Etikettarkiv: uppfinningar

Disney patenterar ljussabel

I sina parker i Florida och Kalifornien bygger Disney för fullt på temat Star Wars. Till dem tar de fram en helt ny ljussabel, skriver Aftonbladet. Eller snarare New York Post. Eller om det är Fox News som skriver? Patent Yogi var det nog från allra första början.

Eftersom PRV-bloggen har en helt egen laserredaktion kan vi dyka direkt ner i patentskriften, US 2016/0201888:

Fredrik Wahlin – patentexpert på PRV och jedimästare inom laser – hur fungerar det här? Är det ännu en klassisk ”lysrörssabel” för fäktning?

Patentet beskriver inte i första hand en ny ljussabel utan ett system för interaktion mellan olika föremål och publik i en föreställning. Någon i publiken har en gamekontroller som sänder ut osynlig strålning mot ett föremål.

Föremålet kan vara en drönare som detekterar den osynliga strålningen och lokaliserar gamekontrollen.

Om gamekontrollen aktiveras skickas en ljusstråle ut från föremålet, mot gamekontrollen. Användaren uppfattar då att den skjutit mot föremålet.

Uppfinningen kan även användas så att en användare har en ljussabel och en väst med detektorer. Föremålet (drönaren) skickar ”skott” i form av ljuspulser mot ljussabeln, som då skakar. Den som håller i ljussabeln uppfattar att den har blockerat skottet.

Det flygande föremålet kan även programmeras så att det skickar ljuspulser mot västen. Den som håller i ljussabeln uppfattar det som att den har blivit träffad.

Tack Fredrik!

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Kommentarer inaktiverade för Disney patenterar ljussabel

Under patent

Handbroms viktig i älskog

Det kunde naturligtvis ha slutat hur som helst. Men nu gick det bra. Och därför kan vi skoja lite om det. PRVbloggen slarvar aldrig med parkeringsbromsen när vi byter till baksätet.

Häromdagen stannade ett par sin bil på Tantoberget på Söder i Stockholm, för en intimare stund. Någon glömde parkeringsbromsen, och det bar sig inte bättre än att bilen kom att rulla utför berget, under det att paret befann sig i baksätet.

– Om vi hade varit småaktiga så kunde det eventuellt ha blivit en ordningsbot, säger Södermalmspolisen till DN.

Nu vill polisen inte, citat: ” lägga lök på laxen” utan gör bedömningen att paret straffat sig själva. Det tycker vi var klokt. (Tvärtom hade möjligen varit värre.)

Så, utan risk att störa en förundersökning penetrerar vi tekniken bakom lite:

Teknisk spak

Jag har hört om bilar som släpper bromsen först när bältet kopplats. Jag har ingen dokumentation på det, men det låter vettigt. Särskilt vid intimare stunder. Att ta säkerheten ett steg till, så att säga, helt enligt Volvos tagline: ”For Life”.

Söktermen ”parkeringsbroms” ger för dagen 613 träffar i Svensk Patentdatabas. Inskränker vi till precis ”automatisk parkeringsbroms” faller åtta träffar ut. Någon av dessa hade säkert gjort sig på Tantoberget.

Den klassiska parkeringsbromsen – som vi var vana att se den i bilen – är förstås spaken, som via en wire aktiverar bilens trumbroms eller separat trumbroms. Den klassiska parkeringsbromsen klassas på B60T 7/10

Elektromekanisk broms eller ”knapp”

Det var bara helt nyligen – jag hade då haft min Volvo tre år – som far påpekade att det är så lätt att starta i backe nuförtiden. Han har en likadan. Bara gasa, så släpper parkeringsbromsen av sig självt.

Vad sa du nu? Du menar att jag inte måste möta med spaken, som jag inte har? Plötsligt vågade jag ta bilen till helt nya ställen. Men inte till Tantoberget.

Den elektromekaniska bromsen är – enkelt uttryckt – en klassisk spakbroms, med spaken ersatt av en strömbrytare som kopplar i och ur en elektromagnet, som drar trumbromsen. Elektromekaniska bromsen klassas på B60T 13/74.

Dörrbroms

Under rekryten passade jag på att ta kort för buss. Det var första gången jag hörde talas om dörrbroms. Dörrbromsen återfinns på bussar i linjetrafik och håller bussen bromsad när någon av dörrarna är öppna.

Vid hållplatser står bussen helt på dörrbromsen.

Wikipedia beskriver tekniken oöverträffat: ”När en dörr öppnas, vrider sig ett metallbleck automatiskt så att tryckluft kan passera in till färdbromsarnas bromsklockor. Tryckluften pressar ett membran som buktar sig och pressar en tryckstång som i sin tur vrider en hävarm som vrider en excenter som i sin tur pressar bromsbackarna mot bromstrumman.”

Dörrbromsar klassas på B60T 7/12. Det intima paret på Tantoberget hade nog önskat dörrbroms som standard, också på personbilar. Festlig syn förresten: Bilen börjar rulla. Mitt i akten. Dörren slängs upp, och … ja.

Får se om Volvo tar med det till nästa generation? For Life.

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Tack till Calle Fröderberg, huvudklassare!

Kommentarer inaktiverade för Handbroms viktig i älskog

Under patent

Kanoner skjuter på halvsnödagen

Du har hört dem. Oförtrutet brummar de sedan Lucia. Föga märker man något av att de skulle fyllt 65 ifjol, snökanonerna i backarna. Men halvsnödagen är inte längre vad den varit. Eller när den varit. Den skulle varit idag.

Enligt folktro skulle hälften av all vinterns snö fallit per den 25 januari. Om det är så vet bara SMHI. PRVbloggen har sökt Pererik.

Jag vill driva tesen att halvsnödagen borde tidigareläggas. Med mildare klimat och allt större andel kanonproducerad snö är det rimligt att anta att det mesta snön faller före 25 januari. Backarna vill ju öppna tidigt.

Snökanonen uppfanns av Art Hunt, Dave Richey och Wayne Pierce och patenterades 1950. Det var på sjuttiotalet som snökanoner började användas kommersiellt och förbättringar av tekniken har sprutat ut sedan dess.

En viktig förbättring är att det numera inte krävs lika låga temperaturer för att tillverka konstsnö, eller snis – den korrekta termen för blandprodukten av vatten och luft. Det kan nu räcka med någon minusgrad.

Men ett konstsnösystem kräver inte bara sina kanoner utan också ett nät av vattenledningar och pumpar med hög effekt för att få upp vattnet på fjället.

Svensk Patentdatabas ger 30 träffar på enbart ”snökanon”, varianterna är säkert desto fler. Snökanonen klassas på F25C 3/04.

Avslutningsvis: Mycket av morgonen försvann till att förklara för fyraåringen skillnaden på att vara utklädd och uteklädd. Visst, S-tröjan kanske klassas som utklädnad, men det viktiga var nog att vara riktigt uteklädd. Få på sig overallen. Det är ju ändå halvsnödagen. Blidväder till trots.

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Fakta Snis

Sex personer i Sverige heter ”Snis” – fem kvinnor och en man. Det finns dock hundra bärare av ”Snis” som efternamn.

Källa: PRV, Alltförföräldrar.se, Svensk Patentdatabas, Espacenet, Lars Jakobsson och Wikipedia

2 kommentarer

Under patent

Stefans årskrönika på PRVbloggen

Ni har hört dem sedan september. Skamlöst vevar radiokanalerna i det högre FM-bandet jullåtarna om och om igen. Återvinning ligger i tiden. Och medan resterna av julmaten åker ut och in i kylen sitter landets redaktioner fullt upptagna med att klippa sina årskrönikor. Först ut är PRVbloggen!

1:6 Oskyddad semmel-wrap snabb succé – [länk!]
När Google sammanställde söktrenderna för 2015 toppades inte helt oväntat matsökningarna av innovationen ”semmelwrap”. PRVbloggen var tidigt ute och recenserade semlan och kunde därigenom rida på mediahajpen.

Två avgörande tillgångar i vår rapportering – utöver snabbheten – var den fysiska närheten till Tössebageriet (vi ligger ju på samma gata) samt vårt extremt fina foto, taget av PRVbloggens hovfotograf Thérèse Ahlén.

Prova gärna googla ”semmelwrap” eller ”wrapsemla” och tryck på knappen ”bilder” – där har ni en pågående och framtida referensbild för semlan:

Semmelwrap_450x300
”Semmelwrap” (foto: Thérèse Ahlén )

2:6 Filip & Fredrik och trevligt folk – [länk!]
Den kommer i delux-format i fem avsnitt på femman, från fjortonde januari – ”Trevligt folk” med Filip och Fredrik. PRVbloggen såg biofilmen om Somalias bandylag som åkte till Sibirien. Ett mästerverk signerat Karin af Klintberg.

3:6 Tårar på min kudde – [länk!]
Flera stora inspiratörer har gått bort i år: nu senast Lennart Hellsing, men också Magnus Härenstam och Robert Broberg. Jag noterar hur SAOL fortfarande i sin fjortonde upplaga inte upptagit ”barhopping” som begrepp.

4:6 Stephen Hawking i Stockholm – [länk!]
En extraordinär upplevelse inträffade då Anna Rapp framkastade en friplåt till Stephen Hawkings besök på Stockholm Waterfront. En blandning av rockkonsert och väckelsemöte när fysikens gigant presenterade sina teorier.

IMG_2182_red
”Stephen Hawking” (foto: Anna Rapp)

5:6 Största pärlplattan snart på Arlanda – [länk!]
Ettkommasex miljoner pärlor tog det Sigtunaungarna. Men nu hänger den där i avgångshallen – världens största pärlplatta – till en yta av 40 kvadratmeter. Pärlplattan är förresten en helsvensk uppfinning.

6:6 Vuxenskön julkalender på hal is – [länk!]
Begreppet vattendelare personifieras förmodligen av Erik Haag. Jag har ju gillat Erik ända sedan Hassan/Knesset och tidigt 90-tal.

Årets julkalender i SVT var en riktig höjdare. Och även om fokus låg på mat, kläder, boende och beteenden passerade mycket av teknikutveckling revy i rutan. Allt hon rör vid blir till guld; Karin af Klintberg igen.

ny skridsko
Vikingarna uppfann skridskon (foto: Anna Fanqvist)

Bloggredaktionen och jag vill önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Vi kastar oss över ett 2016 med aktuella händelser, branschspecifika nyheter, historiska exposéer och mycket mer. Alltid med den immaterialrättsliga vinkeln. Vi ses!

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Kommentarer inaktiverade för Stefans årskrönika på PRVbloggen

Under immaterialrätt

Vuxenskön julkalender på hal is

Jag vet inte om ungarna fattar något, men jag myser i soffan när Erik Haag larvar sig. I första avsnittet av årets julkalender åkte dom skridskor, en svensk uppfinning som vikingarna tog till Europa.

Den var omdebatterad hela tisdagen, årets julklander i SVT. Naturligtvis av dom som alltid gapar efter mera snö, men också av dom som inte sympatiserar med blinkningen i påan för avsnittet om 70-talet.

I första avsnittet av ”Tusen år till julafton” återvänder Erik Haags karaktär efter en nätt shoppingtur – på tre och ett halvt år – i Särkland.

Mycket har hunnit hända hemma. Till exempel går där ett extra barn på gården. En treåring. Det blir lite vuxenkul med matematiken och, ja, ni förstår.

Och så åker dom skridskor. Vikingarna transporterade sig på detta sätt vintertid.

Skridskolöpning är faktiskt en utpräglad nordisk idrott (också före Tomas Gustafsson och Rolf Falk-Larssen). Skridskon har förstås finslipats genom åren. Och varje gren tarvar sina tekniska lösningar (se Svensk Patentdatabas).

Skridskor och skridskor, förresten, fårben är det, som dom spänner på skorna. Men kul har dom. Och kul är det. Tycker jag.

Man bespetsar sig på avsnittet om 70-talet.

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Källa: SVT & Svenska Skridskoförbundet

ny skridsko
Skridsko av märket CCM, från Skridskojohan i Blackeberg
(foto: Anna Fanqvist)

Fotnot: Vikingarännet är ett långlopp (80 km) mellan Uppsala och Stockholm.

Kommentarer inaktiverade för Vuxenskön julkalender på hal is

Under patent

Det osannolika Eiffeltornet

eiffeltornet1

Ritning av Eiffeltornet publicerad i en patentskrift 1884.

På Frankrikes nationaldag står jag och tittar på ett av världens mest kända byggnadsverk, vars symbolvärde knappast kan överskattas. Jag tänker på dikten ”Havet” av Göran Palm, men byter ut begreppet havet mot ordet Eiffeltornet. Den övergripande känsla som dikten uttrycker tycker jag är den av overklighet, nästan som att det jag ser inte finns på riktigt. Flera är också de osannolika tillfälligheter i historien som gjorde att tornet med sitt specifika utseende och namn kunde byggas och bevaras till idag.

Ett blivande rivningsprojekt
En pylon av nätformat smidesjärn blev vinnaren bland de fler än hundra bidragen i tävlingen om att bygga ett 125 meter brett och 300 meter högt torn till världsutställningen i Paris 1889. Meningen var först att det skulle rivas efter 20 år, när hyreskontraktet för den underliggande marken på Champ-de-Mars skulle upphöra att gälla. Rivningen blev till slut inte av på grund av att tornet var välbesökt, att upphovsmannen Eiffel var vid liv och kunde tala för sin sak och att det bedömdes som användbart, till exempel för trådlös telegrafering. Dessutom var det fortfarande den högsta byggnaden i världen; först år 1931 skulle höjdrekordet (i antal meter inklusive antenn) slås av Empire State Building i New York.

Namnbyte till Eiffel
Pylonen i Paris hette till en början ingenting bestämt, utan kallades bland annat 320-meterstornet innan upphovsmannens efternamn kom att bli en del av benämningen. Mindre känt är att också upphovsmannens officiella efternamn var en sentida konstruktion.

I samband med det fransk-tyska (fransk-preussiska) kriget 1870-1871 blev en fransman vid namn Alexandre Gustave Bönickhausen dit Eiffel anklagad för att vara spion, sannolikt till stor del på grund av sitt tyska namn och ursprung. Familjens anfader, som hette Bönickhausen, hade i början av 1700-talet kommit till Paris från Eifel-området i nuvarande Tyskland och funnit att fransmännen hade svårt att uttala hans efternamn. Därför började han använda dubbelnamnet Bönickhausen dit Eiffel, som familjen sedan fortsatte att kalla sig i flera generationer. Alexandre Gustave Bönickhausen dit Eiffel blev friad i rätten från alla spionanklagelser, men han beslutade sig för att försöka byta efternamn.

I Frankrike kunde man inte – och kan fortfarande inte – byta vare sig för- eller efternamn utan godtagbara skäl. År 1880 gav ett domstolsbeslut Alexandre Gustave Bönickhausen dit Eiffel rätten att bära efternamnet Eiffel. På så sätt skapades Alexandre Gustave Eiffel, eller Gustave Eiffel som han oftast kallade sig och under vilket namn han är känd idag.

Eiffels väg till byggsvängen
Gustave Eiffel, född i Dijon i Frankrike 1832, var den ende sonen av tre begåvade barn till en militär och hans hustru, som handlade med kol. Eftersom föräldrarna var mycket upptagna blev han och systrarna omhändertagna av familjens äldre generation och han tydde sig även till en morbror, som var kemist, entreprenör och fabriksägare. Eiffels skolgång gick mindre bra under tiden i Dijon, där han var uttråkad och mest såg skolan som slöseri med tid. Genom moderns affärsframgångar hade familjen råd att låta sonen studera vid fina skolor i Paris och Eiffel skärpte till sig tack vare sitt nyupptäckta, stora intresse för historia och litteratur. I Paris började han förbereda sig för antagningsproven till den finaste av alla Grand Écoles, den tekniska högskolan École Polytechnique. Han kom inte in, men låg högt upp på rankningslistan över de studenter som inte blivit antagna. Istället kom han in på École Centrale des Arts et Manufactures (eller École Centrale Paris), som idag är en mycket prestigefull Grand École.

Eiffel tog examen med inriktning mot kemi och planerade att ta anställning i sin morbrors fabrik, men ett familjebråk mellan morbrodern och hans föräldrar om politik satte stopp för detta. Istället började han arbeta för ett litet företag som bland annat konstruerade järnvägsbroar, vilket var en framgångsbransch under den industriella revolutionen. Han gjorde sig ett namn som expert på användningen av gjutjärn, smidesjärn eller stål i konstruktioner och snart hade Gustave Eiffel ett eget företag. Några av de byggprojekt han genomförde var stommen till Frihetsgudinnan i New York, Paradis Latin-teatern i Paris, samt många broar, stationer och viadukter i bland annat Frankrike, Peru och Rumänien.

Patent på Eiffeltornet
Med två av sina anställda, ingenjörerna och konstruktörerna Émile Nouguier och Maurice Koechlin, skaffade sig Eiffel i september 1884 patent på Eiffeltornets vindtåliga konstruktion. I december samma år köpte Eiffel ut sina medsökande och fick därmed ensamrätt till patentet, nummer 164364:  FR 164364 A, se även bilden ovan. (Observera att detta patent på grund av sin höga ålder inte finns i databasen Espacenet för närvarande). Bakom ansökan till tävlingen till världsutställningen 1889 stod dock alla tre ingenjörsnamnen, samt arkitekten Stephen Sauvestre.

Eiffels liv efter Eiffeltornet
Eiffeltornet blev ett av de sista stora byggprojekt som Eiffel kom att avsluta, trots att det varit en framgång; bland annat hade det bara tagit strax över två år att bygga och inte en enda byggnadsarbetare hade förolyckats under arbetstid. Eiffels stjärnstatus gav honom många erbjudanden och han övertalades att hjälpa till med det pågående bygget av Panamakanalen, som redan hade gått illa med tusentals döda arbetare, förseningar och för höga kostnader. Det hela slutade med en rättsprocess om korruption och om många småsparares förlorade pengar. Eiffel var en av dem som dömdes, men hans dom ogillades. Skadan var dock redan skedd och bygget av Panamakanalen avslutades först 1914 av USA istället för Frankrike.

Efter turerna i rätten ägnade sig Eiffel mestadels åt aerodynamisk forskning och meteoro-logiska studier, ofta med Eiffeltornet som hjälp. Han skrev också flera böcker om Eiffeltornet och om sina forskningsresultat. Hans sista patent, publicerat 1920, handlade om snabba flygplan, FR 503363 A och utarbetades under första världskriget, då Eiffeltornet för övrigt var stängt för vanliga besökare. Eiffel avled 1923 och ligger begravd på Levallois-Perret-kyrkogården, som ligger strax nordväst om Paris.

flygplan

Flygplan av Eiffel publicerad i en patentskrift 1920.

Eiffeltornet idag

Eiffeltornet lockar över sju miljoner besökare varje år. Går man uppför de trappor som dagens besökare får beträda befinner man sig på andra våningen och 115 meters höjd, där man både hittar hissarna till toppen samt den restaurang som har tornets högsta gastronomiska höjd: Le Jules Verne, med flera veckors väntetid för ett bord. Snabbare går det då att köpa sig en souvenir, till exempel något i stil med den schweiziska byggsatsen beskriven i patentskriften CH 249151 A, vilken även använts som referens i liknande, avslagna patentansökningar. Bland nyregistrerad design i USA finns ett vinställ, US D609064 S, och en nyckel, US D725997 S, som båda föreställer Eiffeltornet. Dessa ting och alla besökare hjälper till att bekräfta vad Gustave Eiffel konstaterade redan under sin livstid: att Eiffeltornet är mer berömt än han själv.

/Laura Enflo, patentingenjör på PRV

Exempel på vidare läsning om Gustave Eiffel och Eiffeltornet:
Eiffeltornets hemsida: http://www.toureiffel.paris/en.html
Eiffel, Gustave (1900). Travaux scientifiques exécutés à la tour de trois cents mètres de 1889 à 1900. Paris, Frankrike: Maretheux
Seitz, Frédéric (2014). Gustave Eiffel, le triomphe de l’ingénieur. Paris, Frankrike: Armand Colin. ISBN: 978-2-200-27196-1

Kommentarer inaktiverade för Det osannolika Eiffeltornet

Under patent

Och solen har sin gång

Nyss hemkommen från semester på varmare breddgrader kom jag att reflektera över en ganska fiffig uppfinning; solskyddskrämen. Fröet såddes möjligen redan i pool-baren där jag hamnade i samspråk med en gentleman som förbannade det envisa insmetandet av den kommande generationen med solskyddande sörja. ”Förr lärde man sig att tåla solen. Titta på hur folk håller på idag. Patetiskt.” Redan då anade jag en annalkande katastrof med tanke på att hans kolonialvita hy redan antagit en ohälsosam nyans. Jag berättade att mina egna erfarenheter inte alls pekade mot UV-immunitet utan att jag numera gladeligen själv nyttjar barnens solskyddskräm med rejält tilltagen solskyddsfaktor. Han fnös lite och beställde sin tredje Bloody Mary före lunch. När han om kvällningen rullades ut genom receptionen av medicinsk personal med blötomslag kom jag att tänka på sången ”Everybody’s Free to Wear Sunscreen”. Låten är egentligen en samplad version av ett tal skrivet av journalisten Mary Schmich. Budskapet är att om det är något råd man ska envisas med att ge ungdomar så är det att använda solskyddsmedel. Egentligen borde rådet även gälla äldre, distingerade bargentlemen.

Efter att ha läst på lite om solskyddskräm har jag förstått att det finns två varianter; de med fysikaliska filter och de med kemiska filter. De förstnämnda innehåller partiklar av zink- eller titanoxid som reflekterar UV-strålningen. De med kemiska filter innehåller särskilda organiska molekyler som absorberar UV-strålningen och omvandlar den till värme. Kokosolja är ett naturligt solskyddsmedel och användes länge som bas i krämerna. Därav den omisskännliga kokosdoften. Solskyddskräm ligger i IPC-klassen A61Q17/04 – Topical preparations for affording protection against sunlight or other radiation, Topical sun tanning preparations. En snabbkoll visar att den rymmer ca 36 000 dokument. Som definitionen antyder ingår här även medel för solbränna. Känner man sig lite blek så här efter vintern kan man kanske få några tips i patentskriften SE752842 T3Konstgjorda solbrännekompositioner med förbättrad stabilitet. Kanske bäst att grunda med lite solskyddskräm först…

/Jonas Holmqvist, patentingenjör på PRV

Kommentarer inaktiverade för Och solen har sin gång

Under patent

Cronut på allas läppar i the Big Apple

Dominique Ansel heter han, trendiga kocken som uppfunnit cronut, en korsning mellan croissant och donut. Eller munk på svenska.   Han har tagit patent står det i Metro, kan det verkligen stämma?

Dom går man ur huse, newyorkarna (och dom har stora hus så det blir mycket folk) för att få sin dagsfärska cronut. För det är färskheten som är själva grejen. Metro skriver att konstruktören, Dominique Ansel, tagit patent på sin skapelse.

Carolina Palmcrantz, patentexpert på PRV, kan man ta patent på ett bakverk?

I princip ja , såvida man inte avser den estetiska utformningen av bakverket.

Förutom nyhet och uppfinningshöjd (patentlagen 2 §) ställer vi ju kravet på en uppfinning att den ska vara industriellt tillämpbar (patentlagen 1 §) för att vara patenterbar. Den måste vara teknisk och lösa ett problem tekniskt. Den måste också vara reproducerbar (kunna återupprepas).

Ingredienserna i en cronut kanske kan ses som tekniska, men vilket problem löser det här och hur är det med möjligheterna att upprepa bakverket?

Det tekniska problemet kan ju i detta fall vara att framställa produkt med bibehållen färskhet (där ”färskheten” givits en definition i tekniska termer). Och sedan är det sannolikt sammansättningen av  de ingående ingredienserna eller framställningssättet som är den tekniska lösningen. Om den tekniska lösningen är väl beskriven bör det inte vara något problem med reproducerbarheten.

Är inte det här sannolikt en klassisk sammanblandning av begreppen patent och varumärke, där Ansel förmodligen har skyddat namnet ”cronut”?

Kanske, men om förutsättningarna i frågan ovan är uppfyllda är även patentskydd en möjlighet.

Katalan och kalorisnålt på Östermalm

Metro har talat med Magnus Johansson – stjärnkonditor och bagarmästare – som tror att cronut kommer att bli en hit även i Sverige. Imitationer har redan dykt upp i Los Angeles, Tokyo och Sydney.

PRVbloggen, å sin sida, har talat cronut med Joakim, konditor på anrika Tomtebageriet på Östermalmsgatan. En hål-i-väggen-butik för den medvetne. Han är tvärtom tveksam till att haka på trenden:

–          Det låter väldigt amerikanskt, säger Joakim. Här törs folk knappt köpa en bulle utan att fundera på kalorierna.

Joakim tipsar istället om katalan, en saftigare mazarin med hallonsylt i botten. Katalanen kan ses som ett slags dagens rätt på Tomtebageriet.

Stefan Hultquist, enhetschef och utbildare PRV

Fotnot: Mazarinen är troligtvis uppkallad efter Jules Mazarin, född 14 juli 1602 i Pescina i Abruzzi i Italien, död 9 mars 1661 i Vincennes i Frankrike. Mazarin var kardinal och Frankrikes försteminister från 1642 till sin död. [Wikipedia].

2 kommentarer

Under patent

Pelle på planetfärd – uppfinningar när de är som vackrast

Redan baksidestexten får mig att vilja slita upp den. Trots att jag inte betalat. Bokrean börjar idag och jag står med en färskpressad ”Pelle på planetfärd” av Jan Lööf i handen. För 59 kronor.

”I den här boken träffar Pelle uppfinnaren Bertil Enstöring, Skrot-Nisse och hans son Kalle och den elake ingenjören Ture Björkman som inte tänker ge sig förrän han har lagt beslag på Bertils bok med alla uppfinningar”.

På bilden ovanför baksidestexten tecknas fyra av huvudrollsinnehavarna i denna thriller. Uppfinnaren Bertil Enstöring och Kalle håller upp boken med titeln ”Tekniska lösningar”. Jag känner hur pulsen stiger inne bland travarna.

Uppfinnaren Bertil Enstöring. Den elake ingenjören Ture Björkman. Diffusa fragment från en svunnen barndom tecknar sig i min hjärnbark, men var har de varit i alla år? Kan de haft någon inverkan på mitt yrkesval?

Väl på jobbet läser jag barnboken från pärm till pärm. Det handlar alltså om att uppfinnaren Bertil Enstöring – som bosatt sig på en planet ute i rymden – återigen fått problem med ingenjören Ture Björkman, som vill åt hans bok med alla uppfinningar. Pelle skickas till undsättning upp i ett rymdskepp som Skrot-Nisse skruvat ihop.

Man förstår av bilderna att Skrot-Nisses firma har betydligt högre kapacitet än vad barackerna som ramar in skrotgården skvallrar om. Skrot-Nisse fungerar som ett slags entreprenör och möjliggörare. Det är i hans firma man skulle köpa aktier. Förtjänstfullt fri från slipsnissar och marknadsfolk.

Jan Lööf får ibland kritik för att han tecknar saggiga gubbar. Och visst kan man ha synpunkter på genusfördelningen i boken. Likaså på den odiskade disk som pryder bänken på Skrot-Nisses kontor. Jag kan lätt överse detta. Lööf är en odiskutabel konstnär. En konstnär som tecknar för alla – med lust för den som har lust. Och utgångspunkten är lusten till tekniska lösningar (rymdraketer, robotar, bilar etc.) och immateriella tillgångar (den eftertraktade boken med alla uppfinningar).

Boken kom 2010 och finns alltså nu på rean. Du behöver inte ha barn hemma för att förse dig med ett exemplar – jag menar att den är ett referensverk i branschen, en nostalgitripp för den vuxne och samtidigt en självklar intresseväckare för varje förskolas litteraturkanon.

Stefan Hultquist, enhetschef PRV

Fotnot: Junibacken iscensätter just nu Jan Lööfs bilderboksvärld i utställningen ”Skrot”

6 kommentarer

Under immaterialrätt

Innovationsrace i Peking

Peking, 17 maj kl 10 (lokal tid)

Nu är det igång! Igår klockan 17.00 lokal tid i Peking drog det tjugonde 72 Hour Race to Innovation igång.

Vi har nyligen tagit upp arbetet igen efter några timmars avbrott för sömn. Vad är ett 72 Hour Race to Innovation, varför arrangerar svenska ambassaden i Peking ett sådant och vad gör PRV här?

Kort och konkret uttryckt är ett race ett organiserat sätt att under mycket begränsad tid producera innovationer. Känslomässigt uttryckt är ett race en energisk, omtumlande och inspirerande resa från ett kaotiskt brainstormande till nykläckta innovationer.

Svenska ambassaden arrangerar racet som en del av den svensk-kinesiska innovationsveckan som hålls för att fira 60 år av diplomatiska relationer mellan Kina och Sverige. Innovationer är en viktig beröringspunkt i det svensk-kinesiska utbytet. Sverige rankas högt när det gäller innovativ förmåga (till exempel: Ett av Europas mest innovativa land i EU-kommissionens ”European Innovation Scoreboard”, Näst mest innovativa land i ”the annual Global Innovation Index” publicerad av franska INSEAD).  För Kina är det en uttalad strategisk målsättning att utvecklas till ett mer innovativt samhälle. Sverige och Kina har ett långt samarbete, både när det gäller diplomatiska förbindelser som alltså firar 60 år och när det gäller affärsförbindelser. Det märks inte minst genom de svenskar jag träffar här som imponerar med sina kunskaper om Kina och med att uttrycka sig perfekt på kinesiska (enligt mina kinessiska kollegor i detta race) och de kineser jag träffar här som representanter för olika svenska företag i Kina (Sandvik, Ericsson, SonyEricsson, Volvo, StoraEnso, AstraZeneca, IKEA).

Även PRV har ett långt samarbete med Kina. Vi har varit med och utbildat representanter från vår kinesiska motsvarighet SIPO. Immaterialrätt i Kina har på kort tid gått en lång väg. Som exempel på detta vill jag bara nämna att det var inte förrän 1984 som patentlagen kom på plats och antalet patentansökningar (patent of invention) har ökat från 210 000 ansökningar år 2006 till 314 000 ansökningar år 2009.  Visst finns det en hel del kvar att göra när det gäller tillämpning (inte minst när man tänker på kopiering av kända varumärken) och just därför känns det otroligt viktigt och roligt att få vara med och visa hur immaterialrätten spelar en viktig roll i innovationsprocessen.

Jag ska försöka återkomma med korta rapporter från denna spännande resa om hur processen här fortskrider. Men nu måste jag slänga mig in på en diskussion med en av de två grupper som tävlar mot klockan (55 timmar kvar av de ursprungliga 72).

Hälsningar från Peking

Cecilia Hessel, enhetschef på PRV

1 kommentar

Under innovation