligt skyddat material för att belysa något i, exempelvis, en politisk fråga. Det står var och en fritt att redogöra för vad som står i en bok, tidningsartikel, sägs i en pod eller visas i en film. Däremot är upphovsrätten ett skydd mot att någon, utan ditt samtycke, ändrar i en text du skrivit, använder bilder du lagt upp på sociala medier eller använder en låt du skrivit, under – exempelvis – en politisk kampanj. Det är bra, tycker jag. Det är ingen slump att upphovsrätten är grundlagsskyddad (se bl.a. 2 kap 16 § regeringsformen) – tro mig, den skrivningen är inte ett resultat av någon ”publicistlobby”.

Vad gäller den förstnämnda grupperingen så är det knepigt på ett annat sätt. Först och främst kan det vara bra att konstatera att: Det finns inget gratis! Alternativen till att faktiskt betala för att se på film, lyssna på musik, spela dataspel är mindre intäkter till rättighetshavarna – inte bara till de stora producenterna – utan också till låtskrivarna, författarna, indiebolagen m.fl. Vad gäller gratis nyheter så fasar jag för den dag då alla tillgängliga nyheter baseras på vilken rubriksättning som är bäst för att generera många klick på FB.

/Christian Nilsson, senior jurist på PRV

 

17 kommentarer

Filed under immaterialrätt, upphovsrätt