Etikettarkiv: uppfinnare

Pelle och Farbror Ottos uppfinning

Den är inte ny – men den känns alltmer aktuell – boken där Pelle träffar en uppfinnare. Nikolaus Otto uppfann bensinmotorn som driver våra bilar och mopeder. Och vi har träffat Niels Rasmussen för att prata framdrivning och framtid.  

Det här är en bok av Jan Lööf. Vi har tidigare recenserat Pelle på planetfärd. Boken om ottomotorn skiljer sig väsentligt i så motto att handlingen speglar handfast teknikhistorik. Planetfärden var mera ute i det blå.

Det är som så ofta Lööfs pojkhjälte Pelle som får agera ciceron. Den här gången deltar han inte aktivt i handlingen, utan berättar för oss historien om motorn som förändrat en hel värld. Vår värld.

Grundproblemet i boken är att ersätta bensinmotorn – när oljan tar slut – med något som inte bullrar och skitar ner. Pelle föreslår vatten som drivmedel. Genom att fånga upp regnvatten i en tratt skulle man slippa tanka, åtminstone regniga dagar. Lööf överlåter emellertid åt någon annan att lösa det tekniska.

Niels Rasmussen, patentingenjör och motorexpert på PRV, det är kanske inte riktigt industriellt tillämpbart med vatten (H2O) som drivmedel, men den första delen av inblandningen – H2 – eller vätgas vet jag att man har experimenterat med. Hur långt har man kommit med utvecklingen av vätgasmotorn? Är den ett rimligt alternativ till bensinmotorn? 

Den vätgasdrivna förbränningsmotorn av klassisk typ är det endast några få stora bilföretag som har satsat på. BMW har vid några tillfällen visat upp sin största modell i ett utförande med en ottomotor som kan köras på ren vätgas. Även Mazda har varit inne på det spåret och har visat upp en vätgasdriven wankelmotor.

Jag tror inte vi kommer att se någon större utbredning av vätgasdrivna förbränningsmotorer av ”klassisk” typ. Framförallt blir verkningsgraden för låg med tanke på energiåtgången för att framställa vätgasen. Då tror jag det finns större potential i att utnyttja vätgas för att framställa el med hjälp av en bränslecell. Om man lyckas förbättra verkningsgraden ytterligare behöver man inte heller ha med sig så mycket vätgas och förvaringen av den blir enklare.

I sitt koncept använde BMW flytande vätgas som skulle förvaras vid en temperatur på -253°C. Trots att man använde högeffektiv isolering motsvarande 17(!) meter frigolit började vätgasen koka och förångas i tanken. Det var just den förångade vätgasen som skulle driva motorn, så det var egentligen inget problem så länge motorn var igång.

Däremot uppstod problem då motorn stängdes av. Vätgasen fortsatte nämligen förångas även när bilen stod still och motorn var av. Enligt BMW skulle trycket i tanken på deras bil därför efter cirka 17 timmar med avstängd motor bli otillåtet högt och man skulle vara tvungen att släppa ut en del av vätgasen ur tanken. BMW hävdade att det skulle ta nio dagar att koka bort en halv tank med vätgas i deras bil. Kvar skulle det då finnas vätgas för ungefär 20 kilometers körning.

En bil där bränslenivån sjunker även när motorn är avstängd tror jag inte många bilister skulle acceptera. (Det skulle också krävas bra ventilation hemma i garaget för att inte minsta lilla gnistan skulle utlösa en explosion när man återvänder från semestern!). Därför jobbas det på bred front för att hitta mer stabila lösningar på hur man ska kunna förvara sin dyrköpta vätgas utan att den försvinner ut i tomma intet av sig självt. Just nu är det ju också ganska långt mellan mackarna som säljer vätgas, men vem vet hur det blir framöver?

Olika typer av hybridbränslen är ju just hybrider och står sig slätt utan fossil inblandning. Om vi istället ser till ren sprit eller biogas: Tror du att sprittillverkningen eller biogasutvinningen kan bli tillräckligt storskalig för att ersätta bensinen?

En mycket bra fråga! Tillverkningen av sprit (i form av bioetanol) har börjat debatteras mer och mer på senare tid och senast nu i veckan lade Europakommissionen fram ett förslag som skulle betyda att max 5 % av biobränslet får framställas av livsmedelsgrödor som exempelvis vete och majs. Övrigt biobränsle ska då istället framställas av restprodukter från exempelvis skogs- eller lantbruk.

Lite förenklat kan man säga att istället för att använda axet, ska man istället använda strået för att producera bränsle, det vill säga man tar till vara på det som annars skulle ligga kvar på marken. På så sätt ska det alltså gå att få både mat och bränsle från samma åkermark.

Det krävs helt andra tekniker för att kunna producera etanol på det sättet och samtidigt är det många som ställer sig frågande till om Europakommissionens förslag är bra eller dåligt. I mina öron låter det smart att man kan få ”både och” istället för ”antingen eller”, men jag vet för lite om etanolproduktion för att våga uttala mig tvärsäkert.

Vid framställningen av biogas är det ju just restprodukter i form av organiskt avfall som används som råmaterial. Vid rötning uppstår metan och koldioxid, som kan användas i våra förbränningsmotorer.

Om biogasproduktionen räcker till beror med andra ord helt på hur duktiga vi är på att sortera ut sådant som kan rötas – exempelvis matavfall. Sedan säger min mamma att man inte ska slänga mat överhuvudtaget, men de där potatisskalen, kycklingbenen och äppelskrutten kan gärna få bli biobränsle för min del.

Pansarvagnarna som Pelle pratar om kanske vi klarar oss utan, men hur blir det med flyget? Det mesta flyget drivs idag av flygfotogen, en petroleumprodukt som även den sinar med oljan. Kommer vi att kunna flyga i framtiden?

Det hoppas jag verkligen! Jag har släkt utplacerad lite varstans i världen och skulle gärna vilja åka och hälsa på ibland…

Jag inte bara hoppas, utan jag tror också att vi kommer att få flyga framöver. Även inom luftfarten pågår försök med olika typer av biobränslen. Vid några tillfällen har man gjort försök med att blanda upp flygfotogen med gammal frityrolja och låter planen köra på det istället. Även andra ”finare” växtbaserade oljor har med framgång blandats med flyfotogen.  Det verkar funka rätt bra att låta flygplanen gå på åtminstone delvis biobaserat bränsle.

Användandet av biobränsle är fortfarande i sin linda inom luftfarten. Det var först 2008 som man gjorde försök med trafikflygplan på en längre sträcka och då med en relativt låg inblandning av biobränsle. Men flygbolagen och flygtillverkarna börjar inse att det kan vara en väg att gå. Om vi ska kunna fortsätta åka på semester eller träffa affärspartners runt om i världen så tror jag absolut vi kommer att se mera biobränsle även inom luftfarten framöver.

I det sammanhanget ska vi ju såklart inte glömma bort projektet Solar Impulse, där man har tagit fram ett flygplan som kan flyga enbart med hjälp av solenergi. Det lär nog dröja ett bra tag innan vi kommer att se några trafikflygplan som drivs på det sättet. Solar Impulse har till exempel ett vingspann som motsvarar en Airbus A340 (cirka 63 meter) men istället för plats för 500 feststämda charterresenärer så finns det endast plats för piloten.

De fyra elmotorerna som driver Solar Impulse ger ifrån sig 10 hästkrafter var, vilket räcker för att ge planet en medelhastighet om 70 km/h. Jag tror att det finns risk för att charterresenärernas fest dör ut långt innan de når till Thailand – eller ens Mallorca… Men det är ett häftigt projekt som kan vara med till att driva på utvecklingen på många håll.

Vi får säkert se fler spårlösningar för transporter i framtiden. Tror du att det går så långt som att trådbussen gör sitt återintåg?

Återintåg!? Trådbussen finns och mår bra på många ställen runt om i världen. I Landskrona, till exempel! Spårbunden trafik har många fördelar och jag håller med om att det inte vore fel att satsa mer på den tekniken. Å andra sidan finns ju också nackdelar med spårtrafik. Det blir till exempel svårt att få spåren att räcka ända fram till varje liten by, så oavsett så måste nog spårtrafiken kompletteras med något annat.

Det finns ju också förslag på att kombinera teknik från spår- vägtrafiken och få en lösning som ligger lite mittemellan. Trådbussen är ju ett bra exempel. Werner von Siemens och hans bolag ”Siemens & Halske” stod bakom världens första trådbusslinje i Berlin 1882. Numera heter företaget Siemens AG och håller på med litet av varje inom el och elektronik.

I våras – ganska exakt 130 år senare – presenterade Siemens en prototyp på sin lösning på framtidens transportbehov, eHighway, som består av en elektrifiering av motorvägarna. Och lastbilar – som förutom elmotorer och strömavtagare (likt trådbussen) – även har en förbränningsmotor så de kan rulla de sista milen ut till den där lilla orten som också behöver sina leveranser. Idén tycker jag verkar smart!

Kommer det in mycket patentansökningar på det här området? Vad handlar de om och hur klassas de?

De flesta ansökningarna inom förbränningsmotorteknik handlar om olika små förbättringar av existerande koncept. Förbränningsmotorteknik är ett ganska moget teknikområde där man har utvecklat i många år.  Det betyder ju inte att det inte finns mer att hitta på, för det finns alltid utrymme för förbättringar – både stora och små. Och det är alltid roligt att se hur uppfinnarna har tänkt ut nya lösningar på problem man ibland knappt visste existerade.

Vi får in flest ansökningar från stora företag, men ibland dyker det upp någon privatperson som har gått och klurat och experimenterat hemma och hittat på något riktigt smart! Eftersom det redan finns så mycket känd teknik inom det här teknikområdet kan det som privatperson vara extra bra att ta hjälp av ett ombud som kan hjälpa till att skriva en bra ansökan. Det gäller att ha med allt från början så att man senare kan avgränsa sin uppfinning mot det som eventuellt dyker upp under granskningen på PRV.

Det finns väldigt många IPC-klasser som relaterar till förbränningsmotorteknik. De flesta finns i början av sektion F. F01 (”Machines or engines in general”) och F02 (”Combustion Engines”) är där jag oftast befinner mig i mitt dagliga arbete. Förbränningsmotorer finns på F02B och jetmotorer finns på F02K.

Sedan finns det en uppsjö av IPC-klasser som beskriver alla delkomponenter i motorerna. Ventiler och ventilstyrning för motorer finns på F01L, smörjning på F01M, avgassystem och avgasrening på F01N och kylning på F01P. På F02D finns motorstyrning och F02F handlar om utformningen av motorblock, cylinderhuvuden och kolvar, F02M beskriver olika luft- och bränsletillförselssystem, F02N handlar om sätt att starta motorn och F02P handlar om hur man antänder bränslet.

Om en ansökan är inriktad på hybridsystem och hur de ska utformas hoppar vi däremot till sektion B. På B60K6 finns själva drivlinan beskriven. Det vill säga vilka komponenter som ingår och hur de är arrangerade. B60W20 handlar om regleringen av hybridsystemet, alltså när de olika komponenterna ska vara aktiva och när de ska kopplas in och ut eller ihop.

Som det framgår av klasslistan är förbränningsmotorer komplexa system med många delkomponenter och små detaljer. Som tur är har jag duktiga kollegor med specialkunskaper inom alla olika teknikområden!

Till sist Niels, har du häst?

Nej! Och när jag tänker efter kan jag bara komma på en person i hela min stora och brokiga släkt som ens är lite intresserad av hästar – min brorsdotter på 10. De enda hästarna jag befattar mig med finns under motorhuvar av olika slag.

Tack Niels!

Sammanfattningsvis kan sägas att Pelle och Farbror Ottos uppfinning är en mycket vacker bok. Som alltid när Jan Lööf tecknar.

Motiven är tydliga, färgerna klara och bilderna innefattar ett slags avskalad detaljrikedom som är så typisk för Lööf. Man får till exempel inte glömma sin spade på stridsvagnen, i den händelse man skulle köra fast. På samma sätt måste kardanknut och fjädring synas på de sportigare bilmodellerna.

Varje småstad har i Lööfs nostalgiska universum sina packmoppar och alltid någon form av mobil korvgubbe eller glassförsäljare. Mitt på torget ligger – stilsäkert – numera också den för småstaden så karakteristiska pizzerian.

Det här är en bra bok och intresseväckare som platsar på varje godnattstund. Vill man läsa en barnbok på samma tema men med mera fart och fläkt finns den moderna klassikern Örnis bilar (1994).  Örnis bilar är ett samarbete mellan Lööf och konstnären Carl Johan de Geer.

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

2 kommentarer

Under patent

Bordshockey för bänkade NHL-proffs

Nyheten har nått oss att NHL-premiären läggs på is. ”Skrinnläggs” hade Hegerfors sagt. Kollektivavtalet sladdar igen. Man kan raljera över lönlösa NHL-proffs som får kräla inför AMS, panta burkar och dra sig fram. Men PRVbloggen jobbar inte så. Vi bjuder istället på  den gamla svensksporten bordshockey!

Julen 1983 fick jag ett Stiga Pro Hockey Electronic ishockeyspel i julklapp. Det var lite mer avancerat än modellerna Pro Hockey och Play Off. (Play Off har numera blivit ett slags standard i tävlingssammanhang.) Dittills hade jag tragglat med familjens gamla Tumba-spel från 60-talet, med platta gubbar i plåt.

Det här var ju något helt nytt. Tredimensionella gubbar, vänsteryttern kunde gå bakom mål och en elektronisk display som höll tiden och räknade målen. Peter Stålnacke och jag lirade hela lovet. Jag minns att jag övade inspel från höger forward till centern – skyffeln, tydligen – en lika enkel som effektiv figur för den som vill bli familjemästare.

Vän av ordning vet att det även fanns Tumbaspel från Alga med forward – höger dock – som kunde gå runt mål. Men tekniken var inte riktigt mogen och plasten för spröd.

Det första ishockeyspelet

Kenneth Ahlborn (och även Jan Gradvall med Bordshockeybibeln) har skrivit om Bordsspelens historia. Bloggaren ”Sissie” sammanfattar det här effektivt på Bordshockey iFokus med hänvisningar till de patent som banat väg.

Före Stiga-eran – som löpt från 1957 – var det Aristospel som hade initiativet. Det finns två patent i Svensk Patentdatabas – SE 102 308 ”Bordsspel, avsett att efterlikna hockey, fotboll och dylikt” samt SE 138 438 ”Anordning vid bordsspel med manövrerbara spelfigurer” – från bröderna Klas och Henrik Widegren på Lidingö. Det var dom som 1938 fick i uppgift av Thyra och Berta Svensson – Aristospels ägare – att vidareutveckla ett spel utifrån en prototyp de fått in på kontoret från en okänd man ett par veckor tidigare.

Frågan är om den här prototypen – uppfinnare okänd – kanske verkligen är det första svenska ishockeyspelet? Sissie, som läst Kenneth Ahlborn, påstår det. Svenska Bordshockeyförbundet ger ingen vidare ledning, utan slår ett slag för Widegrenarna. Likaså Wikipedia.

Mina egna efterforskningar sprider dock nytt ljus över spelets historia: Jag har hittat patentskrift SE 94 507 ”Bordsfotbollsspel eller liknande” – med utföringsformer även för ishockey. Patentansökan inlämnad 22 april 1937. Uppfinnare A.B. Unger, Söderhamn.

Spelet manövreras visserligen från långsidorna – en skillnad från Bröderna Widegrens varianter – men då ska man ha i minnet att Systrarna Svensson på Aristospel kallade den inkomna prototypen för ”Mangeln”. Förevarande uppfinning från A.B. Unger är faktiskt inte helt olik en mangel.

Vem är A.B. Unger? Och: Kan han vara den okände man som vårvintern 1938 klev in till Thyra och Berta Svensson med den här spelkonsollen? I så fall var han den som passade fram till Widegrens. Han var åtminstone ”first-to-file” – den förste att lämna in en patentansökan på bordshockeyspel.

I det här läget provade jag ett långskott. Jag kopplade in farsan. Han är ju Söderhamnare sedan 1938. Farsan ringde helt sonika upp en gammal polare i Söderhamn, Claes Unger, på lite halvchans. Det visade sig att Claes är brorson till numera framlidne Bernt Unger, vår A.B. Unger enligt patentskriften.

Bernt Unger var tydligen journalist på Söderhamnstidningen 1937, vid tiden för uppfinningens tillkomst. Claes hade faktiskt också hittat lite ritningar vid bouppteckningen efter Bernt.

Till yttermera visso var min far också ytligt bekant med Holger Blomstrand, medsökande. Blomstrand drev Molanders Bok och Papper i stan, där min farmor jobbade. Otroligt vad Lassie-referenser. Om det här nu är det första ishockeyspelet känns det otroligt stort. Det gör det förresten ändå.

Jag har varit i kontakt med Jan Gradvall för att se om han har någon uppgift om ishockeyspelets uppfinnare. Jan svarar, citat: ”Tyvärr ingen aning”. Sedan föreslår han att jag ska köpa hans bok och kolla… (!) Det blir kanske så om man jobbar lite för mycket med sig själv.

Huruvida Bernt Unger är vår man hos Systrarna Svensson på Aristospel förblir höljt i dunkel. Men nog tycker jag att Ungers ishockeyspel är intill förvillelse lik en mangel, döm själva: (bilden är klickbar!)

Ishockeyspel i en klass för sig

Det man slås av när man går igenom gamla patentskrifter är hur klasser ändrats. Det blir särskilt tydligt vid en så pass avgränsad produkt som bordshockeyspel.

Anders Bruun är klassystemspecialist på PRV. Enligt min mening är Anders Bruun så kompetent att han skulle kunna turnera i folkparkerna, ungefär som Adrian Lux eller Rebecca & Fiona. Anders hjälper oss reda ut begreppen:

Anders, SE 94 507 av Bernt Unger (1937) liksom bröderna Widegrens två patent (1938 och 1950) är klassade på ”77:c:20”. Vad betyder det?  

77:c:20 (eller som det skulle heta med dagens notation, 77c-20) är en klassning i den version av tyska patentklasslistan (DPK) som gällde fram till 1959. Klass 77c hade titeln ”Spel med kulor och liknande rullkroppar eller glidkroppar” och grupp 77c-20 hade titeln ”Kulspel som simulerar fotboll och andra bollspel”.

1959 ersattes den gamla versionen av klasslistan av en ny, IPC-baserad. Gruppen 77c-20 ersattes av 77d-7/06, som hade en exakt motsvarighet i IPC:s A63F 7/06. Klasslistan finns här!

Stig Hjelmquists första patent – SE 174 160 ”Anordning vid bordsspel” (1959) – har även fått en IPC-klass (International Patent Classification) – A63F – liksom senare patentskrifter från Stiga, som har klassats på A63F7/06. Hur står sig den klassningen idag? Var det samma IPC-klasslista då som nu?

IPC fanns redan 1959, men då inte i WIPO:s regi utan under Europarådets. A63F 7/06 är fortfarande en korrekt klassning. Huvudgruppen A63F 7/00 har titeln ”Indoor games using small moving playing bodies, e.g. balls, discs or blocks” och subgruppen 7/06 har titeln ”Games simulating outdoor ball games, e.g. hockey”.

Klasslistan i A63F 7/00 har ändrats en del genom åren, vilket man kan se genom att en del av titlarna har en versionssiffra inom hakparentes efter titeln. Man kan också se det på numreringen, som har en lucka mellan 7/07 och 7/20, där några grupper har avskaffats. Ändringarna har dock inte berört hockeyspelen.

Syftet med klassystem är ju att det ska vara lätt att återfinna dokument inom en viss teknik. Om det funnits olika versioner av IPC-klasslista genom åren borde det betyda att klasser försvunnit och kommit till. Blir det inte problem att hitta dokument när det kommer nya klasser och gamla försvinner?

Jo, det blir det. Nu för tiden görs konkordanslistor som visar vilka grupper i den gamla versionen som motsvarar de nya, och vice versa. Förr var man inte så noga med det, men då var problemen mindre eftersom klasslistorna inte var så omfattande.

Patentskriften SE 375 913 från Stiga verkar även vara ECLA-klassad (European Patent Classification) vilka använder ECLA?

ECLA är ett klassystem som EPO (Europeiska patentverket) har tagit fram. De gjorde det i första hand för att effektivisera sin egen handläggning, men klassuppgifterna är offentliga och kan användas av alla, till exempel i Svensk Patentdatabas. PRV ser till att alla svenska patentdokument publicerade efter 1972 har ECLA-klassning.

Hur skiljer sig ECLA från IPC? Det ser ut som man bara har häktat på ett “R” i ECLA-klassningen i SE 375 913. Är det alltid så att ECLA-klassning är finindelningar av IPC?

Officiellt är ECLA en finindelning av IPC. I verkligheten skiljer sig dock ECLA på många ställen väsentligt från IPC, dels genom ändrade titlar och referenser, dels genom att det innehåller huvudgrupper som inte finns i IPC. I det här fallet har man lagt till subgruppen A63F7/06R, som har titeln ”with play figures slidable or rotatable about a vertical axis”.

Transatlanterna har sitt eget klassystem – US Patent Classification (USPC). Hur skiljer sig USPC från europeisk klassningstradition? Skulle amerikanerna klassa Stigas manöverfjäder för kraftöverföring mellan manöverstång och hockeyspelare – SE 375 913 [figur 3, detalj 5] – på samma sätt som vi gör? Eller hur skulle man klassa den enligt det amerikanska klassystemet?        

Patentklassystem utformas för att patenthandläggare ska kunna hitta de skrifter som behövs som nyhetshinder. Olika bedömningspraxis kräver alltså olika klassystem. USPC byggdes upp för att hantera en praxis där uppfinningars funktion var viktigare än deras användning vid bedömning av nyhet. Det gör att många uppfinningar som i Europa klassas på tillämpningsområden i USA klassas på allmänna funktionsområden. Dessutom bygger klassningen i USA mycket striktare på patentkraven. Beroende på hur patentkraven är skrivna klassar man till exempel i USA ofta oljebrännare efter sin funktion, det vill säga som ett sprutmunstycke, i stället för efter tillämpningsområdet.

I fallet SE 375913 är patentkraven tydligt inriktade på hela spelet, så det borde nog klassas som ett spel i USA också, även om uppfinningen är inriktad på kraftöverföring. Den amerikanska motsvarigheten US 3924854 är också mycket riktigt klassad på USPC-klassen 273/108.51 (”Surface projectile game; Game element or accessory therefor other than projectile” – ”Simulated game (e.g., hockey, soccer, etc.)” – ”Projector translatable and rotatable about vertical axis”).

Tack Anders!

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Fotnot:

Man talar i bordshockeykretsar om ”Big Six” – Sverige, Finland, Ryssland, Tjeckien, Lettland och Norge. Sverige är en stornation mycket tack vare Stiga, som idag exporterar spel världen över. Stig Hjelmquist – Stigas grundare – insåg värdet av att knyta riktiga hockeyprofiler till sig. Det insåg också Sven Tumba, som förhandlade med såväl Aristospel som Stiga och sedermera även med Alga. Tumba var stekhet efter Moskva-VM 1957.

Fotnot II:

Du som läser Sissies krönika på iFokus och får problem med matematiken runt patenttider behöver veta att patenttiden var 17 år mellan 1884 och 1967 och inte 20 år som idag.

Fotnot III:

Jag kan varmt rekommendera Sissies bordshockeyskola på Bordshockey iFokus för dig som vill slipa spelstilen inför säsongen. Förutom ”Skyffeln” och ”Centrifugen” kan du söka på ”Maltsev”, ”Klassisk Gretzky”, ”Fifflaren” och ”Förolämpning”. ”Sissie” heter egentligen Sissie Wikström och har titlar från VM 1993 samt SM 1993, 1994 och 1995.

Källa: Hockeyspelets historia – Sissie på Bordshockey iFokus, Svenska Ishockeyspel – Kenneth Ahlborn, Svenska Bordshockeyförbundet, Stiga AB, Roland Hultquist, Claes Unger, Marie Eriksson samt Anders Bruun.

5 kommentarer

Under patent

Glödlampan död

Glödlampan har lämnat oss, efter en tids sjukdom. Kvar finns en samling halvfärdiga och dyra alternativ. Glödlampan blev 133 år.

En hel världsdel tog i lördags farväl av glödlampan. Ceremonin hölls i den elektriska kretsen av de närmaste. Psalmerna ”Blott en dag, ett EU-direktiv i sänder” och ”Blott idag, på ett ögonblick jag tänder” framfördes. Energiministern läste ur energideklarationen.

Glödlampan föddes i Amerika 1879. Fadern sägs vara Thomas Alva Edison (1847 – 1931) men något faderskapstest gjordes aldrig och flera intressenter har nämnts genom åren. Vi som växte upp med glödlampan under dess storhetstid, på 60-, 70- och 80-talen, minns hur den fick byggmästare att sänka takhöjder och småhusägare att minska sina dagsljusinsläpp.

Glödlampan hängde utan pardon i de finare salongerna, men lyste också på de svagare. Till exempel i Poul Henningsens köks-rolls – PH 5 – satt den som 200-wattare. Men den stod också upp för barnen, i deras ljuskronor på lucia.

Glödlampan insjuknade under en EU-konferens 2008. Vi var nog många som inte förstod hur illa det var ställt när ministern kom hem från Bryssel och berättade. Så sent som i våras köpte jag ett 10-pack 60-watt på City El på Nybrogatan. Som ett ödets nyck pajade två klara 60-wattare i köksplafonden i lördags. Jag tog ner hela lampan och torkade av den. Med omsorg.

Glödlampan lämnar ett kallt ljus efter sig.

För vännerna

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Stöd armaturforskningen – lämna en patentansökan! I Svensk Patentdatabas kan du se vad som är redan gjort. Märk din ansökan med ”minst 2 700 Kelvin”. Tack för ditt bidrag!

7 kommentarer

Under patent

Kan man lita på patentsystemet?

Riskmomenten i patentsystemet ligger på en internationell nivå.
Foto: Max Green Ekelin

Är det värt att lägga ner mängder med tid, pengar och engagemang på en patentansökan? Går det att få någon garanti på att den de facto går igenom? Vilka fallgropar finns och hur fungerar PRV:s granskning egentligen? Frågorna är viktiga.

 Kan man lita på patentsystemet?
Under de senaste tio åren har en handfull klagomål tagits emot på PRV där dokument i granskningen av ett patent har missats. I några av dessa fall har klaganden vänt sig till Justitiekanslern med krav på skadestånd för PRV:s påstått bristfälliga hantering.

I färre än fem fall har JK beslutat om skadestånd. Det är förstås beklagligt men måste ändå ses mot bakgrund av att PRV under dessa tio år har handlagt totalt 60 874 patentansökningar och PCT-ansökningar.

Ett patent är inte ”ristat i sten”, det kan alltid ifrågasättas och ogiltigförklaras om det finns en grund för det. Den ensamrätt som ett patent innebär är inte orubblig. Dels är ensamrätten tidsmässigt begränsad – i Sverige till max 20 år. Dels kan ensamrätten ifrågasättas på olika sätt. I patentlagstiftningen finns regler om dels invändningsförfarande, dels möjlighet att begära ogiltighetsförklaring av domstol. Dessa procedurer, som alltså hör till patentsystemet, syftar till att korrigera beslut om patent som beviljats trots att nyhetshinder visat sig i efterhand. Grunderna för prövning av en patentansökan är inte heller endast objektiva utan i någon mån föremål för subjektiva bedömningar. Detta innebär att ett dokument som anses vara hinder mot patent i ett land, eller av en domstol, inte behöver bedömas på samma sätt i ett annat land eller av en annan domstol.

 I dagsläget är hälften av alla patent asiatiska, om ingen granskning sker emot dem, innebär det då att PRV blind på ena ögat?
Många patentdokument från Asien har engelska översättningar som gör att de även är synliga till viss del för PRV. I dag finns även maskinöversättningsmöjligheter av asiatiska språk som underlättar förståelsen av innehållet. Utvecklingen på det här området går framåt och det görs mycket internationellt i form av harmoniseringsåtgärder som kommer att bidra till en bättre förutsägbarhet för patentsökanden.  Ett helt vattentätt patentsystem kommer vi dock aldrig att få, det finns ett riskmoment inbyggt i immaterialrättssystemet. Det är ett utbrett problem som även Europeiska patentverket (EPO) och den amerikanska patentmyndigheten (USPTO) brottas med. PRV deltar aktivt i arbetet för att få till en förändring på Europeisk nivå.

Hur går granskningen till?
Granskningen eller nyhetsundersökningen går ut på att utröna om det finns tidigare känd teknik publicerad som överensstämmer med den teknik som patentsöks. All tidigare förut känd teknik utgör potentiellt hinder mot ett patent, oavsett var i världen eller på vilket språk det är publicerat under förutsättning att det blivit allmänt tillgängligt för dagen för inlämnande av patentansökan. 

 Är det värt att lägga ner mängder med tid, pengar och engagemang på en patentansökan utan garanti på att det går igenom?
Om man har en genuint skyddsvärd produkt som har ett högt marknadsvärde så är det oftast värt arbetet och kostnaden. Kostnaden ska ställas i relation till den förväntade framtida intäkten som ett patent, och för den delen även andra skyddsformer, kan bidra till.

Varför ska man ha ett patent?
Patent är ett sätt att skydda investeringar i utveckling av ny teknik. Många företag skulle inte överleva om de inte kunde skydda sina innovationer. Ett bra exempel här är läkemedelsindustrin som oftast har väldigt höga kostnader för framtagande av sina produkter och som löper stor risk att få läkemedlen kopierade när dessa väl är på marknaden. Om patentskydd inte fanns skulle andra aktörer enkelt kunna kopiera fritt och framställa dessa produkter. Då skulle läkemedelsutvecklingen med största sannolikhet avstanna.

Per Holmstrand, Chefsjurist
Herman Phalén, Processägare
Louise Jonshammar, Jurist på patentavdelningen
Stina Lilja, PR-ansvarig 

1 kommentar

Under immaterialrätt, patent

Cloudbusting

Hämta näsdukarna redan nu. Mot slutet av den här texten ska vi gråta tillsammans.

Jag har fått ett läsarbrev. Inte ett vanligt beundrarbrev, utan ett brev från en initierad läsare som vill veta mer om en specifik sak. Och eftersom det här är första gången låter jag publicera det i sin helhet:

Hej Stefan,

Tack för alla spännande inlägg på PRV-bloggen!

Jag har ett förslag till ett (evigt?) aktuellt ämne att ta upp: På en såhär regnig fredagseftermiddag och efter en blöt sommar kunde det vara intressant att läsa några rader om konstgjord förändring av vädret (”Weather Modification”). Följande exempel har jag saxat från Wikipedias artikel om ämnet:

”For the 2008 Olympics, China had 30 airplanes, 4,000 rocket launchers, and 7,000 anti-aircraft guns to stop rain. Each system would shoot various chemicals into any threatening clouds to shrink rain drops before they reach the stadium.”

Jag förnimmer en veritabel guldgruva av ”spännande” patent!

Vänligen,

Niels Rasmussen

Enhet K

Tack för ditt brev Niels!

Vädermodifiering – eller molnsådd – är ett evigt aktuellt ämne. Kanske som drömmen att framställa guld. Den som kan tämja vädret står på toppen.

Det stämmer att Kina laborerade med molnsådd på under OS i Peking. Den bärande idén var alltså att skjuta molnen i sank innan de drev in över stadion. Marie Alpman skrev om det i Ny Teknik. Jag har utan framgång sökt en uppföljning på den artikeln. SMHI påstår att det inte kan bevisas att det går att framkalla regn. Det finns så att säga inget ”nollalternativ” när man väl dragit igång ett experiment. Det hade kanske regnat i alla fall.

Men om vi nu utgår från att det är omöjligt att styra vädret – Sveriges officiella myndighet för väder säger ju det – kan det kanske ändå vara intressant att titta på alternativen?

Jag har som dyr och helig princip att aldrig raljera med uppfinnare när det kommer till deras metoder och anordningar (även om SMHI ger viss täckning här). Dels för att de kan vara eller bli kunder i firman, men minst lika mycket för att historien visat att det som vid förstone verkat vansinnigt inte alltid visat sig vara det. Och om det blivit ett patent beviljat – alldeles bort i tok – faller det ju bara tillbaka på patentverket.

Det ska sägas att patentdatabaserna inte svämmar över av skrifter på temat molnsådd. Åtminstone inte Svensk patentdatabas. Ett par fulsökningar låter alltjämt upphöja silverjodid till en central ingrediens för den som vill in på den här marknaden. Likaså får man ha ordentligt med kolsyresnö i ladorna .

Dock finns det en skrift som inte låter sig droppas okommenterad: EP1491088, ”Vädermodifiering medelst kunglig regnframkallningsteknologi”. Sökande: His Majesty King Bhumibol Adulyadej of Thailand. Och det är ett patent i kraft, meddelat 2005.

Även kung Bhumibol – liksom Pekingadministrationen – frontar med silverjodid och kolsyresnö. Förfarandet är väl dokumenterat i första patentkravet, som också bjuder en bra utblick över uppfinningen. En liten skillnad från ansträngningarna vid OS är att Bhumibol har ett ytterligare syfte att förlänga själva regnandet, eftersom det handlar om att lösa problemet med torka och missväxt, snarare än att impa på IOK-bossar. Vid OS-invigningen fick det väl regna bäst det ville, bara inte där.

I den först publicerade versionen av detta blogginlägg resonerade jag här kring beskrivningen. Jag har dock – på eget initiativ – valt att ta bort den. Anledningen är att jag inte tycker att jag lyckades hitta rätt ton i texten. Antingen blev den lätt raljant eller alltför hövisk. Och jag kan inte stå för någondera. Jag vill inte riskera att göra någon ledsen. Men det finns också en politisk dimension i det här, som jag inte insåg först, med en diskussion som är alltför stor för mig och den här bloggen.   /Stefan

Till sist vill jag berätta lite om Wilhelm Reich (1897-1957). Reich, psykiater, psykoanalytiker, sexolog och sociolog, var lärjunge till Sigmund Freud. Kort kan man väl säga att han intresserade sig för psykoanalys, marxism, sex och UFO:n, och därmed lite kontroversiell för sin tid. Reichiansk terapi finns än idag som alternativ medicinsk behandlingsform. Så även här avstår jag från att raljera.

Wilhelm Reich utvecklade en egen teori kring något han kallade orgoner. Dessa var tänkta som universella förlängningar av sexualdriften och utgjorde en grundläggande princip i universum. Med den här principen på plats kunde han sedan bland annat bota impotens och (!) framkalla regn. Han byggde en maskin – Cloudbuster – med vilken han skulle kunna producera regn genom att manipulera orgonenergin. Kate Bush har inspirerats till en låt om det här.

Alldeles oavsett hur man förhåller sig till Reich vetenskapliga gärning måste man gripas av nerven i dramat. Det är sonen Peter (i tolkning av Kate Bush) som berättar om kärleken till fadern, den galne vetenskapsmannen (spelad av Donald Sutherland). Fadern har anlitats av blåbärsodlarna i Maine för att rädda skörden undan torkan, men blir hämtad av myndigheterna mitt under pågående experiment. Inför ögonen på sonen.

När jag hörde den här låten på 80-talet tyckte jag den var… lång. När jag såg videon häromdagen började jag gråta. Kate Bush är ett geni. Kate Bush borde få något slags polarpris. Med eller utan kolsyresnö.

Cloudbusting

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Fotnot:

Också PRVbloggen har understundom hemfallit åt sex, UFO:n och alternativmedicin

Källor:

Ny Teknik, SMHI, Svensk patentdatabas, Wikipedia, A Book of Dreams – Peter Reich (1973), Official Kate Bush Channel on Youtube

2 kommentarer

Under patent

PRV:s expertpanel i ”Uppfinnarna”

I lördags var vi fem taggade PRV:are på Tekniska museet från tidig morgon till sen kväll. Anledningen är att vi utgör expertpanelen vid inspelningen av programmet Uppfinnarna i TV4.Uppfinnarna är en ny programsatsning där Sveriges bästa nya uppfinning ska koras. Ambitionen är stor och teamet bakom programmet har gett sig ut på en castingturné i tre svenska städer för att fånga upp människor med idéer som kan vara med i kampen. Nedan finns våra tidigare blogginlägg om dessa castingtillfällen.

Lördagens uppgift för juryn var att gallra ut hälften av de uppfinningar som kommit in så här långt. PRV:s expertpanel stöttade juryn genom att uttala sig om de tekniköversikter som har gjorts på PRV för att utvärdera nyhetsläget hos de tävlande bidragen.

Naturligtvis är det ju viktigt att ha någonting unikt att komma med i en tävling som rör uppfinningar. Vi tycker verkligen att det är jättekul att man storsatsar på uppfinningar som tema i ett underhållningsprogram och önskar förstås att fler blir intresserade av uppfinningar och hur man kan gå vidare med sina innovationer!

Lagom till då höstmörkret rullar in kan du med fördel värma upp dig med att trycka på fjärren, ratta in ”Uppfinnarna” och ha roligt tillsammans med oss …

/Expertpanelen på PRV

Läs mer:
Martin Timell leder nya programmet Uppfinnarna
De är expertjuryn i Uppfinnarna
Villkor för patent

PRVbloggen:
PRV deltar i Sveriges största uppfinnartävling i TV4
Uppfinnarna i Jönköping bjöd på många kluriga frågor
Kreativt på Djurgården i Stockholm

Kommentarer inaktiverade för PRV:s expertpanel i ”Uppfinnarna”

Under patent

Mätteknik: Härifrån till evigheten – med ett första stopp i Bollnäs

Om man frågar min far hur långt det är till olika ställen får man ofta svaret ”en Bollnäsresa”. Bollnäsresan är liksom en schablon för min far, som bor i Söderhamn. Egentligen tror jag att det handlar om Bollnäsresans halvtimme i bilen, snarare än de 40 kilometrarna som bilen rullar. Det är för övrigt två Bollnäsresor till Gävle.

Det är naturligtvis ett privilegium för mig att få jobba med några av Sveriges vassaste mättekniker, så jag passar på att fråga: Hur lång är en meter egentligen? Kan man vara säker på det? Och, hur står sig den gamla Hultaforslinjalen i trä från grundskolan?

Enligt definitionen är meter längden av den sträcka som ljuset tillryggalägger i absolut vakuum under tiden 1/299 792 458 sekund. Metern realiseras med hjälp av lasrar, som i Sveriges fall finns på riksmätplatsen för längd. I Borås.

Emma Hedlund, patentingenjör på PRV, mättekniker och teknisk doktor i vakuum, hjälper mig att reda ut begreppen. Emma råkar också komma från Bollnäs. Men det är nog mera en slump.

Emma, varför är det viktigt att definiera metern i vakuum? Vore det inte enklare och att mäta i vanlig luft? Är laserljuset snabbare eller långsammare i vakuum? Hur kommer det sig?

För att mäta så noggrant som möjligt måste man minimera alla bidragande felkällor. Och för att kunna ta hänsyn till de effekter partiklarna har på ljuset måste man ha kännedom om luftens sammansättning. Eftersom luften varierar mycket blir det ett bidrag till felkällorna. Det högsta värdet på ljushastigheten fås då ljuset färdas i vakuum, i andra medier får det lägre hastighet.

När ljuset färdas i vakuum är det inget, eller snarare väldigt lite (perfekt vakuum går inte att få) som stör ljusets väg. Ljus som färdas i ett medium utsätts för en process av absorption och emission mellan fotonerna och mediets atomer eller molekyler. Detta medför att ljuset får en lägre hastighet jämfört med hastigheten i vakuum. Ljusets hastighet beror på mediets brytningsindex, vilket definieras av mediets permittivitet och permeabilitet. 

Hur mäter man miljarddelar av sekunder? Blir inte klockningen, med den här definitionen, en minst lika stor felkälla som laserns eventuella fördröjning beroende på mediet?

Enligt SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut – används en interferometer för att bestämma ljusets hastighet c mycket noggrant genom att bestämma laserns frekvens och vakuumvåglängden. Från c kan man sedan få fram ett värde på metern. Om man använder sig av GPS i kombination med interferometrar har mediet (annat än vakuum) som ljuset färdas i större påverkan på felkällorna än vad klockningen har.

Kommer det in många patentansökningar till PRV som handlar om avståndsmätning? Hur kan en sådan uppfinning typiskt se ut?

Det kommer cirka 20-30 ansökningar per år som handlar om avståndsmätning. Typiska ansökningar för avståndsmätningar kan vara anti-krocksystem för bilar.

Var i internationella patentklasslistan (IPC) hittar vi mätanordningar?

Under G01 finns mätteknik samlat. Mer specifikt finns exempelvis G01B och G01S för mätning av avstånd och G01P för mätning av hastighet.

Till sist, Emma, händer det något på linjalfronten?

Det är väldigt sällan som det kommer in några ansökningar som handlar om linjaler eller måttband, kanske en ansökan per år.

Tack Emma!

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Fakta:

Metern skapades efter franska revolutionen på 1790-talet och var då definierad som 1/10 000 000 av sträckan från nordpolen till ekvatorn längs Paris-meridianen, alltså 1/40 000 000 av jordens omkrets. Man tog fram en arkivmeter som användes för att definiera meterns längd. Arkivmetern var en rak stång av platina där metermåttet var avståndet mellan stångens ändar.

Mätningarna visade sig senare inte vara tillräckligt exakta (avståndet är 9 999 973 m), men ändå fortsatte arkivmetern att användas som meterdefinition. Den är ungefär 0,2 mm kortare än 1/10 000 000 av pol-ekvatoravståndet.

Internationella byrån för mått och vikt i Paris skapade 1889 en ny arkivmeter, en stav av en legering av platina och iridium. Under åren 1960 – 1983 har metern även varit definierad med hjälp av en viss våglängd i kryptonatomens spektrum.

Fotnot:

Till skillnad från metern har foten funnits i de flesta civilisationer. Den tidigaste dokumenterade är från det antika Sumerien i ett dokument från 2575 f.Kr. Det romerska måttet fot, pes, motsvarade 0,296 meter.

Med fot menar man idag engelsk fot (international foot) som numera är definierad som exakt 0,3048 meter, alltså ungefär som en Hultaforslinjal. Tidigare var det en liten skillnad mellan Imperial (brittisk) foot, som definierades som en tredjedel av arkivyarden – förvarad i Towern i London.

Den gamla US foot är direkt relaterad till metersystemet. Den gamla Imperial foot var 0,304 794 49 meter. En fot motsvarar 12 tum om (numera) exakt 0,0254 meter (2,54 centimeter). I USA används inom lantmäteri en något längre fot, United States survey foot. Det är två miljondelar längre än en engelsk fot.

Den svenska foten motsvarade 0,296 904 meter. Den delades i 12 tum (verktum), där varje tum således var cirka 2,474 centimeter lång. Under 1800-talet introducerades decimaltum som var 1/10 fot och vars längd därmed blev 2,969 centimeter. Det har funnits andra svenska fot, även indelade i 13 tum.

Den preussiska eller rhenländska foten, vilken även överensstämde med den danska foten, var 0,313 85 meter.

En fransk kungafot – pied du roi efter Karl den store – eller parisfot är ännu något längre. Den motsvarar 0,324 84 meter och består av 12 pouce, vilka var och en mäter 2,707 centimeter enligt metersystemet.

Det kan noteras att en normal mansfot, storlek 43, är cirka 27 cm lång, alltså något kortare än de flesta måttenheterna fot. Skor hittar vi för övrigt under A 43 i internationella patentklasslistan och under huvudklass 02, underklass 04 i designklassningssystemet Locarno.

Källa: BIPM, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Wikipedia och PRV

5 kommentarer

Under patent

En högtidsdag för H03 – Minimoogens kropp

Det är inte sju år av violinstudier vid kommunala musikskolan i Söderhamn som fått mig att snöa in på ljudrelaterade blogginlägg. Denna gång har det elektroniska förtecken. Efter sju års handläggande av kretselektronik går det bara inte att hoppa förbi dagens Google doodle. Robert Moog skulle ha fyllt 78 idag och Google firar det med en specialdesignad doodle.

”Minimoogen banade vägen för de elektroniska ljud som har revolutionerat alla musikgenrer under den sista delen av förra århundradet”. Så löd motiveringen då Kungliga Musikaliska Akademien beslöt att dela ut 2001-års Polarpris till Robert Moog. Moog blev därmed den första ingenjören att få priset.

Robert Moog, som gick ur tiden 2005, skulle alltså ha fyllt 78 år idag. Google firar det med en logotyp i form av en variant på Moogs klassiska Minimoog. NyTeknik ger en bra ingång till detta för den som vill spela.

Men PRVbloggen är heller inte sen att hänga på denna Mooghausse, och tittar lite under skalet. Vilka patent bygger man en Moogsynt runt?

Det visar sig efter just lite googlande att en J. Donald Tillman tagit tag i frågan. Tillman har sammanställt en finfin lista med inte mindre än 26 amerikanska patentdokument kopplade till Robert Moog eller hans företag. Alla dokument är möjliga att hämta från amerikanska patentverkets (USPTO) hemsida.

Tillman bjuder frikostigt på kommentarer, analyser och personliga reflektioner kring uppfinningarna. Till exempel rankar han US 3 475 623 som det mest berömda elektromusikpatentet någonsin (det handlar om ett filter). Förmodligen torde varje Moognörd ha den här sidan som startsida.

Titeln då, högtidsdag för H03, undrar du? Kretselektroniken, oscillatorer, filter, förstärkare – ja, snartsagt allt vi hittar under huven på en Moogsynt hittar vi också under H03 i internationella patentklasslistan!

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Fotnot:

Det går nästan inte att prata om Moogsyntar utan att i sammanhanget nämna Gershon Kingsley (f. 1922). Kingsley är en pionjär inom elektronisk musik och bildade den första Moog-kvartetten. När Kingsley 1969 stod vid en popcornmaskin fick han idén till den numera klassiska elektroslingan Popcorn.

Det går heller inte att hoppa över Harald Bode (1909-1987). Bode var tidigt ute med elektroniska musikinstrument (G10H i IPC-klasslistan) – till exempel ringmodulatorn och Melochord, en klassisk vakuumrörssynt från 1947. Robert Moog tog avstamp i Bodes idéer.

Karlheinz Stockhausen – som för övrigt fick Polarpriset samma år som Robert Moog, 2001- hade kunnat vara en länk även till Harald Bode, men han valde (efter ett misslyckat experiment) bort ringmodulatorn och Melochord till förmån för sinus-våggeneratorer vid skapandet av Studie I och II i på 50-talet.

Avslutningsvis, och för att sätta lite avantgarde till ingressen, får jag lov att bjuda på ett verk av Karlheinz Stockhausen som flyger ganska högt över kursplanerna vid kommunala musikskolan i Söderhamn.

Källa: till.com, electronicdancemusic.com, Wikipedia samt NyTeknik

2 kommentarer

Under patent

Allt du skulle vilja veta om laser och patent

1983 gick Jedins återkomst upp på Svea Bio i Söderhamn. Därpå repriserade Svea Stjärnornas krig och Rymdimperiet slår tillbaka. Peter Stålnacke och jag såg alla filmerna. För den som ogillar Star Wars väntar en jobbig läsning. Bara en fullt tränad läsare med Kraften som bundsförvant besegrar texten. Det handlar om laser. 

Fredrik Wahlin, patentexpert på PRV och jedimästare inom laser, vad är laser?

En ljuskälla som genererar en ljusstråle där ljuset är enfärgat och där alla ljusvågor i strålen är i fas med varandra.

Begreppet ”laser” framhålls ju ofta samtidigt med konsumentprodukter i marknadsföring när det ska låta häftigt. Men hur fräscht är uttrycket egentligen? När var lasern ny?

De första lasrarna konstruerades i början på 60-talet. Mindre lasrar som lämpar sig för användning i konsumentprodukter har funnits sedan mitten på 70-talet.

Laserljuset som fysikalisk storhet torde inte tillhöra det patenterbara området – jag antar att det är i tillämpningarna man hittar uppfinningarna – vad handlar en typisk uppfinning om? 

En typisk uppfinning är en process för att tillverka lasrar som lyser i det blå-violetta våglängdsområdet.

Darth (Vader anm.) har ett rött svärd medan Luke (Skywalker – de bär olika efternamn fastän de är släkt) har ett blått och senare grönt. Jag föreställer mig att det handlar om olika våglängder? Vad beror våglängden av? Finns det konstruktioner där uppfinningshöjden är direkt kopplat till laserns våglängd?

Ljusvåglängden beror på materialvalet i lasern. För tillverkning av just blåa lasrar behövs lite speciella lösningar. Själva materialet är inte speciellt svårt att tillverkat, men när det skall kopplas ihop med material som har lämpliga egenskaper för att leda ström blir det problem. De olika materialen har relativt stora skillnader i atomavstånd. En konstruktionslösning kan då till exempel vara hur mellanliggande skikt skall vara anordnade för att interagera de två olika materialen.

Det har stått mycket om grön laser i tidningarna, varför är den så farlig?

Ja, lasrarna används ofta för att lysa folk i ögonen och på till exempel flygplan. Vid senaste Champions League matchen mellan Zlatans AC Milan och Barcelona försökte publiken i Milano att blända Barcelonaspelarna vid ett flertal frisparkar med just grön laser. Det farliga med grönt laserljus är att ögat är som känsligast för ljus vid just den våglängden. Det är dock inte troligt att Barcaspelarna fick några ögonskador då avståndet måste varit ganska stort.

Var finner vi laser i den internationella patentklasslistan, IPC?

H01S

Jag inser att det inte låter ”klonk, klonk” och surrar av elektriskt överslag när man slår ihop två laserstrålar, men finns det någon som helst realism i laser- svärdens utföringsformer, jag menar breda strålar som slutar tvärt i vakuum?

Det du kallar lasersvärd är egentligen en ljussabel. Enligt sägnen (och Wikipedia) skapas den starka ljusstrålen genom olika kristaller som skapar den energirika klingan. Det finns ingen antydan om att klingan skulle bestå av en laserstråle. Ljussabeln saknar massa, men är ändå svår att hantera på grund av de gyroskopiska effekterna i det elektromagnetiska fältet. Denna ljusstråle har så hög energi att den kan skära igenom nästan vilket material som helst. Ljusklingan kan ha flera olika färger, blå, grön, lila och röd. En ljussabel måste byggas för hand, som det avslutande provet i en jedilärlings utbildning.

Till sist: Använder du laserpekare?

Ja, men inte så ofta.

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Fotnot:

Det här var den tredje och sista episoden i trilogin ”Allt du skulle vilja veta…”. Sedan tidigare finns ”Allt du skulle vilja veta om sexleksaker och patent” och ”Allt du skulle vilja veta om vapen och patent”. Det är fullt möjligt att det i fram- tiden dyker upp tre nya episoder, som egentligen utspelade sig före dessa tre.

Filmen ”Stjärnornas krig” (Star Wars) vann Oscar för bästa klippning, bästa visuella effekter, bästa kostym, bästa scenografi, bästa originalmusik samt bästa ljud. Den nominerades också för bästa manliga biroll (Alec Guinness), bästa film, bästa regi (George Lucas), bästa foto samt bästa manus (också Lucas). För allmänbildningen bör man också känna till att Darth Vaders röst dubbas av skådespelaren James Earl Jones.

Varumärket Star Wars är värt massor – bara filmerna har spelat in över fyra miljarder dollar i biointäkter. Därtill kommer handelsvaror som leksaker, planscher, plastfigurer etc. [källa: Wikipedia].

7 kommentarer

Under patent

Put on your red shoes and dance the blues

Pseudohändelser på tv har tidigare varit föremål för granskning på PRVbloggen. Att de bara är skenbart viktiga hindrar inte att de är intressanta ur ett immaterialrättsligt perspektiv. På fredag börjar den sjunde säsongen av kändisdanstävlingen Let´s Dance i Tv4. 

1918 beviljades patentet ”Kort för undervisning i dans” av Kungliga Patent- och registreringsverket. Uppfinningen, SE 47184, hittar vi i Svensk Patentdatabas.

Om uppfinningen är inte mycket att säga utan att bli långrandig. Grafiska kort ska tillverkas och placeras ut på golvet så att den dansande adepten under själva dansen förstår hur ”footbladet” ska sättas i.

Det mest intellektuellt utmanande i utövandet verkar vara det faktum att, citat: ”de flesta moderna danser hava vilande steg, d.v.s. foten stannar i samma läge under två eller flera taktdelar, stundom en hel takt” och vidare att ” i sådana fall komma två eller flera nummer på samma bild ”. Och det verkar ju rimligt.

Det verkligt intressanta infinner sig när vi sätter uppfinningen i relation till första paragrafen i patentlagen (PL 1 §). Kan man tala om teknisk effekt i sammanhanget? Vari ligger det tekniska? I tillverkandet av själva korten?

Vi bjuder upp Patrik Rydman till en pasodoble i ämnet. Patrik är patentexpert på PRV och bevakningsansvarig för det patenterbara området:

Patrik, i PL 1 § står det bland annat att ”vad som enbart är en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller en presentation av information aldrig kan anses vara en uppfinning”. Påståendet att det skulle vara intellektuellt att dansa kan säkert få invändningar, men torde inte dans åtminstone gå att likställa med ett sällskapsspel, och att uppfinningen SE 47184 därmed faller ihop till att vara en plan eller regel för att spela det spelet? En annan tolkning skulle kunna vara att danskorten endast utgör en presentation av information? Hur ska man se på uppfinningen?

Danssteg är antingen att betrakta som regler för spel eller konstnärlig skapelse. Men i det här fallet är ju dansstegen/reglerna underordnade. Det handlar ju faktiskt om korten med informationen om dansstegen och därför lutar jag mer åt presentation av information. Det patentsökta är ju ett kort och det har vi lärt oss av PBR nyligen att ett kort är ju ett kort och det är fysiskt och kanske till och med tekniskt, speciellt om det förekommer tryck på det. Men det hjälper inte långt eftersom informationen på kortet är irrelevant ur patenträttslig synvinkel. I alla fall om det inte genererar någon teknisk effekt. Det gör det ju inte här. Därför är det med dagens ögon omöjligt att se det patentsökta som patenterbart, även om det kanske rör sig om en uppfinning.

Skulle det kunna finnas fall där en kombination av flera ”vad som enbart är …” öppnar för en tolkning att det ändå handlar om en patenterbar uppfinning? Jag menar, då är det ju ”inte enbart” (…), utan flera saker?    

Det där är en intressant fråga! Vad som enbart är XX är aldrig att betrakta som en uppfinning. Däremot kan faktiskt vad som är XX tillsammans med exempelvis vad som är XY (om XY i sig är tekniskt) ge upphov till en teknisk effekt och då kan det sägas bidra till det patentsöktas tekniska karaktär. Jag har dock svårt att se att det fall där det patentsökta består av något som är enbart  XX och något som är enbart XY där både XX och XY tillhör undantagna områden, skulle kunna leda till en teknisk effekt. Kanske ett nytt sätt att dela upp marknadsandelar med hjälp av en ny matematisk metod för division.

Såg patentlagen likadan ut för det patenterbara området 1918?

Nej, så vitt jag förstår löd den svenska 1 § patentförordningen av år 1884 ”patent må meddelas å nya uppfinningar av industriellt alster eller särskilda sätt att för sådana alsters tillverkning”. 1919 föreslog man en ändring till ”nya tekniska uppfinningar”, men detta blev aldrig genomfört. Jag har hur som helst svårt att se att där är någon substantiell skillnad mellan dåvarande och nuvarande lagstiftning även om det inte riktigt framgår hur man bedömde eventuell uppfinningshöjd och teknisk effekt etc. Detta är möjligen ett annat ämne, om än intressant.

Patrik, vilken av spadarna (1-10) håller du upp för Kungliga Patent- och registreringsverkets insats i fråga om SE 47184?

Den med en 1:a! Ett fiasko ska kallas vid sitt rätta namn.

Tack Patrik!

Ingen ”slip pivot” alltså, utan snarare en hel pudel å PRV anno 1918.

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Fotnot:

Pasodoble (sp. dubbelsteg) är en pardans i tvåtakt som kommer från Spanien. Dansen är energisk, livlig och sensuell och betraktas som Spaniens nationaldans. Mannen ska symbolisera matadoren som sveper den röda capen – kvinnan – över dansgolvet, och på senare år har den blivit mycket flamencoinspirerad. Pasodoblen är en av de fem latinamerikanska danserna när man tävlar i tiodans.

Slip pivot ung. ”halka till lite grand” – slip pivot bör snarast ses om ett litet justeringssteg för att halka till en smula för att komma in rätt i nästa dansfigur. [Källa: Bills Danswebb]

Let’s Dance är en sång och singel av David Bowie som gavs ut i mars 1983. Låten är influerad av producenten Nile Rodgers arbete med sitt band Chic och måste anses som Bowies dittills mest kommersiellt anpassade inspelning. Texten är i stort sett bara en vanlig danssång, men innehåller även passager som ”Let’s dance, for fear tonight is all”. Den blev Bowies första singeletta på båda sidor om Atlanten. [Källa: Wikipedia]

Bowiefans brukar ibland tala om ett före och ett efter Let’s Dance.

4 kommentarer

Under patent